Endast en fjärdedel av alla utsatta änder skjuts under jakt. Överlevnaden hos dem som blir kvar är låg jämfört med vilda änder.
Foto: Arkivbild/Suzanne Fredriksson Endast en fjärdedel av alla utsatta änder skjuts under jakt. Överlevnaden hos dem som blir kvar är låg jämfört med vilda änder.

Uppfödda änder sprider ”tama gener”

Vad händer med alla änder som sätts ut på försommaren? Forskare vid Högskolan Kristianstad har sedan 2010 undersökt utsatta andungar med hjälp av ringmärkning och gps-loggar.

Ungefär 250 000 gräsänder sätts ut varje år, framför allt i södra Sverige. Bara en fjärdedel av dessa skjuts vid höstens jakter. Vad händer med resten?
– De uppfödda gräsänderna är lite mindre skygga än de vilda och många blir byten för olika rovdjur, säger Johan Elmberg, professor i zooekologi, till tidskriften Sveriges Natur.
Bara två procent av de uppfödda änderna överlever till nästa säsong jämfört med 20 procent av de vilda. Det kan bero på att de inte är lika väl genetiskt anpassade, men också på fysiska skillnader.

Kortare näbb
Johan Elmberg med kolleger har noterat att de uppfödda gräsänderna i snitt har något kortare och bredare näbb jämfört med vilda. En annan iakttagelse är att det skett en förändring gällande lamellerna i näbben som sitter glesare sedan utsättningen blivit mer storskalig i Europa de senaste 50 åren
– Ju tätare lamellerna sitter, desto effektivare silas naturlig föda fram ur vattnet, förklarar Johan Elmberg.

Ovisst om framtiden 
De uppfödda änderna ger ett tillskott på ca en procent till den vilda stammen i landet som räknar ungefär 400 000 änder. Hur de ”tama generna” i längden kommer att påverka den vilda stammen är ovisst i dagsläget.