Det är Jordbruksverket och Naturvårdsverket som har uppdraget att utvärdera djurvälfärden i samband med träning i vilthägn inför prov och anlagstester. Jägarnas Riksförbund, JRF, har, liksom en rad andra expertinstanser, fått möjlighet att yttra sig om underlaget.
– Min främsta invändning gäller att man i rapporten verkar jämställa djur som är hägnade sedan flera generationer med vilda djur. Det är ett kardinalfel eftersom vi i praktiken talar om mer eller mindre tama djur, säger Jens Gustafsson, riksviltsvårdskonsulent på JRF.
Halvfärdig rapport
Han påpekar att det inledningsvis i utvärderingen står att materialet inte är helt bearbetat och att man också begärt en förlängning av uppdraget.
– Kanske hade det varit bättre att skicka ut ett mera färdigt resultat på remiss, säger Jens Gustafsson.
I rapporten behandlas bland annat vilken samhällsnytta som går att koppla till hundträning och anlagstester i vilthägn. Författarna slår fast att det inte finns någon enhetlig definition av begreppet och väljer att utgå från vad som kommer alla till del snarare än vad som gagnar enskilda hundägare och jägare. I detta sammanhang nämns till exempel bättre förmåga att hantera vildsvinsstammen, förhindra smitta, effektivare eftersök och säkrare björnmöten som samhälleliga vinster.
– Att det finns en stor samhällsnytta tycker jag är självklart. Jägare bedriver tydligt en sådan verksamhet och möjligheten att träna hundar optimalt är naturligtvis en förutsättning. JRF är för fler vilthägn.
Säkerheten viktigast
Framför allt lyfter Jens Gustafsson säkerhetsaspekten under jakt. Många hundägare vill veta om deras hundar har en så stor skärpa att de kanske biter ett vildsvin eller agerar oönskat offensivt mot en björn.
– Är hunden så skarp och modig att den konfronterar en björn utan att söka förarstöd? Eller går den på björnen men springer tillbaka till ägaren som kanske måste skjuta i nöd? För att få veta säkert krävs träning i vilthägn.
Rapportförfattarna tar också upp frågan om hur djuren i hägnen påverkas negativt av en begränsad rörelseyta och risken för att de eller hundarna skadas fysiskt under träningen. Men enligt Jens Gustafsson är farhågorna överdrivna och han poängterar återigen att det är fel att jämföra vilda djur och djur i fångenskap.
– De här djuren känner inte till någon annan situation, de är vana vid begränsade ytor. Vad gäller risken för skador på hundarna konstaterar jag bara att det finns många faror för en jakthund, risken för att skadas av vilt är långt ifrån störst.
