Det nya vargreviret i Mullsjötrakten möter motstånd i drabbade byar där namninsamling mot varg pågår.
Foto: Shutterstock Det nya vargreviret i Mullsjötrakten möter motstånd i drabbade byar där namninsamling mot varg pågår.

Namninsamling mot nytt vargrevir

Upprop bland bybor i Jönköping och Västra Götaland

Ett vargupprop med namninsamling sprider sig i spåren av det nya reviret i Jönköpings och Västra Götalands län. Namninsamlingen ska lämnas till politiker och berörda myndigheter.

– Jag bor mitt i reviret och har skrivit under. Jag är egentligen inte negativ till all varg, men den går ju inte att ha här, säger Gösta som bor i det aktuella området.
Han vill inte framträda med efternamn. Ett beslut som han förklarar så här:
– Vad är värst, vargarna eller drevet? Det är klart att det finns tankar på vad militära vargvänner kan ta sig för.

Hägna in statens mark
Vad gäller vargrevir i den egna hemtrakten föreslår Göran en egen lösning som han kallar ”rättvis”.
– Vargen är ju statligt vilt, eller hur? Häromkring har statliga Sveaskog och Domänverket mycket skog. Kan man inte hägna in den marken och låta vargarna hållas där?
Göran är en av ett par personer som tog initiativet till namninsamlingen. Han vill av säkerhetsskäl inte heller framträda med efternamn.
– Man får ju inte backa för kriminella och jag har som lantbrukare många vänner omkring mig, men det finns skäl att vara lite försiktig.

Stor uppslutning
Göran berättar att 80 till 90 procent av invånarna i hans by har skrivit under. Orsakerna är dock olika. Det aktuella reviret som döpts till Brängen består av ett syskonpar från Tivedenreviret. Dessa individer bedöms vara genetiskt värdefulla då de härstammar från en invandrad finsk-rysk vargtik.
– Någon upplever att det är fel med inavel och har skrivit på trots att personen vill ha varg. Andra är mer oroliga för att grisarna och rådjuren ska minska som jaktvilt, men merparten tänker ju på tamboskapen, säger Göran.
Själv vill han inte ha varg överhuvudtaget i Sverige och understryker att han inte hör till dem som ”är för varg men någon annanstans”.
– Det finns ju de som säger att det skulle fungera bättre i Dalarna eller Jämtland. Visst, här mitt i mjölkbältet är det ännu sämre. Men nej, det måste gå att leva och verka på landsbygden utan att vara rädd.

Panikslagna djur
Göran är mjölkbonde, en verksamhet som han nu har överlåtit till nästa generation. Men han är fortfarande aktiv i företaget och nämner att vargnärvaron inte enbart är oönskad på grund av att djuren riskerar att skadas och dödas.
– Vi har ungdjur ute på 20 ställen. Kvigor och stutar blir helt panikslagna om en varg kommer in bland dem. Vi får ägna hela sommaren åt att åka runt och samla ihop livrädda djur.
Hur går ni vidare med namninsamlingen?
– Vi har en massa listor liggande ute i byarna. Om ett par veckor samlar vi in dem och lämnar över till Naturvårdsverket och berörda länsstyrelser, vi hoppas mest på Jönköping. Sedan kommer vi att kontakta politikerna, avslutar Göran.