Frikänd – kan ändå förlora sina vapen

Man skulle kunna tänka sig klang och jubel när en person som har stått åtalad för grovt jaktbrott kvitterar ut en friande dom, men Peter Larsson jublar inte.

– Jag känner mig oerhört besviken, säger han.

Hovrätten för övre Norrland menar visserligen att snöskoter inte användes på ett otillåtet sätt eller att björnar utsattes för ett onödigt lidande, Peter frias därmed från grovt jaktbrott.

Domstolen noterar samtidigt brister i dialogen med länsstyrelsen och att Peter angav felaktiga koordinater för skottplatsen. Detta bedöms vara ett jaktbrott av normalgraden, men eftersom det brottet har hunnit preskriberas kan Peter inte dömas.

Absurd juridik

Frikänd efter sex år, ändå inte. Ungefär så kan hovrättens dom sammanfattas. Och dessutom: I och med att Peter anses ha begått ett jaktbrott av normalgraden (som han alltså inte kan dömas för) drabbas Maskaure sameby av en företagsbot på 30 000 kronor, preskriptionsreglerna är nämligen annorlunda när det gäller företagsbot.

Peter skakar på huvudet åt en absurd juridik.

– Det känns så fel med företagsboten, men det är samtidigt skönt att rättsprocessen är över, summerar han och upprepar det han har sagt förut: Ingen kan föreställa sig vad det innebär att ha en potentiell fängelsedom hängande över sig i sex år.

– Det är hemskt att vara en hederlig person och bli anklagad för brott, säger han.

Onödigt finlir

Advokaten Sven Severin har företrätt Peter Larsson i rättsprocessen. Han tycker att hovrättens domare ägnar sig åt onödigt finlir när de hakar upp sig på brister i Peters kontakter med länsstyrelsen.

– Domstolen har inte tagit hänsyn till den verklighet som råder, säger advokaten och beskriver en skyddsjakt i väglöst land med dålig mobiltelefontäckning och svårigheter att hålla kontakt med omvärlden.

Sven Severin betraktar det felaktiga utpekandet av skottplats som ytterligare en bagatell i sammanhanget.

– Av misstag angav Peter fel koordinater. Det hade han givetvis kunnat rätta till om han hade fått en fråga om det, säger Sven Severin.

Som i da Costa-fallet

Han har även synpunkter på hovrättens påpekande att Peter gjort sig skyldig till ett preskriberat jaktbrott. Sven Severin jämför med Catrin da Costa-fallet, där två läkare friades från mord samtidigt som domstolen slog fast att läkarna hade styckat kroppen, ett brott som var preskriberat.

– Hovrätten nämner jaktbrottet i domskälen, inte i domslutet. Det finns därmed ingen möjlighet att överklaga. Det domstolen skriver får stå oemotsagt, säger han.

Efter Luleå tingsrätts friande dom i december 2023 (se faktarutan) krävde Peter Larsson att få tillbaka sina omhändertagna jaktvapen. Polismyndigheten sa nej, motiveringen var att åklagaren hade överklagat domen.

– Fullständigt hårresande, sa Sven Severin och menade att tingsrättens friande dom självklart väger tyngre än åklagarens beslut att överklaga. Kammarrätten höll med honom, Peter fick tillbaka sina jaktvapen.

Inte någon fördel

Frågan är vad som händer nu i vapenfrågan, hovrätten skriver ju att Peter har begått ett jaktbrott. Hur ser polisen på en sådan passage när en persons lämplighet att inneha vapen ska bedömas?

– Det är definitivt inte till personens fördel. Om jag var beslutsfattare skulle jag titta närmare på det här ärendet, säger Nils-Olov Gärdin, gruppchef vid en av Polismyndighetens vapenenheter.

Han tillägger att flera andra omständigheter ska vägas in i bedömningen, bland annat tidsfaktorn som kan vara till Peter Larssons fördel.

Sven Severin har genom åren försvarat många brottsmisstänkta jägare, Peters ärende sticker ut, det pågick två år längre än Karl Hedin-fallet.

– Hans vapen har redan varit omhändertagna ett antal år. Att polisen nu, efter alla dessa år, skulle reagera på nytt finner jag uteslutet, säger Sven Severin.