Det kallas radiodisciplin. Vilket betyder att alla gör ungefär likadant när jaktradion används, för att misstag ska undvikas och onödigt babblande inte ska spridas med radiovågorna över jaktmarken. Här är några tips som gör kommunikationen tydligare.
Det tar en liten stund, i vissa apparater en dryg sekund, innan trycket på sändarknappen gör nytta i din radio. Det är skälet till att det första ordet som du säger i mikrofonen, oftast namnet på den som du vill ha kontakt med, inte hörs i andra änden. Lösningen är enkel. Tryck in knappen och vänta två sekunder innan du säger något.
Samma sak gäller i slutet av meddelandet. Behåll trycket på sändarknappen i en sekund efter att du har pratat klart.
Var tydlig
Skälet till att alla anrop slutar med ordet ”kom” bland dem som använder radiokommunikation professionellt, som polis och militär, är att det då inte råder något tvivel om att meddelandet är slut och att sändaren vill ha ett svar. Det kan verka onödigt i ett jaktlag, men det gör garanterat samtalet, kommunikationen, tydligare.
När du ropar i radion efter någon – gör det tydligt. Alla som jagar har hört det, att någon säger följande i radion: ”Ropade någon på mig?”
Bäst är att upprepa namnet på den som du vill ha kontakt med. Exempelvis: ”Lasse till Petter, Lasse kom.” Då ökar chansen att Lasse faktiskt hör anropet.
Håll dig kort
Tänk också efter en aning innan du ger dig in i radiotrafiken. Vad ska du faktiskt säga, vad är väsentligt? Kort och tydlig kommunikation är bättre för alla som lyssnar. Långa, inte sällan krångliga utläggningar i jaktradion är inte bara onödiga, de kan också göra att andra anrop, som kan vara viktiga, inte får plats i etern.
Ett annat vanligt misstag är att vi inte sällan automatiskt höjer våra röster vid mikrofonen, om vi har svårt att höra vad som sägs i andra änden. Högljudda människoröster är inte alls bra i en såt under en sällskapsjakt, framför allt inte för den som gärna vill få vilt i pass. Tänk på att prata tydligt, men med små bokstäver.
Hundförare undantagna
Undantaget är förstås hundförare under högintensiva drevjakter. I sådana lägen gör det inget att människoröster hörs i skogen, och dessutom kan information om var, hur och vad hundarna driver underlätta för passkyttarna.
En passkytt som vill meddela att hen är framme och beredd på pass, vinner på att svara jaktledaren med två eller kanske tre tryck på sändarknappen i stället för ord. Alla jaktbara vilt i landet hör bra, faktiskt generellt betydligt bättre än människan.
