Min utgångspunkt är ett allmänt svenskt rättsmedvetande. Detta är baserat på västerländsk moral och i grunden kristna värderingar. Lagar skall, för att vara legitima, spegla allmänhetens moraliska och etiska uppfattning.
När jag läst böckerna om Thomas Quick och journalisters beskrivning av barnläkarens behandling började jag tvivla på om mitt rättsmedvetande reflekteras i rättsväsendet.
Under sju år har jag följt vargfrågan och sett hur den, i avsaknad av konsekvensutredning, målbild och förvaltning, utvecklats till en allt djupare konflikt. Detta är bakgrunden till att jag intresserade mig för det som nu kallas Lillhärdalfallet.
Fem män greps för två år sedan
För två år sedan greps fem män i Lillhärdal, förklarades misstänkta för brottet grov illegal jakt och fick utstå husrannsakan, fråntogs en del av sina privata ägodelar och placerade i en cell och isolerades från omvärlden i 17 dagar.
Grov illegal jakt är ett brott som anses så allvarligt att det kan leda till fyra års fängelse. Två år senare har männen inte fått besked om de skall åtalas eller inte och två av dem har inte fått tillbaka sina ägodelar.
Vilket rättssystem gäller?
Jag har nu studerat den polisutredning som blev klar för drygt en månad sedan. Jag har försökt förstå vad som gäller för mig och andra jägare, vilket rättssystem gäller egentligen?
Jag har tittat på polisutredningen ur två aspekter:
• 1. Vad betyder det som nu hänt för alla de jägare som, utan avsikt att bedriva illegal vargjakt, råkar befinna sig i ett område där varg befinner sig, eller nyligen gjort det. En situation som inte är särskilt ovanlig i ett vargrevir.
• 2. Vilka konsekvenser har det som faktiskt hänt inneburit för de misstänkta, alldeles oavsett om de är skyldiga, blir åtalade eller inte?
1. Den allmänna aspekten.
Vad krävs för att bli utsatt?
Vad krävs för att riskera att bli utsatt för följande?
• Gripande.
• Husrannsakan.
• Anhållen och därefter placerad i en cell och isoleras från omvärlden i tre dagar.
Det som utlöser polisens aktivitet är:
• Ett tips om att illegal vargjakt är på gång. (Trovärdigheten i detta tips är inte känd då det inte redovisats i polisrapporten på annat sätt än som ”ett tips”.)
• Ett konstaterande att en bil dagen innan varit i ett område där det funnits vargspår och att en person stigit ur bilen och gått samma väg som en varg.
• Ett konstaterande via helikopter att ett antal personer befinner sig vid en väg i ett område där det på natten varit varg och att en av dessa har kört skoter.
Vem som helst kan tipsa
Ett tips kan vem som helst skicka in till polisen eller naturbevakare. Med tanke på den jägarfientlighet och hänsynslöshet som finns i vissa vargbevararkretsar och som tagit sig olika, mer eller mindre, kriminella uttryck borde ett sådant tips betraktas med misstro.
Så tydligen inte i detta fall.
Att det dagen innan befunnits bil, människa och vargspår på samma plats är inget speciellt och inte något som kunde kopplas till någon speciell person i det läget.
Alla i vargområden kan drabbas
Min slutsats blir att egentligen kan alla som befinner sig i ett område där det på natten funnits varg löper risk att utsättas för den behandling de fem misstänkta blev utsatta för.
Nästa fråga är: Vad krävs, när man är anhållen på ovan angivna grunder, för att blir häktad och inspärrad och isolerad ytterligare 14 dagar samt fråntagen privat egendom som till exempel vapen?
Det krävs uppenbarligen inte att man jagat varg för det har man inte gjort, vapnen fanns i bilarna!
Luddigt om förberedelse
Då återstår det luddiga begreppet förberedelse för illegal jakt.
Här har tydligen tingsrätten gjort bedömningen att förutsättningarna för häktning förelåg, det vill säga dessa fem personer är misstänkta på sannolika skäl. Enligt lagtexten skall då misstanken framstå, vid en objektiv bedömning, som berättigad.
För häktning krävs dessutom också något som ytterligare binder personen till brottet, exempelvis ett vittne eller teknisk bevisning.
