Gustafsson reagerar starkt på att kammarrätten gått på förvaltningsrättens linje och därmed stoppat länsstyrelsernas beslut om licensjakt. Totalt skulle 48 vargar ha fällts i fem län. Något som Jakt & Jägare skrivit om tidigare under dagen.
– Riktiga människor av kött och blod väntade sig att få en viss lättnad när vargstammen skulle decimeras enligt länsstyrelsernas beslut. De här människorna påverkas nu direkt av att organisationer överklagat och fått rätt i två instanser. Det här spär bara på polemiken, säger han till Jakt & Jägare.
Bara organisationer kan överklaga
Jens Gustafsson pekar särskilt på att det endast är organisationer som har rätt att överklaga länsstyrelsernas beslut om licensjakt – inte enskilda privatpersoner som lever med konsekvenserna av vargförvaltningen.
– Det är organisationer som på distans upplever att det är problem när vargar licensjagas. Samtidigt är det reella människor som i sin vardag drabbas när vargstammen fortsätter att öka i stället för att minska. Det mänskliga perspektivet åsidosätts till fullo med den här domen, säger han.
Gustafsson gör också ett tankeexperiment.
– Om dessa djurrättsorganisationer försvann – då skulle det här problemet som de upplever, rent juridiskt, inte existera.
Han menar vidare att det nu ligger ett tungt ansvar på länsstyrelserna i de fem berörda länen – Dalarna, Västmanland, Södermanland, Örebro och Västra Götaland.
– Det är länsstyrelserna som har bevisbördan. De måste nu anstränga sig ännu mer för att ta fram bättre underlag och visa varför vargjakten är nödvändig och viktig.
JRF:s ordförande: ”Ett bedrövligt domslut”
Även JRF:s förbundsordförande Solveig Larsson är kritisk till domen. Hon beskriver beslutet som bedrövligt och menar att kammarrätten har låst sig vid frågan om vilka förvaltningsåtgärder som vidtagits.
– Domstolen menar att det inte hänt tillräckligt mycket än. Samtidigt var domen inte enig. En av ledamöterna ansåg att rätten borde ha beslutat om en mindre tilldelning i stället för att stoppa jakten helt.
Larsson menar att det nu är avgörande att länsstyrelserna snabbt fattar nya beslut.
– Det är viktigt att länsstyrelserna omgående fattar beslut med utgångspunkt i en vargstam på 300 individer, så att det faktiskt blir vargjakt.
Hon anser också att försiktighetsprincipen har fått ett alltför stort genomslag.
– Den är så överskuggande att man inte alls beaktar de människor som drabbas av vargens närvaro.
Kan domen överklagas?
Endast parter i målet har rätt att överklaga domen. Det innebär att länsstyrelsen i Västmanland – och sannolikt även övriga berörda län – kan föra ärendet vidare till Högsta förvaltningsdomstolen.
Tidsfristen för överklagande är tre veckor. Först därefter, den 12 februari, kan Högsta förvaltningsdomstolen ta ställning till om målet ska prövas. Då återstår bara tre dagar av den planerade licensjaktsperioden, som var tänkt att pågå från den 2 januari till den 15 februari.
Jakttiden är fast och kan inte utan vidare flyttas, vilket i praktiken gör en överklagandeprocess problematisk.
Ett alternativ, som Solveig Larsson lyfter, är att länsstyrelserna fattar nya beslut om licensjakt – men då med utgångspunkt i en högre nivå för gynnsam bevarandestatus, omkring 300 vargar.
Skiljaktig mening i domen
I domen finns också en skiljaktig mening från rättens ordförande, en kammarrättslagman. Han instämmer i att länsstyrelserna inte visat att det är möjligt att jaga varg ner till under 300 individer. Däremot menar han att en vargstam på cirka 300 vargar bör kunna godtas även för licensjakten 2026.
Enligt den skiljaktige domaren skulle detta kunna ge utrymme för en mer begränsad licensjakt. Han anser att domstolen borde ha prövat om en mindre jakt varit möjlig, i stället för att stoppa jakten helt.
Eftersom den frågan inte prövats föreslår han att ärendet borde ha återförvisats för ny prövning – antingen till förvaltningsrätten eller till länsstyrelsen – med utgångspunkt i att vargstammen inte får understiga 300 individer.
