I slutet av februari samlades de sista GPS-halsbanden in.
– Det har varit väldigt intressant att följa älgarnas vandring mellan sommar- och vinterbetesområdena. Nu har vi samlat in de data vi behöver utifrån frågorna vi ville ställa om älgar i området. För mig har det inneburit oförglömliga älgmöten, bland annat under kalvningssäsongen, men nu är dags att låta Junseleälgarna vandra vidare utan oss, säger Fredrik Stenbacka, försöksledare vid SLU.
Tre älgar blev startskottet
Projektet började som ett pilotförsök där tre älgar utrustades med GPS-halsband. De fick snabbt smeknamn: ”Trygga mamman”, ”Ärrade damen” och ”Jokern”.
När pilotstudien föll väl ut utökades projektet i området kring Kullberg och Junsele. Under 2022 märktes ytterligare 21 älgar och året därpå ytterligare nio.
Med GPS-tekniken har forskarna kunnat följa djurens rörelser dygnet runt, året runt. Halsbanden har också registrerat temperatur i omgivningen, vilket ger ytterligare information om hur älgarna använder landskapet under olika årstider.
Nu väntar arbetet med att analysera den stora mängden data.
En central fråga i forskningen är hur älgarnas vandringar påverkas av klimatförändringar, säsongsvariationer och människans markanvändning.
Contortaskogarna särskilt intressanta
Junseleområdet har visat sig vara särskilt intressant ur forskningssynpunkt. Här finns nämligen stora arealer planterad contortatall – en snabbväxande tallart som inte förekommer naturligt i Sverige.
– De här skogsområdena är spännande och lite annorlunda jämfört med andra studieområden eftersom det innehåller en högre andel plantering av snabbväxande contortatall. Det är första gången vi kunnat studera hur älgar rör sig och använder en sådan livsmiljö, säger Wiebke Neumann, forskare vid SLU.
Hon berättar att resultaten redan pekar på intressanta mönster.
– Vi har till exempel sett att älgarna väljer att uppehålla sig i unga contortabestånd i samma utsträckning som andra ungskogar.
Publiken följde älgarna i realtid
Forskningen har inte bara varit av intresse för forskarvärlden. Den har också blivit ett uppskattat inslag för tv-publiken i samband med SVT:s slow-tv-succé Den stora älgvandringen.
Via databasen WRAM har allmänheten kunnat följa några av forskningsälgarna i realtid. Tittarna har dessutom fått vara med och namnge flera av dem.
– Allt engagemang från tittarna har varit helt fantastiskt. Vi är tacksamma för allt stöd och intresse och det har varit roligt att kunna dela med sig av kunskapen under projektets gång, säger Göran Ericsson, dekan vid fakulteten för skogsvetenskap vid SLU.
Även SVT ser forskningen som ett värdefullt tillskott till tv-produktionen.
– Det har varit ett roligt komplement som både publiken och produktionen uppskattat. Vi kommer även i fortsättningen använda oss av SLU:s expertis både i samband med Den stora älgvandringen och i andra naturprogram, säger Johan Erhag, projektledare på SVT.
Tittarna samlade in pengar till forskningen
Publikens engagemang har också fått konkreta följder. Genom frivilliga insamlingar har tittare bidragit ekonomiskt till forskningen, bland annat till projektets årliga kalvräkning.
Arne Nilsson, styrelseledamot i Jägarnas Riksförbund, JRF, har följt projektet nära. Han är också grundare och administratör för Facebookgruppen Vi som gillar den stora älgvandringen på SVT!, där många av de mest engagerade tittarna samlats.
– Det här är ett särskilt klart lysande exempel på hur forskning, media och samhälle kan interagera så att alla blir vinnare, säger han till Jakt & Jägare.
Han menar att kunskapen från projektet kan få betydelse för framtidens älgförvaltning.
– Inte minst älgarna: ju mer vi lär oss om deras behov och preferenser, desto bättre kan vår förvaltning anpassas för en fortsatt stark och fin älgstam i en föränderlig miljö.
När projektet nu avslutas finns också ett visst vemod hos många följare.
– Givetvis är det med en liten tår i ögat som vi ser projektet avslutas. Det har givit tittarna en ytterligare dimension och även lite spänning att få följa några utvalda “Junsele-älgar” i realtid via SLU:s sida i samband med sändningarna av Den stora älgvandringen i SVT.
Han beskriver hur många följde älgarna – nästan som karaktärer i en pågående berättelse.
– Vilken väg tar de? Är Alice framme snart? Var går Hälga över i år, kommer vi att få se henne?
Kalvkollen engagerade
Tittarna har inte bara följt älgarna på kartan. De har också aktivt bidragit till forskningen.
– De har inte bara engagerat sig i de namngivna älgarna och sugit åt sig som tvättsvampar av informationen från forskningen. De har också spontant och frivilligt samlat in pengar som donerats till SLU och öronmärkts för att delfinansiera ”Kalvkollen”, när Fredrik Stenbacka varit ut och tittat till och räknat in årets nyfödda kalvar. Något som Jakt & Jägare skrev om i fjol.
Resultaten från kalvräkningen har snabbt delats med de engagerade följarna.
– Resultaten har SLU varit snabba att publicera för tittarna i Facebookgruppen Vi som gillar den stora älgvandringen i Svt!.
”Vi kommer att sakna våra älgar”
När GPS-halsbanden nu är borttagna finns fortfarande engagemanget kvar i tittargruppen, men också en känsla av tomhet.
– Just nu känns det lite tomt – vi kommer att sakna ”våra” namngivna älgar, och kanske kommer vi att hitta andra vägar att kanalisera välviljan i Facebookgruppen.
Samtidigt ser Arne Nilsson positivt på framtiden.
– Medlemmarnas underbara vetgirighet finns kvar, likaså forskarnas direkta respons i gruppen genom svar på frågor och skriva informativa inlägg.
Och han passar på att rikta ett sista tack till de älgar som följts under åren.
– För nu så tackar vi Jokern, Ärrade Damen, Alice, Hälga, Trygga Mamman, Rut, Nils-Allan och Älgjana för inblicken i deras liv!
Fler älgprojekt pågår
Även om Junseleprojektet nu avslutas fortsätter forskningen om älgar på flera håll i landet. SLU följer just nu GPS-märkta älgar i Nikkaloukta i Norrbotten, Fredrika i Västerbotten och Ljusdal i Hälsingland.
I Ljusdal studerar forskarna bland annat hur klövviltet påverkats av de stora skogsbränderna 2018. Området är dessutom ett av Sveriges björntätaste, vilket gör det möjligt att undersöka hur rovdjur påverkar älgstammen.
– De här projekten är väldigt spännande och intressanta och vi ser fram emot att fortsätta berätta om vad älgarna lär oss, säger Wiebke Neumann.
