702 järvar innebär en ökning jämfört med 2024 då uppskattningen var att antalet individer var 665.
– Med 2025 års inventeringsresultat ser vi att järvstammen i Sverige ligger stabilt över det nationella referensvärdet på 600 individer, kommenterar Robert Ekblom, vilthandläggare på Naturvårdsverkets viltanalysenhet, i ett pressmeddelande.
Osäkerhetsintervallet i resultatet beräknas till 675–731 individer.
Fortfarande finns de flesta järvarna i fjällområdena, den tätaste förekomsten är i västra Jämtland och Härjedalen. Samtidigt har arten under de senaste årtiondena spridit sig allt längre söder- och österut, in i skogslandskapet bort från fjällkedjan.
Ny inventeringsmetod
Den nya inventeringsmetoden som bygger på dna-analyser av insamlade prover användes fullskaligt i hela landet. I och med det presenteras ingen inventering av lyor och föryngringar i år.
I stället har antalet föryngringar beräknats genom att utgå från den totala uppskattade populationen och en särskild konverteringsfaktor. Denna modell ger en uppskattning på 162 järvföryngringar i Sverige för den gångna säsongen.
De senaste åren – då Naturvårdsverket har arbetat med att gå över från lye-inventering till dna-prover insamlade vid spårning – har resultaten från dna-metoden och inventeringen av lyor generellt stämt väl överens.
Mer exakt resultat
– Fördelen med den nya metoden är att vi får ett mer exakt resultat. Vi får till exempel inte bara en lägstanivå för föryngringar och resultaten påverkas mindre av faktorer som klimatförändringar, vilket tidigare har gjort det svårt att inventera lyorna vid flera tillfällen, säger Robert Ekblom.
På sikt kommer Naturvårdsverket att sluta publicera data om antal föryngringar och i stället helt fokusera på uppskattningar av antal individer.
Förutsättningarna varierar
Naturvårdsverket påpekar att jämförelser av inventeringsresultat från ett år till ett annat ska göras med försiktighet, eftersom förutsättningarna för att spåra järv kan variera mycket mellan åren och det kan såklart påverka resultaten.
Vid sämre spårförhållanden och i snöfattiga delar av järvens utbredningsområde är insamling av prover för dna-analyser och bilder från länsstyrelsernas viltkameror viktiga delar i inventeringen.
Det görs också försök med att utveckla hårfällor som en kompletterande metod för att samla in dna-prover, skriver Naturvårdsverket.
