Detta är försöksbössa nr 4791. Stötbottnarna är fint rundade. Piporna är stämplade Husqvarna vapenfabrik. Låsningen sker med konventionell underliggande låsregel, som låser i pipklackarna. Gravyren är av bästa Sandström-klass. Blecket längst fram på framstocken samt tangenten för framstockslåsningen känns igen från Husqvarnas hanbössor från den tiden.
Detta är försöksbössa nr 4791. Stötbottnarna är fint rundade. Piporna är stämplade Husqvarna vapenfabrik. Låsningen sker med konventionell underliggande låsregel, som låser i pipklackarna. Gravyren är av bästa Sandström-klass. Blecket längst fram på framstocken samt tangenten för framstockslåsningen känns igen från Husqvarnas hanbössor från den tiden.

Vapen för både kung och allmoge

I Jakt & Jägare nr 6 berättades om Husqvarnas hanbössor. Modellurvalet var stort och hanbössor tillverkades in på 1950-talet. Nu är det dags att titta närmare på två tidiga försöksbössor samt sidolåsbössorna i det första artikelavsnittet om Husqvarnas hammerlessvapen.
Hammerless började utvecklas redan på 1870-talet och var vanliga i ”finare kretsar” redan runt 1900. Här var Husqvarna inte riktigt med sin tid. 

De var ändå tidigt medvetna om utvecklingen. Det finns i varje fall två prototyper med tillverkningsnummer 4791 respektive 4281. Om vi går på uppgifterna i boken Husqvarna Hagelvapen 1877-1977 daterar detta bössorna till runt 1880. 
Detta stämmer inte riktigt, men någon gång på tidigt 1880-tal köpte Husqvarna, förmodligen från Belgien, ämnen till två hammerlessbössor som stämplades med numren ovan. Båda är av boxlåstyp. En av dem finns på Husqvarna fabriksmuseum och omnämns också i Husqvarna-boken. Den har nr 4281, är i kaliber 16 och har sidoplattor. 
Säkringen sitter på sidan av det vänstra sidoblecket. Bössan är graverad ”Detta Hammerles-gevär är det första som tillverkats vid Husqvarna Vapenfabrik”. 
I Husqvarnaboken anges att det är tillverkat 1885. Senare uppgifter visar att det färdigställdes först runt 1904. 
För en tid sedan fick jag möjlighet att fotografera den andra experimentbössan med nr 4791. 
När jag såg närmare på gravyren på bilderna i datorn blev jag ganska säker på att den var gjord av Claes Sandström. Det var hans drivna och fullt utvecklade gravyr. 
Detta stämde inte med tillverkningsnumret, som placerade bössan till runt 1880. Visserligen anställdes Claes Sandström som gravör på Husqvarna 1877, men då var han bara 14 år och kunde knappast ha gjort denna fullt utvecklade gravyr bara några år senare. 
Graverades senare
Vid efterforskning visade det sig att även denna experimentbössa färdigställdes först under de första åren på 1900-talet. 
Hans Svensson hade sett bössan för några år sedan och bekräftat att gravyren var gjord av Sandström.
Bössa nr 4791 har kraftiga damaskerade pipor i kaliber 12. 
Piporna är stämplade Husqvarna Vapenfabrik utvändigt och har Husqvarnastämplar på pipplanet. Däremot saknar lådan stämplar. 
Skruvarna på lådan tyder på att den har Anson & Deeley-mekanism, men skruvarna för spännarmarna saknas. 
Förmodligen sker uppspänningen av mekanismen med en av pipklackarna eller med längsgående spännarmar på sidorna av lådan. 
Bössan är använd en hel del. Gravyren är lätt sliten på undersidan, men är det inte så en över 100 år gammal bössa skall se ut?
Första kom 1901
Det blev emellertid ingen tillverkning av Husqvarna hammerless av något slag under 1800-talet. Den första serietillverkade hammerlessen från Husqvarna kom först 1901. Det var en sidolåshammerless med modellbeteckningen 60. Detta var heller ingen Husqvarna till 100 procent. Låda och låsar köptes från Sauer & Sohn. Förstklassiga damaskerade pipor köptes från Belgien. 
Att sammanställa de olika komponenterna till en bössa kallas på Husqvarna-språk att ”gångställa” bössan. 
De olika delarna passades samman och bössan färdigställdes. Modell 60-bössorna fick vackert stockträ och en mycket trevlig gravyr (se bilder). Förmodligen gjordes gravyren av Claes Sandström som då var mästergravör på Husqvarna. 
Det finns också 60-bössor med en enklare typ av gravyr.
Egentligen är det helt naturligt att Husqvarna köpte ämnen till sina första hammerlessgevär. De hade hela tiden köpt ämne till sina hanbössor och att utveckla en egen hammerless och tillverka alla delar till denna är ett stort arbete. 
Det var inte bara Husqvarna som köpte lådor och andra ämnen till sina vapen, det förekom allmänt ute i Europa. En stor del av tillverkningen av jaktvapen var anpassad till detta. 
Olika tillverkare gjorde det de var bäst på och sålde till andra. Redan då var man medveten om fördelarna med stora serier för att få ned kostnaderna.
Antalet tillverkade modell 60 är inte känt, men det är relativt få. 
Jag har haft förmånen att se närmare på ett par olika modell 60 och det har varit mycket fint gjorda vapen. Detta var ingen billig bössa på sin tid. 