Ingen vittnen som stöd
Vittnen fanns inte. Jag har svårt att se vilken teknisk bevisning som finns efter att ha läst polisrapporten. Det enda som jag kan se i polisrapporten som kan övervägas är att vapen finns med i bilarna och att det hittats kött, dels utlagt på marken och dels i en plastpåse i en bil.
Kan det betraktas som teknisk bevisning för förberedelse för illegal jakt att förvara legala vapen i bil? Knappast med min rättsuppfattning.
Kan skoterspår i anslutning till vargspår anses vara teknisk bevisning för förberedelse för vargjakt? Möjligen beroende på om försök till ringning har kunnat påvisas, annars inte.
I detta fall är det svårt att se att ringning gjorts.
Ruttna köttbitar teknisk bevisning?
Kan upptäckten av utlagda köttbitar i området, utan koppling till de misstänkta, vara bevis för förberedelse till illegal jakt när det inte går att säga vem som lagt ut dem? Knappast.
Kan ruttna köttbitar i en plastpåse i en av de misstänktas bilar vara teknisk bevisning för illegal vargjakt? Ja, kanske om innehållet i den plastpåsen var kontaminerat med gift.
Efter två år har den analysen, vad jag förstår, ännu inte gjorts!
Min slutsats blir, har man något i bilen som eventuellt kan vara förgiftat kan man bli häktad.
Är man tillsammans med någon som blir misstänkt så räcker det för att man själv skall bli misstänkt.
Väldigt lösa grunder
Bedömningen av grunderna för häktning synes väldigt lösliga och kan drabba vem som helst som befinner sig i ett vargrevir eller åker skoter där.
Väldigt lite, om något, talar för att dessa personer är skyldiga. Det finns inget som motsäger det som de alla säger, att de var ute för att reka efter bäver, eller helt enkelt gav sig ut en vacker vårdag efter två dagars intensivt snöande.
Huvudanledningen till att reka efter bäver enligt deras uppgift är att danska jaktgäster var inbjudna på bäverjakt. Då är det ganska naturligt att rekognoscera inför det. Dessa jaktgäster kommer också mycket riktigt till Lillhärdal dagen efter.
Hur är det att bli utsatt?
Tänk efter! Hur är det att vara oskyldig och bli utsatt för detta?
• Att sitta 17 dagar isolerad i en cell och utsättas för upprepade förhör är säkert psykiskt mycket påfrestande.
• Att fråntas sin försörjning i 17 dagar är en ekonomisk påfrestning.
• Att i sin omgivning bli betraktad som att ha ”suttit inne” är en psykisk påfrestning.
• Att i två år gå och vänta på om åtal skall väckas är en psykisk påfrestning och upplevs av de misstänkta som ett medvetet förhalande, eller som ett ointresse från samhället att få ett slut på den situation de förpassats i.
• Att fråntas sina möjligheter att utöva sin huvudsakliga fritidssysselsättning i flera år är en psykisk påfrestning.
Behandlingen ett straff i sig
Den som är oskyldig och utsätts för detta betraktar det som ett övergrepp på sin person och tron på rättssamhället minskar eller försvinner.
Den behandling som dessa personer utsatts för är ett straff som är både kännbart och långt (i dag två år).
Behandlingen är ett straff som utdömts utan rättegång och utan möjlighet för de misstänkta att påvisa sin oskyldighet.
Det straff som denna hantering innebär borde få åklagaren, polisen och tingsrätten att vara restriktiva och noggranna i sina bedömningar. Polisutredningen tyder på lösliga bedömningar och/eller godtyckliga grunder.
Väntar på beslut om åtal
Nu återstår att se om åklagaren tar sitt ansvar och fattar ett beslut huruvida bevisningen håller. Om det inte är ställt utom rimligt tvivel att det blir en fällande dom för grov illegal jakt så skall hon, såvitt jag förstår lagtexten, lägga ner förundersökningen.
I annat fall skall hon väcka åtal.
De som i så fall inte längre är misstänkta borde av polisen få tillbaka sina vapen innan årets jakt börjar i höst.
Min uppfattning är att hanteringen av Lillhärdalmännen inte överensstämmer med min syn på hur vårt rättssystem ska fungera.
Kanske någon med juridisk utbildning kan hjälpa jägarkåren att förstå hur det kan gå till så här.
Det behöver alla som jagar, eller av annan anledning vistas i ett vargrevir, få klart för sig. Vem anmäler sig till den juridiska matchen?
Karl Hedin
