Det där med att det inte behövs spårträning för att få fram en duktig eftersökshund är förstås att överdriva. För visst ska en spårhund tränas i konsten att följa spår. Men trots det finns det en rejäl dos sanning i påståendet.

– Efter några år med vanlig spårträning, den som vi jägare framför allt lär oss, var jag fortfarande inte helt nöjd med hundarnas förmåga att verkligen hålla fast i ett spår oavsett vad som händer under arbetet, oavsett störning. Jag började leta efter andra sätt att träna spår och hittade tjänstehundarna, säger Nicklas Johansson.

Färdigtränade tjänstehundar, som exempelvis polis- och tullhundar, kan hitta droger i en dieseltank och de klarar att följa en specifik persons fotspår på varm asfalt där en massa andra människor har rört sig. Det, menar Nicklas, rimmar inte med att en eftersökshund tappar spåret efter en skadad älg.

Måste ha gjort fel

– Efter att ha läst in mig på ämnet insåg jag att hundens näsa är så bra att det knappt går att förstå. Alltså måste jag ha gjort något fel eftersom det då och då hände att mina hundar inte klarade ut spår efter skadat vilt. Så vi började helt enkelt träna som utbildare av tjänstehundar gör.

Den förändringen gav bevisligen resultat. Men vi börjar från början, långt innan Nicklas blev eftersöksjägare.

– Jag har alltid haft hundar runt mig, ända sedan jag var liten pojk. Redan då ville jag på något sätt jobba med hundar och det där med att låta hundar följa spår kom tidigt in i bilden. Det var när jag kopplade ihop hundars spårarbete med jakt som intresset verkligen tände. Eftersök och spårarbete var skälet till att jag tog jägarexamen, berättar Nicklas hemifrån gården Tvärnö utanför Östhammar i Uppland.

Har mycket att göra

Efter den där examen för mer än tio år sedan gick det snabbt. I dag har Nicklas och hans hundar mycket att göra, de är engagerade i NVR vilket betyder trafikeftersök och tillsammans med eftersök under och efter jakter innebär det ganska många uppdrag per år. Vilket förstås har byggt upp en ansenlig erfarenhet, och ju mer man tränar, desto bättre blir man. Det gäller hundar likaväl som människor.

Men det där håller Nicklas Johansson inte riktigt med om.

– Tränar du på sätt som inte riktigt rimmar med hur hundar faktiskt fungerar, då tror jag inte att du lyckas plocka fram en hunds fulla potential hur mycket du än tränar, hur många spåruppdrag ni än får.

Grunden, menar Nicklas, handlar om att bygga en bra relation med hunden.

– Hundar kan spåra när de föds. Att använda näsan och följa ett spår behöver du inte lära en hund. I stället handlar det om att lära hunden vad den ska spåra och att göra det med glädje och stor motivation.

Börjar med belöningar

Målet är helt enkelt att få hunden att vilja göra det som du vill att den ska göra. Och vägen dit, menar Nicklas, börjar inte med att envist viltspårsträna en ung och oerfaren hund. Nej, Nicklas börjar i en helt annan ände, med belöningar.

– All hundträning börjar med en bra belöning. Men det är hunden som avgör vad den verkligen vill arbeta för. Mitt mål är inte bara att hitta en bra belöning, jag vill väcka hundens jaktlek. Det är jaktleken som bygger upp intensiteten och motivationen som jag senare kan använda i både sökträningen och markeringsarbetet.

Mat, små godisbitar, kan vara ett bra verktyg som belöning i början, men det brukar vara svårt att få till samma intensitet och driv i hunden som en bra jaktlek kan ge.

– En trasa, en dummy som tål stryk eller en repstump kan ge den där jaktleken, eller för vissa hundar kampleken, som nästan alla hundar lär sig att älska. Jobba med det tills leken blir en eftertraktad belöning i alla möjliga situationer. När det fungerar blir det betydligt enklare att bygga både en hög sökintensitet och en lika tydlig som engagerad markering, säger Nicklas.

Jaktleken är alltså inte ett mål i sig. Målet är den motivation och det driv som jaktleken skapar. Tänk så här: En bra belöning är inte den som jag tycker om. Det är den som hunden aldrig tröttnar på att arbeta för.

