Ingvar Holmgren berättar:
– Jag stod på pass vid en skogsbilväg och hörde att björnen var på väg. Hundarna hade förföljt den i cirka 1,5 km. Så kom björnen ut på vägen, 70–80 meter framför mig, med hundarna tio meter efter sig. Jag sköt ett skott. Björnen vrålade, tog sig tio meter i den täta ungskogen, ramlade ihop och snurrade runt, runt.
Hundarna for efter björnen, som kom på benen och började jaga dem. De sprang på vägen rakt mot Ingvar.
– Björnen kom i full kareta, men jag kunde ju inte skjuta på grund av hundarna. Först när de var 3–4 meter från mig särade de på sig och jag lossade ett skott, en bom.
”Siktade mot ögat”
Instinktivt skyddade Ingvar ansiktet med vänster arm. Björnen bet tag i den strax ovanför handleden och ruskade. Då slog Ingvar björnen med sin högra näve.
– Jag siktade mot ögat, berättar 82-åringen.
Björnen släppte greppet om armen och bet Ingvar i axeln. Han ramlade baklänges, kröp ihop och rullade ner i slyn i diket.
Hundarna skällde ihärdigt och följde efter björnen cirka 30 meter in i skogen. Då kom hundföraren som kunde skjuta ett avfångningsskott.
– Jag var alldeles röd av blod, beskriver Ingvar.
Inga allvarliga skador
Jaktledaren lade tryckförband på Ingvars skador innan svågern skjutsade Ingvar först till Backe hälsocentral och sedan vidare till sjukhuset i Östersund för bland annat röntgen.
– Jag har inga skelettskador och alla fingrar fungerar. Men i dag är handen alldeles blå och svullen.
Även hundarna, en plott och en spetsblandning, skadades av björnen. Den ena blev riven från hakan och ner mot bröstkorgen och den andra blev biten i nacken.
– De har varit hos veterinären som konstaterade att det inte var några stora skador, säger Ingvar.
Var på 50-årsfest
Själv lät han sig inte hindras, utan fullföljde sina planer för gårdagen som avslutades med en 50-årsfest.
– Det var systersonen som fyllde år. Svågern skjutsade mig. Först sexton mil till Östersund, sedan tillbaka och ytterligare fyra mil till Junsele. Det blev en jädra fin fest. Jocke Smålänning hade uppvisning. Jag kom inte hem förrän klockan 12 i natt, berättar Ingvar.
Hängiven björnjägare
Trots att han har jagat björn så länge som det har varit tillåtet i Sverige har han aldrig tidigare varit med om en lika farlig situation som den i går.
– Jag tänkte ge mig ut i dag också, men så blev det inte. Någon mer dag innan älgjakten drar i gång nästa vecka kommer det dock att bli.
Ingvar säger att han inte tänkte så mycket under tumultet.
– Jag hade ju hundarna att koncentrera mig på. Men jag hann se att björnen var ovanligt mörk och hade gula och fula tänder, säger han.
Jaktledaren körde björnkroppen till besiktningsstationen i Strömsund, där det konstaterades att den fällda björnhonan vägde 116 kilo.
