Foto: JRF Sven-Olof Sandberg är djupt oroad över vargens utbredning i Skåne och de övriga varglänen i söder.

JRF lyfter vargfrågan i söder till politikerna

JRF:s distrikt i det södra rovdjursförvaltningsområdet har skickat en skrivelse med frågor om vargförvaltningen till berörda politiker. ”Det är ju där makten att förändra finns”, säger Sven-Olof Sandberg, ordförande JRF-Skåne.

I onsdags sände Jägarnas Riksförbunds, JRF:s, distrikt i södra rovdjursförvaltningsområdet en skrivelse till politikerna i de berörda viltförvaltningsdelegationerna. Bakom står JRF i Skåne, Blekinge, Halland, Kronoberg, Kalmar och Jönköping.

”Nå resultat”

– Vi vill helt enkelt lyssna av med politikerna och se var de egentligen står i vargfrågan. För att nå resultat måste man jobba med den sidan, säger Sven-Olof Sandberg, ordförande JRF-Skåne.

Han tillägger:

– Tjänstemännen har ju bara att göra vad politikerna bestämmer. Nu hoppas vi att politikerna ska aktivera sig i viltförvaltningen och även kanske driva en förändring på riksplanet, en förändring som gynnar våra län.

Ökande tryck

Det är situationen med ett ökande vargtryck som resulterat i initiativet. Inledningsvis konstaterar man i skrivelsen att det har förekommit en rad vargobservationer i de sydliga länen. En del är inrapporterade till länsstyrelsen och säkerställda, annat återges på sociala medier.

Nära bebyggelse

Åtskilliga observationer har gjorts i närheten av bebyggelse:

”Att vargen saknar respekt för mänsklig vittring känns inte naturligt. Hos många människor, som har fått varg i sin närhet, finns en väldigt stor oro. Promenader, motionsrundor, ta ut sin hund i trädgården eller låta barnen leka utomhus är inte längre en självklar möjlighet.”

Mycket föda

Vid flera tillfällen har det framförts att vargarna i det skånska reviret inte angriper tamboskap. En förklaring kan vara den stora tillgången på vilt i trakten, ett förhållande som kan komma att ändras inom kort.

– De anpassar beteendet snabbt. Även om viltet är rikligt här så kan det ta slut och då är fårbesättningarna och annan tamboskap i farozonen. Jag pratar ofta med jägare som stött på slagen dov där bara godbitarna är borta, säger Sven-Olof Sandberg.

Långt över gränsen

I skrivelsen poängteras också att riksdagen har fattat beslut om en vargstam på mellan 170 och 270 djur. I dag finns ”drygt 510 vargar, fördelat på 51 familjegrupper. Till detta kommer ett antal revirmarkerande par (23 st)”.

Och fler vargar är snart ett faktum eftersom ”årets reproduktion sannolikt tillför ytterligare cirka 300 vargvalpar inom någon månad”.

Expansion i söder

En stor del av dessa finns i Mellansverige, ”men eftersom någon etablering inte tillåts i renskötselområdena expanderar vargstammen i stället söder ut. Följden blir att befolkningstätare områden, med aktivt lantbruk och djurhållning, får en starkare påverkan”.  

Avslutningsvis ställs frågor till politikerna:

Vi undrar därför hur du, som är politiskt tillsatt ledamot i länets viltförvaltningsdelegation, ställer dig till dagens situation?

Kan vi ha någon vargetablering i vårt län?

Vad gör du för att det demokratiskt fattade beslutet om mellan 170 och 270 vargar skall gälla?

Vem anser du har och ska ta ansvaret för vargens närvaro?

Livet förändras

Sven-Olof Sandberg påpekar att det står och väger. Om ingenting aktivt görs nu för att begränsa vargstammen menar han att livet i de sydliga varglänen inom kort kommer att förändras i grunden.

– Nu har vi ett skånskt revir med alfapar och sex valpar plus vandrande vargar som kommer förbi. Får vi inte styrning på det här omgående kommer jakten att vara borta. För de som lever och verkar utanför staden kommer en stark negativ påverkan att bli reell. De som lever och bor på landsbygden känner redan ett obehag, säger han och tillägger:

– Vargarna här nere visar ingen respekt för människovittring. Det är inte naturligt. Det är inte vargens fel utan de som beslutat om att vi ska ha den här. Vi hoppas att våra regionpolitiker ser faran och är beredda att påverka på riksplanet.