Björnpolitiken för till exempel Västerbotten innebär att förvaltningsmålet blir 240 fler björnar än vad som egentligen behövs i länet. Priset för den politiken betalas av bland andra björndrabbade tamdjursägare med betande djur, som ska hålla landskapet öppet.
Foto: Shutterstock.com Björnpolitiken för till exempel Västerbotten innebär att förvaltningsmålet blir 240 fler björnar än vad som egentligen behövs i länet. Priset för den politiken betalas av bland andra björndrabbade tamdjursägare med betande djur, som ska hålla landskapet öppet.

Björnpolitiken slår mot kulturarvet

Nu har skyddsjakterna på björn startat för att freda renarna i kalvningsområdena. Det tar udden av de kvoter som tillåts i licensjakten på björn i augusti. Dessutom sätts det onödigt höga förvaltningsmål för hur många björnar det ska finnas kvar efter licensjakten. De som drabbas av denna björnpolitik är bland andra de djurägare som har betande djur och försöker upprätthålla kulturarvet med ett öppet landskap, konstaterar Solveig Larsson, ordförande för Jägarnas Riksförbund (JRF).

ÅRLIGEN SKER ett antal skyddsjakter på björn på våren, även så i år. Det är främst björnar som stör renarnas kalvningar. Helt rätt beviljas skyndsamt skyddsjakt. Men när inlandets sällsynta djurägare drabbas av att björn stör produktionen möts de generellt av beskedet från länsstyrelsen att björnen ska skrämmas bort. 

FÖR MIG LEDER det helt fel när de få människor som upprätthåller kulturarvet med betande djur i dessa områden, där det öppna odlingslandskapet verkligen är utrotningshotat, inte omgående får möjlighet att avlägsna björnar med detta felaktiga beteende. Särskilt som vi har en björnstam som är betydligt mindre utrotningshotad än de arter som är beroende av öppet odlingslandskapet i norra Sverige.

FAKTUM ÄR ATT vi har minst dubbelt så många björnar som vi behöver ha i förhållande till våra åtaganden och vi kan minska björnstammen med närmare 1 500 djur i landet. Utrymmet att genomföra licensjakt minskas också med de björnar som fällts tidigare under säsongen i samband skyddsjakter i främst renskötselområdet. Det leder till att ännu färre björnar får jagas på hösten.

MED TANKE PÅ att riksdagens beslut att vi inte ska ha fler stora rovdjur än som behövs, på grund av den påverkan de gör, leder dagens system fel. De så kallade förvaltningsnivåer på länsnivå som viltförvaltningsdelegationerna beslutar överskrider kraftigt den nivå som minst ska finnas.

TILL EXEMPEL HAR Västerbotten 110 björnar i mininivå och som förvaltningsnivå har viltförvaltningsdelegationen beslutat 350 björnar. Det innebär 240 fler björnar än det som måste finnas. Med skyddsjakt, och andra kända döda björnar, tillåter länsstyrelsen enbart licensjakt som leder till att det finns kvar 350 björnar efter genomförd licensjakt.

DET ÄR SLÖSERI MED människors trygghet och livskvalitet. Dessutom blir resultatet att det sällsynta odlingslandskapet hotas allt mer, när inte riksdagens beslut upprätthålls bättre på regional nivå.
Vi behöver en ny viltmyndighet, som följer riksdagens beslut.