I Artsfakta för varg, som var ett basdokument för rovdjursutredningen, fastslogs att händelserna berodde på: ”extrema socio-ekonomiska situationer med hög fattigdom och extrem exponering av till exempel barn parallellt med brist på naturliga bytesdjur som tvingar vargen att leva huvudsakligen på boskap och mänskligt avfall.”
I mars 1999 presenterade en indisk forskare, utsänd av Indiens regering, en redogörelse i AMBIO, en svensk vetenskaplig tidskrift.
Han beskrev i detalj alla angrepp, när de ägde rum, var och under vilka omständigheter, liksom ålder och kön på drabbade barn.
Det finns inte något i denna indiska forskningsrapport som stöder påståendena i Artsfakta för varg. Tvärtom.
Jag har vid ett flertal tillfällen konfronterats med Artsfaktas påstående. Jag försökte även få texten ändrad under pågående utredning utan någon reaktion.
Som en intressant detalj gissade rovdjursutredaren Åke Pettersson att det var ensamma skolbarn som var på väg till skolan som drabbades.
Observera att både 2001 års rovdjurspolitik och Petterssons utredning stödde sig på detta påstående om händelserna i Indien vad gäller vargens potentiella farlighet.
Dagens situation i Sverige är inte direkt oroande. Med vargstammens snabba tillväxt inom ett begränsat område kan dock detta snabbt förändras.
Calle Seleborg, Folkaktionen ny rovdjurspolitik