Det var vargar, lodjur, järvar, fjällrävar, minkar och rödrävar som undersöktes i forskningsprojektet som Veterinærinstituttet initierade och ledde, i samarbete med NMBU Veterinærhøyskolen och Norsk instituttet for naturforskning (NINA).
Provmaterialet samlades in under perioden 1997–2017 och man letade efter sju olika råttgifter.
Högst koncentration hos rödräv
Högst var koncentrationen hos rödrävarna, främst hos dem i Oslo-området. Hos övriga rovdjur var halterna generellt låga.
Man bedömer det inte som att råttgifterna utgjorde någon hälsorisk för rovdjuren eftersom de som undersöktes antingen hade skjutits under jakt eller dödats i trafiken och därmed var förmodat friska.
Några rödrävar hade dock så hög koncentration att det kan ha varit en hälsorisk för dem.
Råttgift sprids i naturen
Rovdjuren kan ha fått i sig råttgifterna direkt eller tagit sjuka eller döda råttor.
– Det är nu dokumenterat att råttgifter sprids ut i naturen. Men konsekvenserna av detta för den norska faunan är inte kartlagda, säger vilthälsoansvarig Knut Madslien vid Veterinærinstituttet i ett pressmeddelande.
Vill ha övervakning
Eftersom råttgift sprids i hela näringskedjan anser han och hans kollegor att man bör fundera på vilka slags råttgifter som ska användas.
Veterinærinstituttet vill också ha en långsiktig landstäckande övervakning av rödräven, eftersom den är en indikator på förekomsten av råttgifter i den norska naturen.