– En hund med hög motivation arbetar med större glädje och bättre fokus. Den hunden ger sällan upp när uppgiften blir svår. Den skillnaden har jag själv upplevt efter att ha börjat träna mina eftersökshundar på ett nytt sätt.

Ska använda sitt luktsinne

När Nicklas har hittat och befäst en belöning, en jaktlek som hunden brinner för, är det dags för nästa steg i utbildningen. Han kallar det sökutveckling.

– För mig börjar sökutvecklingen långt innan hunden får gå ett riktigt spår. Jag vill lära hunden att älska själva sökarbetet, att använda nosen och koppla bort benen. Hunden ska inte springa runt och chansa, den ska använda sitt luktsinne för att lyckas.

Det är skälet till att Nicklas gärna använder en sökvägg. En vägg byggd av hålade tegelstenar eller en skiva med borrade hål och hyllor bakom. I något av hålen ligger en markering, något som doftar annorlunda, exempelvis snitthår från ett vilt.

– Jag lägger mycket tid på den här träningen och vill se att hunden söker länge, med stort engagemang och utan att ge upp. Här tror jag att man vinner på att låta hunden arbeta färdigt, att inte hjälpa till för tidigt. När hunden själv löser uppgiften byggs ett självförtroende upp.

Hur snabbt går du framåt när det gäller svårighetsgrad? Hur snabbt blir utmaningen svårare för hunden?

– Jag vet att många hundförare snabbt vill göra sökövningar svårare. Jag tänker tvärtom. Det är inte antalet gömmor i till exempel en sökvägg som avgör hur bra träningen är. Det är hundens vilja att fortsätta leta tills den hittar sin belöning.

Vilket i praktiken betyder att Nicklas börjar väldigt enkelt. Hunden hittar snabbt den doft som sticker ut ur mängden och får omedelbart leksaken/jaktleken som belöning. Gång på gång. I små steg minskar mängden vittring runt omkring, alltså svårigheten för hunden, i en takt som gör att hunden lyckas varje gång.

– Jag försöker öka sökintensiteten, inte öka svårighetsgraden. Den taktiken bygger en arbetsglädje i hunden. Den vill verkligen leta tills den hittar rätt, tills den markerar rätt, tills den vinner sin belöning.

Man skulle kunna tro att nästa steg i utbildningen av en eftersökshund hos Nicklas Johansson handlar om spårträning. Men vi är inte där än.

– Nej, för mig är markeringen grunden i hela utbildningen av en spårhund. Jag vill att hunden ska förstå att det alltid är markeringen som leder till belöningen. Jag lägger mycket tid på att bygga upp ett högt värde i både doften och markeringen innan vi börjar spåra.

Och hela tiden, i varje träningsmoment, handlar det alltså om hundens vilja att vinna en efterlängtad belöning?

– Ja, belöningen, jaktleken, är motorn i träningen. Men ju mer hunden kan, ju mer hunden förstår vad den faktiskt ska göra, smittar liksom den där belöningen av sig in i arbetet. Jobbet, markerandet och spårandet, blir mer och mer en belöning i sig själv.

Du har flera spårhundar. Tränar du alla hundar på samma sätt och i samma takt, eller tar du hänsyn till individuella skillnader?

– Ja, all träning ska anpassas efter varje hundindivid. Det kan låta svårt men egentligen handlar det bara om att hela tiden vara uppmärksam på om hunden förstår vad du vill att den ska göra. Om hunden tvekar eller inte verkar fatta uppgiften, då backar du i träningen. Det gäller att vara tydlig och ha kontroll över det som händer. Gör övningarna enkla för hunden, fortsätt enkelt i korta pass för att befästa kunskapen i hunden.

Det där med korta pass och enkla övningar som gör hunden glad och belönad, är nog nyckeln.

– Absolut. En glad hund som förstår vad jobbet går ut på är enkel att träna. Trötta inte ut hunden, avbryt när det går riktigt bra och ge hunden gott om tid att vila och smälta det som den har lärt sig att göra, säger Nicklas Johansson.

