En plats på rödlistan betyder att en djurart har bedömts utifrån populationstrender och status på livsmiljö och ansetts vara på nedgång.
Det innebär inte alls per automatik att älgen är utrotningshotad eller att den inte får jagas som nu. Arne Nilsson sitter i styrelsen för Jägarnas Riksförbund och är även ansvarig för Facebookgruppen “Vi som gillar den stora ölgvandringen på SVT!“. Han skriver så här om beskedet:
Inga konstigheter
En art som under en följd av år minskar numerärt och kräver särskild uppmärksamhet ska upp på rödlistan, sådana är kriterierna.
Under 10–12 års tid har det skett en medveten minskning av älgstammen, vilket varit ett mål med förvaltningen. Älgstammen kräver särskild hänsyn, vilket vi haft väldigt länge i form av strikt kontrollerad förvaltning. Därför är kriterierna uppfyllda och det är ganska självklart att den ska rödlistas. Dock ska sägas att älgstammen senaste året faktiskt ökat igen, i vart fall i många områden.
Flera orsaker
Det finns många faktorer som påverkar älgarna som gör att det krävs extra tillsyn och även mer forskning. Inte bara de självklara orsakerna jakt, rovdjurstryck och trafik, utan till exempel också ökad konkurrens från andra hjortdjur och varmare klimat.
En rödlistning innebär ett incitament till ökad kontroll och studier kring utvecklingen men innebär inte en direkt fridlysning som många tror. Älgen är inte klassad som hotad eller starkt hotad, vilket hade inneburit fridlysning.
Skogsharen också på listan
Den vanliga svenska skogsharen är också rödlistad, eftersom den minskat under en följd av år på grund av varmare klimat med kortare vintrar och konkurrens från den inplanterade fältharen. Jakten på skogshare är inte inskränkt på grund av det eftersom det jaktliga uttaget är så litet redan att det knappast påverkar stammens utveckling alls. Däremot uppmuntras det till hårdare jakt på fälthare i de områden där det finns både skogs- och fälthare.
