VAPENKLASSIKER: Öppna upp och klappa ihop

Utvecklingen av toplevern skedde bland annat via Lefaucheux och Jones screw grip, som har behandlats i två tidigare artiklar i Jakt & Jägare #7/8.2026 och #9.2026. Gemensamt för dessa system är att piporna reglas med en roterande låsregel.

Även om systemen fungerade bra hade de vissa nackdelar, bland annat att det var lite omständligt att öppna och stänga piporna. De ersattes därför efter hand av system som arbetade med en längsgående låsregel.

Purdeys patent

Först ut med ett bra sådant system var vapentillverkaren Purdey i London, som 1863 patenterade sitt ”double bit snap”. Det innebär en låsregel (bolt) som är lagrad i baskylen och reglar i två pipklackar. Piporna är upphängda i den främre klacken med en ledbult i baskylen. Konstruktionen är inte starkare än Jones screw grip, kanske snarare tvärtom. Fördelen är att den är självstängande: när piporna läggs ihop går den fjäderbelastade låsregeln automatiskt in i spåren i pipklackarna och piporna är reglade.

Snap i patentets benämning syftar just på detta – det är en ”snap action”.

För att dra tillbaka låsregeln använde Purdey i patentet en hävarm som är lagrad i bottnen på baskylen. Armen går bakåt och under varbygeln. När den dras nedåt drar den tillbaka låsregeln och frigör piporna. Denna arm finns på Purdeys vapen i två versioner, kallade ”first pattern” och ”second pattern”, eller ”thumb hole”. Efter hand kom fler versioner, där hävarmen drogs upp antingen på vänster eller höger sida.

Snart försvann dock i stort sett denna hävarm som sätt att öppna bössor med Purdeys låsregel. 1865 patenterade William Middleditch Scott sin ”snap action spindle lever”. Tillsammans med Purdeys låsregel blev Scotts spindle det topleversystem som fortfarande är standard på brytvapen. Funktionen framgår förhoppningsvis av bilderna med text här intill.

W. M. Scott var en av ägarna i W&C Scott & Son. Företaget gick 1897 samman med Webley & Son och bildade Webley & Scott, som blev en av de stora vapentillverkarna i England. De byggde vapen både i eget namn och åt andra vapenfirmor som satte sitt namn på vapnen. Webley & Scott kunde tillverka allt från enkla standardvapen till lyxvapen i ”Londonklass”.

Billigare med hävarm

Men toplevern tog inte över helt. För att manövrera låsregeln var det enklare och billigare att använda en hävarm, liknande den på Purdeys patent. Även kostnaden för att använda Scotts patent kan ha spelat in.

Det var framför allt två engelska vapentillverkare som i mindre omfattning använde detta system. Här drogs hävarmen upp på höger sida av baskylen; den engelska beteckningen är ”sidelever”.

En av användarna var Boss, som långt fram i tiden hade sidelever som tillval på sina hammerlessbössor.

Den andra var Stephen Grant, som tillverkade hanbössor och senare även hammerlessbössor med sidelever. Det var inte för att det var billigare, utan snarare ett sätt att marknadsföra och profilera sig. I Stephen Grants kataloger fanns en sådan modell ända in på 1930-talet. Den kostade lika mycket som motsvarande bössa med toplever. Jag har också sett sådana bössor från Holland & Holland och Dickson. Säkerligen finns det fler.

De tyska bössmakarna använde främst sidelever för att manövrera låsregeln på handrillingar. Det fanns ett praktiskt skäl till det. Spindeln för toplevern ligger mitt i baskylen, där även tändstiftet för kulpipan sitter. Det komplicerar konstruktionen. Med en sidelever finns ingen spindle att ta hänsyn till.

Det som ser ut som en toplever på sådana drillingar är omställaren mellan kula- och hagelpiporna. För att inte ha omställaren och hanarna i vägen när piporna skulle öppnas placerades sidelevern på vänster sida.

I första hand användes sidelever på de enklare modellerna, eftersom den var billigare att tillverka än en toplever. Vissa tillverkare använde sidelever ända in på 1930-talet. Det förekom även på finare drillingar; Sauer använde det på sina tidiga handrillingar i lyxversion.

En stark regling

Rätt inpassad ger Purdeys låsregel en stark regling av piporna. På dubbelstudsare, som generellt är utsatta för högre tryck, samt på hagelgevär för starkare laddningar blev det vanligt att förstärka reglingen på något sätt. De vanligaste förstärkningarna har varit dockhuvud eller Greeners kryssbult.

Behovet och nyttan av dessa vågar jag inte ha några synpunkter på. Men liksom med låsregeln är det viktigt att de är rätt inpassade. Annars gör de ingen nytta alls.

Även om Purdeys låsregel i kombination med topleversystemet har varit, och fortfarande är, det vanligaste på brytvapen, har det funnits mängder av andra konstruktioner för att regla piporna i baskylen. Speciellt de tyska bössmakarna tog fram nya konstruktioner ända in på 1930-talet, varav många var komplicerade att bygga. Detta är i sig ett ämne för flera artiklar.

Men vi kan konstatera att det som fungerar och finns kvar, speciellt på sida/sida-vapen, är Purdeys längsgående låsregel som manövreras med Scotts toplever. Allt patenterat under första halvan av 1860-talet.

Det kan ge en tankeställare: en 160 år gammal konstruktion dominerar fortfarande inom sitt användningsområde, även på nytillverkade vapen.