Lennart Gunnergård föder upp köttdjur och har 65 dikor på utedrift, vilket betyder att de går utomhus året runt. Kalvningen, som också sker utomhus under relativt naturliga förhållanden, brukar börja i december och pågå till juni.
Att korparna dödar kalvar och lamm är ingen nyhet för varken Gunnergård eller hans grannar.
Jag brukar normalt göra en sväng över markerna, bland dikorna, tre gånger om dagen och man kan ju inte undgå att se vad som sker. För ungefär tio år sedan fanns kanske sex-sju korpar här. I år har jag räknat till 33 stycken. De verkar vara uppdelade i två grupper och det är särskilt tre individer som tycks vara mest aggressiva, eller i vart fall ta initiativet.
Börjar med ögonen på kalvarna
Vid två tillfällen har Lennart Gunnergård stått med kikare och sett hur korparna attackerar levande kalvar.
– De börjar med ögonen och sedan hackar de i regel sig in i analöppningen. De allra flesta attackerna sker när kalvarna är tre-fyra dagar gamla, för då börjar kon lämna kalvarna korta stunder.
Att förlora så många kalvar är tungt för Lennart, men ändå förespråkar han inte allmän jakttid på korp (till skillnad från flera av hans grannar). I själva verket finner han fenomenet i sig intressant, särskilt som han på nära håll kan följa korparnas listiga beteende och samarbete för att komma åt maten.
Enligt lag kan man skyddsjaga korpar som ställer till problem, vilket Lennart också försökt, med klent resultat. Korparna är helt enkelt mycket svårjagade.
Och att förebygga skador genom att bygga en stor byggnad och stänga in djuren är – förutom dyrbart – också tråkigt, tycker Lennart, eftersom hela idén med frigående djur och utedrift i så fall går förlorad.
– Jag vet att finns experter och ornitologer som avfärdar mina och mina grannars iakttagelser och menar att korpar enbart är asätare. Det är så synd att de reagerar så. Varför skulle vi ljuga om de här sakerna, säger Lennart.
Jens Karlsson på viltskadecenter blir mycket intresserad av Lennat Gunnergårds historia.
– Själv känner jag inte något fall där det verkligen är dokumenterat att korpar dödat kalvar eller lamm, säger han.
Men samtidigt påpekar Jens:
– Praktiskt taget alltid, när vi undersöker kadaver och rovdjursdödade djur, finns det korpar på platsen, vilket är naturligt eftersom de är asätare.
– Men jag kan också tänka mig att korpen är kapabel till mycket av det som Lennart Gunnergård berättar om. Och att nyfödda lamm eller kalvar är extremt känsliga vet jag av egen erfarenhet eftersom jag har får själv. Men det är bara spekulationer så länge vi inte får det dokumenterat.
– Om inte länsstyrelsen kan komma så ställer jag gärna upp personligen. Det här är mycket intressant för oss. Vi vill veta hur vanligt det här är, var attackerna sker, när de sker och om det gäller alla korpar eller enstaka individer.
I samband med EU-inträdet försvann korpen från jakttidstabellerna, trots att stammen under lång tid varit ökande. I riksdagen har det motionerats ett antal gånger om att återinföra jakttiden på korp. Även de båda jägarorganisationern har den frågan på agendan.
– Samtidigt noterar vi att det förekommer rapporter om hur mindre fågelarter, bland annat flyttfåglar, minskar. Men med tanke på att såväl korp som i stort sett alla rovfåglar, samt andra stora fåglar som konkurrerar om maten, så förefaller ju inte det så konstigt. Det känns som att man borde undersöka sambanden bättre här.