Åtalet gäller en händelse under en vildsvinsjakt på annandag jul 2024, där en varg sköts ihjäl. Enligt åklagaren fanns det inte fog för att använda nödvärnsbestämmelsen i jaktförordningens paragraf 28. Jakt & Jägare har tidigare skrivit om detta, bland annat här.
Av förundersökningsprotokollet framgår att situationen uppstod efter att flera hundar släppts i såten. Senare under jakten larmade jaktledaren om att varg fanns i området och hundarna beordrades att kopplas.
Flera vittnen beskriver hur det blev oroligt i jaktlaget när uppgifter om varg kom in via radio. Jakten avbröts och länsstyrelsen kontaktades.
Två vargar sköts – bara ett åtal
Enligt länsstyrelsens uppgifter anmälde jaktledaren att två vargar hade skjutits med stöd av paragraf 28, och myndigheten åkte ut för att besiktiga platsen och hålla förhör med skyttarna.
I förhören framkommer olika bilder av händelseförloppet. Flera jägare uppger att de uppfattade situationen som stressad och svåröverskådlig, där det inte alltid var lätt att avgöra vad som var hund och vad som var varg.
Samtidigt finns uppgifter om att vargar rörde sig snabbt i området och att hundar visade tecken på stress efter händelsen.
Den åtalade jägaren nekar till brott och har i utredningen uppgett att han uppfattade att en hund var i omedelbar fara och att ett angrepp från varg var nära förestående.
En central fråga i rättegången blir därmed om situationen uppfyllde kraven för skyddsjakt enligt paragraf 28 – eller om skjutningen skedde utan lagligt stöd.
Rättegången äger rum 15–17 april.
JRF på plats i tingsrätten
Janne Norrman är Jägarns Riksförbunds distriktsordförande i Halland. Han bevakar rättegången på plats i Halmstad tingsrätt. Efter första rättegångsdagen berättar han för Jakt & Jägare att dagen mest gick åt till sakframställan.
Det var i princip fullsatt på åhörarbänkarna i rättssalen, de flesta jägare. Dessa fick enligt Norrman anledning att dra på smilbanden när åklagaren berättade att polisen hade klockat en sträcka på 225 meter som en hund, enligt den åtalade skytten, skulle ha gått.
Inte direkt olympiskt rekord
– Poliserna hade gått sträckan i rask takt och hade klockat det till hela fyra minuter. Det väckte viss munterhet bland åhörarna, eftersom sträckan borde tagit betydligt kortare tid att avverka än det polisen kom fram till.
– De uppgifterna poliserna kom med var inget att ta fasta på, menade försvarsadvokat Sven Severin. Åklagarsidan verkar bygga åtalet mycket på gps-uppgifter. Men vi jägare vet ju hur opålitligt det kan vara när man börjar kolla efter exakta positioner. Enligt min uppfattning har åklagaren lite tunt case där, säger Janne Norrman.
Paragraf 28 eller inte
Han säger vidare att Martin Broberg, naturvårdshandläggare på länsstyrelsen i Halland, på åklagarens begäran bekräftade att han var på plats efter jakten tillsammans med en kollega och då skrev en rapport, som senare lämnades vidare till Polisen.
– Där rådde det delade meningar. Den tilltalade har enligt egen utsago sagt “att de tagit i hand på att det (fällningen av vargen, reds anm.) var skött på korrekt sätt, enligt paragraf 28. Jaktledaren hade även han uppfattat situationen som sådan. Broberg kunde inte idag erinra sig att det skett på detta sättet, avslutar Norrman.
Rättegången fortsätter i morgon med fler vittnen, från både den tilltalades och åklagarens sida. Vi återkommer med fler rapporter i Jakt & Jägare.