Dyrgrip
I 1905 års Husqvarna-katalog är den prissatt till 400 kronor. Som jämförelse kostade då deras bästa hanbössa, modell 102, 150-200 kronor. Det högre priset var för en bössa med ”extra fin utstyrsel”. 
Dubbelstudsare modell 37 kostade 250 kronor och drillingen modell 70 225 kronor. Den enklaste hanbössan, modell 20, kostade 49 kronor. 
Modell 60 tillverkades åren 1901-1905 och ersattes av sido-låsmodellerna i 200- och 300-serierna. Även ämnen till dessa köptes från Sauer & Sohn, vilket verkar förståndigt. S&S-sido-låsvapnen var redan då fullt utvecklade och beprövade. Sauer byggde sidolåsbössor redan på 1880-talet.

Varierande utförande
Utförandet på dessa tidiga sidolås varierar en del. Samtliga har bakåtliggande slagfjäder. Alla delarna i mekanismen ligger bakom stötbottnarna. Detta gör att man inte behöver ta bort onödigt mycket material framtill i lådan. Därmed går det att göra lådan både stark och lätt. 
Det mer kända Holland & Holland-sidolåssystemet, som utvecklades vid samma tidsperiod, har framåtliggande slagfjäder. 
Husqvarna gjorde utan tvekan ett gott val när de bestämde sig för Sauers sidolåssystem. Konstruktionen på låsarna är bra. Husqvarna valde förståndigt nog den bästa versionen med extra säkring med fångstång. 
Det byggs fortfarande bössor med dessa Sauer sidolåsar som förebild. Bröderna Marko och Hendryk Frühauf i Suhl bygger ett mindre antal exklusiva sådana just åt Sauer. Även Hartmann & Weiss använder gärna systemet på sina sidolåsbössor.
Jag har några tankar runt dessa Sauer-Husqvarna sidolåsbössor. Som jag nämnde ovan byggde Sauer sidolåsbössor redan på 1880- och 1890- talen. Förmodligen byggde de åtskilliga. Jag har träffat på många av dem, både i Sverige och i andra länder. 
Försvinner en period
När vi kommer fram till runt 1900 finns sidolåsbössorna inte längre med i Sauers kataloger. 
I min Sauer-katalog från 1903 finns inga sidolåshammerless med, endast boxlåsbössor. 
Visst finns det en och annan Sauer sidolåshammerless med tillverkningsnummer, som placerar den under åren 1900-1920, men det är undantag. 
Sauers sidolåshammerless kommer igen i Sauer-katalogerna först i slutet av 1920-talet i en modifierad, något kraftigare version.
Som jag ser det finns det två alternativ hur det gick till när Husqvarna köpte dessa lådor, låsar och ett mindre antal ejektorer från Sauer i början av 1900-talet. Det ena är att Husqvarna beställde cirka 1 000 lådor och låsar enligt vissa specifikationer. Det andra alternativet är att Husqvarna köpte Sauers resterande lager av dessa när Sauer slutade bygga sidolåsbössor i större omfattning runt 1900. 
Arkiven berättar
Kanske får vi veta något om detta eftersom det som finns kvar av Sauers arkiv nu är tillgängligt. En svensk Sauer-fantast har just varit där och forskat. 
Modell 60 fanns bara i ett utförande, det får väl sägas vara en lyxmodell. Efterföljande modeller, som kom 1905, fanns från enkla versioner till lyxvapen. 
I grunden var alla samma bössa. Det som skilde var gravyr, pipstål och kvaliteten på stockträet. De enklaste modellerna är 200 och 201. Skillnaden är att 200 har svenskt stål medan 201 har svenskt specialstål. Båda har enkel gravyr. De tillverkades 1905-1918 i cirka 600 exemplar. 
Fram till 1912 hade de dockhuvud, därefter Greeners kryssbult. 

