I reviret Römskogen i Värmland, som delas av Sverige och Norge, var årets tilldelning tre vargar på den svenska sidan – varav två fälldes under licensjakten.
Jaktledare Christer Landberg införde för egen del som en nyhet i år noggranna anteckningar om arbetstimmar, deltagarantal och utlägg. En sorts jaktlig dagbok som han rekommenderar alla rovdjursjägare att upprätta så att de i efterhand kan peka på jägarnas stora och oavlönade insats.
”Gör staten en tjänst”
– Vi har haft ett väldigt gott samarbete jaktlagen emellan och vi gör staten en stor tjänst. I första hand tvingar de mot mångas vilja på oss en massa vargar. Sedan sätts vi att hålla efter stammen utan all form av ersättning, säger han.
I Römskogsreviret var sju jaktlag involverade i licensjakten: Östvalsskog, Mellarsta, Dalen, Hån, Fågelvik, Viking och Elofsbyn – som Christer Landberg drog i gång så fort beskedet om tilldelning kom.
661 mantimmar
– Sedan den 1 oktober har jaktlagen lagt 661 mantimmar på möten om hur jakten skulle läggas upp med spårning och annat. Med sju deltagare blir det en 80-90 timmar per person, säger han.
Räknas alla de inblandade jaktlagens medlemmar in blir omfattningen långt större. Som mest var 134 jägare involverade i jakten, snittsumman låg på 100 stycken. Sammanlagt spenderade de 6 798 timmar på möten och i skogen med bössa och hundar under licensjakten på varg.
– Det handlar om att vi har lagt ner sammanlagt tre arbetsår gratis, det svindlar lite.
Bilkörning och spårning
Andra anteckningar visar att jaktlagen spårade i snitt fem gånger per dygn. I samband med det körde man bil 3 030 mil, närmare ett varv runt jorden, allt bekostat med egna medel.
Jakten präglades också av samarbetet med norrmännen i den andra delen av reviret som omfattade 70 procent av jaktområdet.
– Där var det problematiskt med aktivister. Vi hann bara samarbeta i två dagar innan de saboterade på norska sidan, säger Christer Landberg och tillägger:
– Vi klarade oss bättre. Jag var stenhård med att vi inte fick lägga ut någonting alls om vargjakten på sociala medier. Det var en klok strategi. Norrmännen publicerade en hel del och det tenderar att reta upp aktivisterna.
Stöd till norska jägare
En annan stor skillnad mellan Norge och Sverige berör ersättningen. Medan svenskarna måste betala själva för lapptyger och bensin och inte minst satsa oavlönat arbete är förhållandet det omvända på andra sidan gränsen.
– Norrmännen fick 350 000 kronor från kommunen och kunde köpa lapptyger och krypterade radiosystem. Ja du hör, skillnaden mellan oss och dem är enorm, men någon förändring till det bättre kan vi inte räkna med.
Christer Landberg tillägger:
– Men jag hoppas verkligen att licensjakten på varg förlängs så att vi kan jaga också under älgjakten. Då tror jag att mycket av hetsen som är nu skulle minska, trycket från aktivisterna skulle förhoppningsvis lätta lite. Speciellt när vargarna sprider sig söderut där det inte finns snö krävs längre jakttid.
Stoppade i förtid
Förutom de två fällda vargarna i Römskogen sköts tre av sex vargar i Gullsjön där jakten avlystes i förtid. Också i reviren Snösjön och Haraldsjön stoppades jakten i förtid, då hade tolv av 14 tilldelade vargar fällts.
I det senast tillkomna jaktområdet, Skrottmyren i Gävleborg, stoppades jakten då fem av sex tilldelade djur skjutits.
Bara i reviret Immen, som delas av Värmland och Örebro, sköts hela kvoten som var sex vargar.
Totalt i landet fälldes 28 vargar av kvoten på 35 djur.
