Äbin
Varje år sedan 2016 presenterar Skogsstyrelsen den nationella älgbetesinventeringen, Äbin, som visar hur omfattande betesskadorna är på tall av främst älg men även andra hjortdjur. Inventeringen utförs i fält på slumpmässigt utvalda rutor runt om i landet. Varje år inventeras cirka 45 000 provytor i cirka 12 500 ungskogar nationellt. Inventeringen baseras på en kvalitetssäkrad statistisk metod som beräknar hur många av träden inom ett inventeringsområde som skadats av hjortdjur. Inventeringen görs på våren, strax före lövsprickning. Därför är resultaten från Götaland klara först. Resultatet ska i första hand användas som ett underlag för beslut i älgförvaltningsgrupperna om hur stor avskjutningen ska vara under älgjakten.
Trots den positiva utvecklingen ligger skadorna fortfarande över den önskade nivån i de flesta älgförvaltningsområden.
Åtgärder fungerar
– Den positiva trenden för Götaland fortsätter och visar att skogsägare och jägare har lyckats med sina åtgärder, säger Ellinor Lindmark, inventeringsledare på Skogsstyrelsen.
Tallen återvänder i skogen
Att plantera mer tall är en strategi för att öka fodermängden för hjortdjur och samtidigt minska betesskadorna. På marker där både tall och gran kan växa har andelen nyplanterad tall mer än tredubblats sedan 2016, från låg nivå till 19 procent. På magra marker, där tall är förstahandsvalet, har andelen tall fördubblats men minskat något det senaste året till under 50 procent.
Regionala variationer
Västra Götaland lyfts fram som ett föredöme, där skogsskadorna minskat tydligt. I andra län, som Kalmar och Kronoberg, är utvecklingen mer stillastående.
Skador påverkar både skogsägare och samhälle
Betesskador försämrar virkesvärdet och kan till och med döda träden. Äbin används som underlag i älgförvaltningen för att justera avskjutningen av vilt.
– Det är roligt att se att åtgärder ger resultat, men det krävs fortsatt samverkan för att nå målen, säger Karin Ekströmer, viltansvarig i Region syd.
Inventeringsresultaten från Svealand och Norrland väntas senare i sommar. Målet är att maximalt fem procent av tallarna ska skadas årligen – i dagsläget är siffran tolv procent.
Överlag bra men markägarna måste ta ansvar
Mikael Hultnäs är riksviltvårdskonsulent på Jägarnas Riksförbund. Han konstaterar att många av siffrorna i äbin går åt rätt håll.
– Årsskadorna på tall minskar, andelen oskadade tallar ökar, RASE [rönn, asp, sälg och ek, reds anm.] visar överlag bra siffor. Det som oroar är att den föryngrade tallen på magra marker minskar. Även om situationen är betydligt bättre än för tio år sedan så är det negativa trendbrottet inte bra. Jägarna har sänkt älgstammen ordentligt, och då är det också rimligt att förvänta sig att markägarna också tar sitt ansvar.
