Förtroendet för vargpolitiken kan knappast bli sämre sedan årets licensjakt på varg slopats och EU-kommissionen försöker beskära förvaltningen av de stora rovdjuren ännu mer, konstaterar JRF-basen Solveig Larsson.

Utebliven vargjakt drabbar hårt

Ett nytt år har börjat, som tyvärr inleds utan vargjakt. Människor har drabbats hårt av varg, men de har nu tappat möjligheten att påverka sin situation. Förtroendet för vargpolitiken kan knappast bli sämre. Lägger vi till det EU-kommissionens försök att försämra en redan dålig vägledning om förvaltning av stora rovdjur, blir läget än värre.

Att inte EU själv inser att uppträdandet leder till ökat avståndstagande till unionen? Varför ska ett fredsprojekt utmynna i delning mellan stad och land samt orsaka för sämrad livskvalitet för landsbygdsboende på grund av ett icke globalt hotat rovdjur? Jag hoppas att detta kommer att debatteras i det kommande valet till EU-parlamentet
i vår.

MOT SLUTET av 2018 har älgförvaltningen blivit föremål för rapport från både vilt- och skogsmyndighet. Bägge har nu insett att vi inte når målen i förvaltningen. Den ena myndigheten inser att det är med kraftigt ökad praktisk jakt som vi når målen, medan den andra myndigheten föreslår mer planer. Med fler bra jakttillfällen kan vi komma närmare målen, men det är verkligen tveksamt om mer byråkratisk planering ger praktiskt resultat. I norr behöver de goda jaktdagarna i september och i början av oktober få vara möjliga till älgjakt, samt älgjakten vid fjället, ovan odlingsgränsen, bör medverka bättre i förvaltningen.

LÄNGRE SÖDERUT är det andra faktorer med fler arter av klövvilt som konkurrerar om jägarens jakttillfällen. Men i hela landet behövs lokala ”handslag” mellan jägare och markägare med insikten att skador på grund av för mycket vilt måste åtgärdas. Om begärlig föda tar slut kan effekten bli att även viltet svälter bort på sikt. Detta sker tyvärr redan i vissa delar av norra Sverige, och det är ett sorgligt bevis på fel förvaltning.

MÅNGA KLIMATLARM har ringt under 2018. Enligt en larmrapport har 60% av vilda ryggradsdjur försvunnit sedan 1970, främst på grund av människans behov. I Sverige kan jag inte finna att mängden vilda djur minskat, tvärtom verkar en ökning ske av både däggdjur och fåglar. Bevarandesidan hävdar att det är en effekt av skyddsåtgärder. För mig är det uppenbart att det är resultatet av att alla människor i dag har det materiellt bra. En stark kontrast till det fattiga och underutvecklade land med stor brist på mat som Sverige var en gång, och då vi trots risk för hårda straff tvingades jaga för att hålla svälten borta. Andra gånger var det staten som drev på utrotning av stora rovdjur.

NÄR MÄNNISKOR får det bättre blir det även bättre för vilda djur. Bevarande och hårda straff löser inte problemet. Det är inte mer hysteri och samvete människor behöver i klimatfrågan utan uppmuntran och frihet under ansvar till att maximalt bruka de förnybara resurserna utifrån lokala förutsättningar med människors välbefinnande i centrum. Ett bra exempel på det är att aktivt bruka jord och skog samt att jaga. Lycka och framgång önskas alla som brukar jord- och skog och/eller jagar – jorden behöver oss!

Solveig Larsson, förbundsordförande Jägarnas Riksförbund
Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på print
Dela på email
Ämnen i artikeln
Liknande artiklar
Hämtar artiklar ...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Fyll i din e-postadress och godkänn villkoren så får du automatiskt ett mejl varje dag med de senaste nyheterna.

Opinion

Hämtar artiklar ...