Kalibern .30-30 är klassisk för bygelrepetrar. Här en Marlin 1893 Rifle från 1903 i kaliber .30-30. Generellt ska man förstås vara extra försiktig med att ha hårdare krutladdningar för patroner i äldre vapen.
Foto: Håkan Spuhr Kalibern .30-30 är klassisk för bygelrepetrar. Här en Marlin 1893 Rifle från 1903 i kaliber .30-30. Generellt ska man förstås vara extra försiktig med att ha hårdare krutladdningar för patroner i äldre vapen.

Traditionell klass 2-kaliber tillåten i älgjakt

Det är jägarens ansvar att den patron man använder är godkänd för till exempel klass 1. Naturvårdsverkets klassificeringslista är bara riktlinjer. Den slutsatsen drar Gävleborgspolisens vapenexpert, Lennart Lundberg.

Lennart Lundberg har vid åtskilliga tillfällen stött på problemet med hur kulvapenkalibrar och vapen ska klassas vid olika typer av jakt. Frågan har åter aktualiserats i och med att det finns ammunition till kaliber .30–30 som är tillåten för klass 1. Bakgrunden är följande:
Vapenkalibrarna delas in i klasserna 1 till 4. Klass 1 gäller för högvilt som till exempel älg, vildsvin, hjort och björn. Naturvårdsverket har en lista med de flesta kända vapenkalibrarna och där patronerna klassas in i respektive
klass.

Energi och kulvikt styr
Det som i lagen styr klassificeringen är kulvikter och anslagsenergier på vissa skjutavstånd. Och det är på den här punkten som det gäller för den enskilde jägaren att se
upp:
Till exempel finns det i dag fabriksladdad 6,5×55-ammunition på marknaden som spänner från klass 3 till klass 1. Det är ett klart lagbrott att använda svagare rådjurspatroner eller övningspatroner för till exempel älgjakt. På samma vis är det med kaliber .222 Rem, där svagare laddningar inte räcker för att klara klass 2, och därmed rådjursjakt.

Användarens ansvar
– Det här betyder att Naturvårdsverkets klassificeringslista bara kan ses som riktlinjer. Det är alltid upp till användaren att se till att rätt ammunition används till den jakt man bedriver, säger Lennart Lundberg, som tillägger:
– Skulle frågan ställas på sin spets får man provskjuta ammunitionen. Men det gäller främst handladdare. För vanliga användare ska det räcka med den information som framgår på tillverkarens patronask.
Omvänt gäller också att om en patron, som enligt Naturvårdsverkets lista tillhör klass 2, klarar kraven för klass 1 så blir också patronen tillåten patron för jakt på klass 1-vilt.

.30–30 klassas upp
Ett aktuellt sådant fall är kaliber .30–30, som är en traditionell bygelrepeterkaliber och därför laddad på ett sätt som garanterar att patronerna inte antänder varandra i de långa rörmagasinen. För handladdare med andra typer av vapen har det alltid varit möjligt att ladda upp .30–30 till en klass 1-kaliber.
Nu har dessutom ammunitionsföretaget Hornady, tack vare en teknisk förändring av patronerna, börjat sälja fabriksladdad .30–30 som klarar klass 1-kraven.
– Lever patronen upp till klass 1-kravet så är det bara att använda den till älgjakt. Man behöver inte söka ny licens eller fråga polisen om det, säger Lennart Lundberg.

Behörigheten viktig
Men det finns en situation som vapenägarna måste se upp med: Och det är när man saknar klass 1-behörighet (högviltprovet i jägarexamen) och använder sitt vapen vid jakt på klass 1-vilt.
– Det är däremot olagligt, enligt min bedömning. Jag jämställer situationen med hagelvapen och slugs, för där sägs tydligt att man måste ha klass 1-behörighet för att använda slugs vid exempelvis vildsvinsjakt, säger Lennart Lundberg.

Kaliberlistan bör göras om
Han är kritisk mot att Naturvårdsverket klassat till exempel .30–30 till klass 2, när det är väl känt att patronen kan laddas till klass 1. Det är ungefär samma situation som gäller för den välkända svenska älgkalibern 6,5×55.
– För 6,5×55 har Naturvårdsverket utgått från den högsta klassen som patronen kan tillhöra. Så borde det rimligen alltid vara, säger säger Lundberg.