Karl Hedin och Björn Törnvall svarar på kvartetten från Sveriges lantbruksuniversitets debattsvar om den nya omräkningsfaktorn för varginventering.
Karl Hedin och Björn Törnvall svarar på kvartetten från Sveriges lantbruksuniversitets debattsvar om den nya omräkningsfaktorn för varginventering.

Vad skall vi med vargantalet till?

Hedin och Törnvall replikerar

Karl Hedin och Björn Törnvall tycker att Camilla Wikenros, Olof Liberg, Mikael Åkesson och Håkan Sands svar på kritiken mot den nya omräkningsfaktorn är förvirrande, skriver de i ett nytt debattinlägg.

Grimsöforskarnas replik på vår tidigare artikel, ökar bara förvirringen kring vargmatematiken – möjligen på ett högre plan. Vad är syftet med övningen och vad skall vi med siffran på totala vargantalet i Sverige till? Det borde vara, för att genom tillstånd till legal jakt, kunna begränsa skadorna orsakade av vargen. Det handlar ju om att fastställa antalet ”friströvare”, de andra har man som Grimsö påpekar ett gott grepp på.
Om man vet det så kan man utan någon högre matematik räkna ut totala antalet vargar och dividera med antingen antalet föryngringar eller grupper. Problemet är att man inte känner och inte kommer att känna till antalet friströvare med eller utan jägarnas samlande av vargspillning. Med dagens stora vargpopulation är det och förblir en gissning.

Naturvårdsverket har konsekvent, i fråga om antalet vargar, arbetat med att baserat på eget tyckande öka antalet ”nödvändiga” vargar och därmed skadorna. Man har sett till att vi har en vargpopulation som är långt utöver vad riksdagen ansett vara tillräckligt antal för att uppfylla det gamla art- och habitatdirektivets krav. 
Efter mycket utredande och diskuterande så fastställdes riksdagen gynnsam bevarandestatus till intervallet 170-270 vargar. Var i det intervallet man skulle lägga sig upplät riksdagen till Naturvårdsverket att fastställa.
Då var det vetenskapliga underlaget oväsentligt, för Naturvårdsverket fastställde i princip dagen efter det högsta men kunde nå, det vill säga 270.
En tid därefter så diskuterade verket att talet nog egentligen borde vara 300.

Därför måste jägarna nu fråga sig vad syftet är, med att Naturvårdsverket nu har för avsikt med att införa ännu en osäker beräkningsmetod? Vi tror inte att det handlar om att söka begränsa vargens skador.
Att det är svårt, som Grimsöforskarna skriver, att ”skatta populationsstorleken när enheten man inventerar i fält, inte är den enhet man efterfrågar” kan vi ju bara hålla med om! Det sätter verkligen ljuset på våra centrala frågor. Vad skall man med nya osäkra uppgifter om antalet till? Varför skall jägarna alls genomföra detta stort upplagda, tidskrävande och kostsamma insamlande av vargspillning? Vilken nytta gör detta för jägarna? Hur säkra kan de vara på, att siffrorna inte används för att motivera, en ännu mera restriktiv jakt på varg, än årets, för minskande av skadorna, närmast betydelselösa jakt?


KARL HEDIN OCH BJÖRN TÖRNVALL