Ornitologen Claes Kyrk har följt skarvens utbredning i Sverige sedan 1970-talet.
– Den var ju helt bortträngd men kom tillbaka på 1940-talet. Men den stora förändringen inträdde under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. Nu är den väldigt talrik.
Inventeringen sker årligen på uppdrag av länsstyrelsen och Skärgårdsstiftelsen och gäller mellanskarv som nu är den dominerande rasen.
Årlig inventering
– Vi inventerar ju varje år och har noterat att skadegörelsen successivt har ökat det senaste decenniet, men i år har det toppat.
Som mest fanns det häckningsplatser på 23 öar, nu är siffran halverad.
Claes Kyrk berättar om att drönare har setts flyga över öarna, träd har sågats ner och 100-tals ägg kastats i vattnet.
”En viktig funktion”
– Tidigare gav man sig på bon vintertid. Nu förstörs de under häckningstid med ungar. Det är lite som om spärrarna har släppt. Trots allt handlar det ju om jaktbrott men två års fängelse i straffskalan.
– Ibland tycker jag att många missar att skarven fyller en viktig funktion. De är väldigt produktiva och lägger många ägg och tar mycket fisk. Då uppstår det ett spill som framför allt predatorerna drar nytta av. Allting hänger ihop och tar man bort skarven drabbas andra djur.