De nästa modellerna är 300 och 301. Båda har svenskt specialstål i piporna samt Greeners kryssbult. Det som skiljer dem åt är gravyren. Enligt Husqvarna har modell 300 fin gravyr och 301 extra fin gravyr. 
Fram till 1917 tillverkades cirka 300 exemplar av modell 300 och knappt 50 av modell 301. 
Toppmodellen är 301 Lyx, som endast tillverkades i 15 exemplar åren 1913-1917. Piporna är av svenskt nickelstål och ejektor är standard. Utöver Greeners kryssbult har lådan sidoöron. 
Fint arbete
Detta är ett mycket fint arbetat vapen, säkert i klass med kända utländska tillverkare. Gravyrmässigt levererades den antingen med Husqvarna-scroll eller jaktgravyr.
När tillverkningen av sidolåsbössor upphörde på Husqvarna 1918 fanns ämnen för ytterligare fem bössor i kaliber 16 kvar i lager. De låg där till in på 1970-talet, då de färdigställdes och graverades av Hans Svensson med lyxgravyren. En av dessa visas på bild här. Det är nummer fyra av de fem.
Det är alltid intressant med prisjämförelser. I en Husqvarna-katalog från 1916 kostar den enklaste sidolåsbössan modell 200 just 200 kronor. Modell 201 kostar 220 kronor. Modell 300 säljs för 285 kronor. 301:an kostar 340 kronor. 
Tillägg för ejektor är 100 kronor för samtliga, vilket är mycket jämfört med vad en ejektor kostar extra i dag. 

Komplicerad ejektor
Husqvarnas sidolåsbössor har en något komplicerad ejektor, konstruerad av engelsmannen J Deeley 1886. Sauer använde denna ejektor på sina sidolåsbössor och även på de bättre boxlåsbössorna. 
Till bössorna i 310-serien använde Husqvarna den enklare Southgate-ejektorn. Toppmodellen 301 Lyx har en prislapp på 700 kronor, vilket är samma som för 310 Lyx. Då ingår både nickelstålpipor och ejektorer i priset. En 310 AS kostar som jämförelse 210 kronor och den enkla hanbössan, modell 20, 55 kronor. 
Intresset exploderade
När Husqvarna vapenfabrik lade ned tillverkningen av jaktvapen 1970 exploderade intresset för Husqvarna-vapen. Alla skulle samla Husqvarna och priserna drevs upp av skickliga handlare. Sidolåsbössorna var högvilt och även hårt ruttna exemplar betalades med höga priser. 
Det förekom mycket fuskrenoveringar, men också fabriksrenoveringar till ”nyskick” och även uppdatering av modeller. 
Detta kan man ha olika åsikter om. Själv föredrar jag en ärligt sliten bössa i originalskick. 
Efterhand svalnade intresset. Den yngre generationen nappade inte på Husqvarna. 
Den restriktiva licensgivningen gör också att många som gärna skulle vilja ha några Husqvarna-bössor, utöver de vanliga jaktbössorna i vapengarderoben, inte får möjlighet till detta. 
Utmärkt jaktvapen
Men egentligen skall en Husqvarna sidolåsbössa inte bara stå i ett vapenskåp eller kasun och samla damm. Dessa sidolåsbössor är fortfarande utmärkta jaktvapen. Många av dessa Husqvarna-bössor är i bra bruksskick trots att de är runt 100 år gamla. 
Visst är många i dåligt skick också, men det går fortfarande att hitta bra exemplar. De passar bra för normal svensk jakt. 
Man får mycket fint vapenhantverk för de ganska få tusenlappar som ett sådant vapen kostar i dag. 
Jag använder själv en Husqvarna sidolåsbössa för i stort sett all hageljakt.
Del två i nästa nummer kommer att handla om boxlåsbössorna från Husqvarna.