Det årliga beslutet inom vargförvaltningen kom även denna gång att uppvisa nya trick i hur beslut kan omtolkas av länsstyrelserna. Inventeringsresultatet på 355 vargar, vilket inte inräknar årets föryngring, har minskats med tänkta 22 skyddsjakter och därefter har man fördelat besluten på 48 vargar i nio revir.
Om licensjakten fullt ut får genomföras ger enkel matematik att 285 av de 355 vargarna blir kvar och regeringens beslut att sänka vargstammen till 270 uppfylls inte ens i teorin. När vi sedan lägger till de minst 170 vargar som ingår i årets föryngring blir det uppenbart att antalet vargar i praktiken inte kommer att minska.
JRF avrådde från vargjakt
Men det mest upprörande var att länsstyrelserna till att börja med krävde total digital spårbarhet på samtliga hundar och jägare under jakten. Om detta inte kunde uppvisas skulle ärendet direkt överlämnas till Polisen, utan att länsstyrelsen gjorde någon egen bedömning.
Eftersom vi inte har hundraprocentig uppkoppling i skogen och batterier tar slut (särskilt när det är kallt) samt att teknik strular, så skulle det ha lett till att många hade borttappade positioner och hamnade hos Polisen. JRF avrådde därför från vargjakten 2026.
Efter ett par veckor meddelade länsstyrelserna att det oacceptabla beslutet ströks och då tog även JRF bort sin avrådan. Nu bedömer JRF att vargjakt kan ske utan att hederliga jägare – som på sin fritid ställer upp för att genomföra en central del i vargförvaltningen – riskerar att kriminaliseras.
Obegripligt kostnad per varg
Något som ökar rejält är samhällets årliga kostnader för vargförvaltningen. Regeringen har i budgeten ökat resurserna för att myndigheterna ska klara av de åtgärder som anses behövas för att säkra att gynnsam bevarandestatus upprätthålls med 170 inventerade vargar i landet. Beloppet blir, med 170 vargar, närmare 1 miljon kronor per varg i förvaltningskostnad.
Det är närmast obegripligt hur ett av jordens vanligaste rovdjur, som till och med EU har insett inte längre behöver strikt skydd, ska kosta så mycket. Samtidigt kommer enskilda tamdjursägare att fortsatt utsättas för angrepp som orsakar kostnader samt ständig oro och skräck.
“Regeringen har gjort mycket bra insatser med att ändra vargens skyddsstatus i EU. Den ändringen måste också införas i svensk lagstiftning.”
Regeringen har gjort mycket bra insatser med att ändra vargens skyddsstatus i EU. Den ändringen måste också införas i svensk lagstiftning. Eftersom det uppdraget har lagts på jaktlagsutredningen kommer i praktiken lagen inte att ändras före 2027. Men regeringen kan ändra i jaktförordningen när som helst. Nu riskerar gott jobb som regeringen har gjort att blekna och tilliten minska då beslut inte uppfylls.
Logiskt med förenklad skyddsjakt
En åtgärd som skulle förbättra läget är att genomföra JRF:s begäran om att ändra skyddsjaktsreglerna, som finns i jaktförordningen. JRF föreslår att skyddsjakt ska beslutas efter ett angrepp och gälla i tre veckor på rovdjur som kommer tillbaka inom 1 000 meter från angreppsplatsen. Stora rovdjur som angriper tamdjur måste omgående tas bort och vi vet att risk för förnyat angrepp är högt. Vargen är inte längre strikt skyddad och förenklad skyddsjakt är logiskt att införa.
God jul!
