Det var vid vildsvinsjakt i Gäddeholm i Västerås som tragedin inträffade i tisdags. Sammanlagt fyra stycken franska vildsvinshundar, nivernaiser, var inkallade för att försöka få ut vildsvin ur vassarna vid godset.
Det har varit problem med vildsvinsskador på markerna och de deltagande jägarna uppmanades före jakten att ”skjuta allt”.
Ståndskall i tät vass
Fyra vildsvin sköts för hundarna och jakten skulle egentligen avbrytas. Men då fick Dessi upp vildsvin i vassen och det blev fullt ståndskall.
– Jag stod inte långt ifrån ståndet. Därför ropade jag på radion att jag skulle gå in i vassen och försöka stöta loss vildsvinen, berättar Torbjörn Larsson.
Han smög sig in i det täta vassbältet och bedömer att han var bara 15 meter från Dessi och vildsvinen när de plötsligt började skena.
– Jag fick tre grisar rakt på mig. Jag sköt mot den första, jag sköt mot den andra, och jag sköt mot den tredje, berättar Torbjörn Larsson.
Dessi kvar på skottplatsen
Vildsvinen försvann från platsen och då uppdagades tragedin. Dessi hade träffats av ett skott och skadats så svårt att hon avled.
– Under eftersöket hittade vi två av vildsvinen flytande i vattnet utanför vassbältet. Ytterligare några dagar senare flöt ett tredje vildsvin upp. Alla var träffade av skott, säger Torbjörn Larsson.
Han har nu ersatt Dennis Andersson för Dessi och med den uppgörelsen är Dennis nöjd.
”En läxa”
– Det går inte att få det hela ogjort. Det här blir en läxa för alla inblandade och med det låter jag mig nöja. Men personligen funderar jag på att sluta med jakten efter det här, säger Dennis.
I jaktlaget där olyckan inträffade har man sedan tidigare haft som regel att inte avlossa ”täta skott”, annat än i nödvärn.
– I den här situationen kände jag att vildsvinen var på väg rakt emot mig, säger Torbjörn Larsson.
Han har ända sedan tioårsåldern varit med och tränat och jagat med jakthundar. Han har också haft egen uppfödning.
– Jag lider med Dennis som mist en familjemedlem och en fantastisk jakthund som användes i avel, säger Torbjörn Larsson.
Krönika: Vila i frid, Dessi
Nyheten om Dessis död berör mig alldeles extra. Dels är det gode vännen Dennis Andersson som förlorat en mycket duktig hund, dels har jag många personliga minnen från denna härliga hund.
Hon kom till Dennis för fem år sedan från uppfödaren Jacques Dominguez, fransman i Hallstavik som importerade de första nivernaiserna till Sverige. Rasen har långa traditioner som renodlade vildsvinshundar i Frankrike och i Sverige har den lilla rasklubben bedrivit ett entusiastiskt pionjärsarbete.
Förbjudet vilt
Hunddressör Dennis Andersson vid Öckersbo hundskola har i sina ledarskapsutbildningar ansvarat för lydnadsträningen. Målsättningen har varit att göra Sveriges nivernaiser hjortdjursrena.
Jag vet vilket otroligt arbete som ligger framför alla hundförare med den ambitionen. Otaliga är de timmar som Dennis sökt upp vilda rådjur, hjortar och älgar för att under ordnade förhållanden inskärpa hos Dessi att det var förbjudet vilt.
För jaktlusten var det definitivt inget fel på. Utan Dennis starka ledarskap hade hon säkert kunnat utvecklas till en hund som jagade precis allt.
Först i Sverige
Istället blev hon den första hjortdjursrena nivernaisen i Sverige. Hon fostrades dessutom till en jakthund som Dennis kunde kalla in under fullt drev eller ståndskall
Dessi kom som ett litet yrväder från Hallstavik, redan från början med mycket attityd. Hon lät sig inte hunsas av mina äldre hundar, trots att hon bara var en liten valp. Jag körde lydnad med henne vid några tillfällen och fick då uppleva att hon inte lät sig domderas med utan vidare på lydnadsplanen. Hon satte sig på tvären till viss del.
Underordnade sig vid cykelturerna
Men precis som många andra hundar med ursprung i Frankrike, där man jagar med packhundar, var hon ytterst en social hund med intresse för att vara till lags och ingå i flocken. Även om hon konstrade lite och visade personlighet var hon en i gänget.
Jag cykelmotionerade henne och sex andra hundar tidiga mornar och Dessi hade ett fantastiskt löpsteg. Allt gick så lätt för henne, även i ruscherna om vi växlade tempo ett tag. Jaktlusten var ett aber med ett sådant stort koppel med jakthundar bredvid cykeln, men jag upplevde att Dessi underordnade sig korrigeringar och i stort sett genomförde motionsturerna med slakt koppel.
En mycket duktig och social jakthund, och värdefull avelshund, har gått förlorad.
Vila i frid, Dessi.