Svensk rovdjursförvaltning har sedan länge havererat och därför är förtroendet för myndigheterna kört i botten, skriver debattörerna Henrik Tågmark och Solveig Larsson.
Svensk rovdjursförvaltning har sedan länge havererat och därför är förtroendet för myndigheterna kört i botten, skriver debattörerna Henrik Tågmark och Solveig Larsson.

Vi behöver en ny viltmyndighet

Viltförvaltningsdelegationerna har utvecklats till något av en chimär för att ge legitimitet åt bevarandestyrda myndigheter. Hos dem har bland annat rovdjurens numerär fått en överordnad betydelse gentemot medborgarna väl och ve, skriver Solveig Larsson och Henrik Tågmark i JRF:s förbundsstyrelse.

Tanken med att införa viltförvaltningsdelegationerna, VFD, var att öka acceptansen för rovdjuren samtidigt som det skulle öka det regionala ansvaret och inflytandet. Nu tio år senare kan vi konstatera att så blev inte fallet.
Det har tyvärr blivit mer regel än undantag att VFD körs över av respektive länsstyrelse och synpunkter från VFD lämnas utan hänseende.
Vi kan se det nu senast i Dalarna där frågan om länets miniminivåer för varg var uppe för diskussion, men där VFD tydligen inte ”tyckte rätt” utan länsstyrelsen med landshövdingen i spetsen tog ett beslut om betydligt högre mål för vargföryngringarna i länet än vad som uttryckts som önskvärt av VFD.
Vi kan också se det i beslutet om skyddsjakt på älg som Länsstyrelsen i Västerbotten meddelade, och som var så illa skrivet att beslutet drog ut på tiden och när det väl vann laga kraft var skyddsjakten omöjlig att genomföra av djuretiska skäl. Det fick till följd att markägarna på eget initiativ tvingades ställa in skyddsjakten och både stora skador på skog och svältande älgar inträffade.

Brukarintressen har fått stryka på foten
Att VFD skulle öka det lokala inflytandet och acceptansen har alltså stannat vid just en tanke. Det återspeglas inte minst genom den ”utspädning” av ledamöter i VFD som genomfördes under förra mandatperioden, där brukarintressen fick stryka på foten betänkligt till förmån för ett ökat inflytande från bevarandesidan.
Sverige har i väldigt hög utsträckning byggt sitt välstånd genom brukande av naturresurser. Det är något som vi ska vara stolta över och som vi måste fortsätta med och öka, inte minst för att klara framtida globala klimatutmaningar.
Den svenska rovdjurspolitiken består i dag av tre likställda delmål. De stora rovdjuren ska uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus, samtidigt som tamdjurshållningen inte ska försvåras och socioekonomisk hänsyn ska tas.
Vi kan konstatera att i praktiken är det endast det förstnämnda målet som myndigheterna bryr sig om. Svensk rovdjursförvaltning har sedan länge havererat, och därför är förtroendet för myndigheterna kört i botten.

Stor brist på förtroende
Svensk viltförvaltning i allmänhet och rovdjursförvaltning i synnerhet lider av stor brist på förtroende. Ett förtroende som vi anser inte längre går att återskapa med nuvarande ordning.
Sedan några år finns det ett tillkännagivande av riksdagen att regeringen ska inrätta en ny viltmyndighet. Det införandet behöver ske omgående, så att vi kan börja bärga den havererade politikskutan.
Den nya myndigheten måste få mandat att arbeta på nya sätt, för kraftigt ökat lokalt inflytande krävs om vi ska kunna återskapa förtroende. Detta kommer att ta tid, då mycket förtroende har förbrukats.
Den nya myndigheten behöver också få rejäla resurser för att arbeta lokalt med samråd, och därutöver samverka på regional nivå med brukarorganisationerna. Nuvarande regionala aktörer behöver tas bort, då de har medverkat i och inte förhindrat haveriet.
Med en ny myndighet och ett nytt arbetssätt kan vi lämna haveriet bakom oss och på sikt segla fritt igen i viltpolitiken!

SOLVEIG LARSSON
Förbundsordförande Jägarnas Riksförbund

HENRIK TÅGMARK
Vice ordförande Jägarnas Riksförbund