Markeringen blir spårträning

Markering handlar om att lära hunden att tala om när den har hittat rätt. Det är, menar Nicklas Johansson, grunden i hela utbildningen av en spårhund.

– Jag börjar inte med spårträning. Först ska hunden kunna markera doften på ett säkert och tydligt sätt. Jag går inte vidare förrän markeringen sitter till 100 procent, säger Nicklas.

Anledningen är enkel. Om hunden inte kan markera säkert i en enkel övning så kommer den inte heller att kunna göra det ute i ett riktigt spår. Nicklas använder mycket träningstid på att bygga upp ett högt värde i både doften och markeringen innan han börjar spåra med en hund.

Så här går markeringsträningen till:

Nicklas börjar alltid på grus. Där kan han gömma markeringen bättre för att hunden inte ska använda synen i stället för näsan. I början är det viktigt att hunden löser uppgiften med enbart luktsinnet.

Den första övningen sker i en liten ruta där hunden snabbt får en markering, där den nästan direkt hittar rätt – då den får sin belöning. Skälet är att hunden inte ska hinna dra i väg eller börja fladdra runt och leta på egen hand. Drag i linan eller kopplet får aldrig bli startsignalen. Startsignalen ska alltid komma från föraren.

När spårstarten, markeringen i den lilla rutan, fungerar varje gång går Nicklas vidare till ett mycket kort spår som bara är några meter långt. I spåret lägger han en eller två markeringar, men spåret fortsätter en liten bit efter den sista markeringen.

Nästa steg blir ett U-format spår, fortfarande väldigt kort. Därefter kommer vinklar, underlagsbyten och andra svårigheter.

Nu övergår alltså markeringsträningen i spårträning. Men belöna alltid markeringarna, inte själva spåret. Träna i korta pass för att hunden inte ska tröttna. Var noga med att varje steg i träningen, varje enskild utmaning, verkligen sitter till 100 procent innan du går vidare. Det gör att hunden blir säker i sin markering och kan ta med sig den kunskapen ut i alla möjliga miljöer och spår.

Mental uthållighet

Mental uthållighet handlar om att hunden ska kunna behålla koncentrationen även när den börjat bli trött, både fysiskt och mentalt.

En hund blir inte mentalt uthållig av långa och svåra träningspass. Satsa i stället på att låta hunden lyckas många gånger och gradvis få arbeta lite längre innan belöningen kommer.

När hunden börjar visa trötthet är det en enkel lösning att avbryta passet direkt. Det kan vara helt rätt beslut ibland, men då och då går det att använda tröttheten för att träna återhämtning. Ge hunden vatten och låt den vila några minuter. Kör sedan ett kort och enkelt pass igen. Så tränar du inte bara återhämtning, du lär också hunden att hitta tillbaka till fokus efter en paus.

Den taktiken kan du småningom ta med dig ut i skogen under praktiska, långa spårningar.

Man ska alltså inte pressa hunden tills den ger upp för att nå mental uthållighet. Bygg i stället steg för steg en hund som kan behålla fokus och koncentration också när den börjar bli trött.

Balans och kroppskontroll

Nicklas Johansson använder ofta stockar, stenar och ojämn terräng i sin hundträning. I spår och markeringsarbete får hunden själv lösa uppgiften i sin egen takt. Det utvecklar balans, koordination och faktiskt självförtroende.

Rent fysiskt stärker den här typen av ”fysisk träning” de små stabiliserande muskler som är svåra att träna på andra sätt. Hunden lär sig att ”tänka med kroppen” och placera sina tassar med precision.

Som förare gäller det att låta hunden arbeta lugnt. Hjälp hunden när det behövs, men lös inte uppgiften åt den. Målet är att hunden ska hitta sina egna lösningar. Varje framgång gör hunden tryggare inför nästa utmaning.

Kondition och styrka

En spårhund behöver mer än en bra nos. Bra är också en fysisk kondition som gör att hunden orkar arbeta länge utan att tappa koncentrationen.

Det är bättre att fysträna lite och ofta än hårt och sällan. Kondition byggs inte på en vecka, den byggs under månader av genomtänkt träning. Cykling, dragträning (som också bygger muskelstyrka), promenader i kuperad terräng och långa pass i skogen bygger successivt upp hundens uthållighet.