Hur kunde hundens bäste vän bli världens dyraste?

För 15 år sedan upplevde Sverige tre stora stormar.

Mest känd är den rasande Dagmar som stängde av elen i hundratusentals hushåll från Uppland och upp till Umeå.

Första adventsstormen slog till mot södra Sverige. Träden låg som plockepinn i skogen och trafiken var i kaos.

Den tredje stormen syntes inte på väderkartorna. På marknaden för djursjukvård möttes små kliniker, välförsäkrade kunder och kapital som ville växa.

I dag är det vanligt att ”skylla” situationen inom djursjukvården på riskkapitalet. Men tänk på att det som riskkapitalbolagen såg när de kom till Sverige var en fragmenterad marknad med ett gytter av småkliniker som var ganska modesta i sin prissättning och med kunder som kunde betala för sig eftersom de var välförsäkrade. Därtill var marknaden relativt oreglerad.

Således var det en ”no-brainer” att dammsuga Sverige på veterinärkliniker, bygga koncerner – och då var det inget problem att höja priserna eftersom kundernas försäkringar tog kostnaden. Vilket var ungefär det som koncernerna Anicura och Evidensia gjorde i början av 2010-talet.

För billig veterinär

Per Arvidsson har jobbat i veterinäryrket sedan 1970-talet. Han drev Djurkliniken i Katrineholm med som flest 18 anställda. Med god lönsamhet.

2014 sålde han verksamheten till den nyetablerade och då riskkapitalägda koncernen Anicura.

– Vi som drev verksamheten själva var lite naiva, vi jobbade stenhårt och höll priserna tämligen beskedliga. Det ligger i sakens natur att produktiviteten blir högre med en liten ägare som tar personligt ansvar för enheten, säger han.

De nya ägarna höjde priserna direkt. Utan att de egentligen hade tillfört något nytt.

– Jag fick höra att jag var för billig i min prissättning.

Det var kanske så att ni var för billiga innan?

– Ja, men det är en fingertoppskänsla man har som privatpraktiker gentemot sina kunder, och den fingertoppskänslan har gått förlorad, särskilt med större, mer anonymiserade enheter. Det finns en brytpunkt när man tar ut för höga priser – då sviker underlaget, det är vad som har hänt på många kliniker. Man hamnar i en ond cirkel.

I dag bedöms koncernerna utgöra 40 procent av marknaden.

Och nu har Sverige Europas dyraste djursjukvård. Det har påverkat jägarens vardag.

Skadad under jakt

Det var 26 november för två år sedan. Jan Pantzar minns datumet eftersom det var så sent på året.

Han jagade hare tillsammans med sin stövare Hamilton. På pejlen såg han hur hunden oväntat stannade upp och betedde sig konstigt. När han fick tag på hunden linkade Hamilton med ett svullet framben. Kunde det vara ett ormbett? I november i Östergötland?

Det blev ingen hare den dagen.

På Evidensia i Linköping sa man att han skulle komma in direkt. Tre veterinärer bekräftade Jan Pantzars misstankar och Hamilton fick serum. Kliniken ville behålla Hamilton över natten för observation.

– Jag var inte så svårövertalad. Man vill ju att hunden ska bli frisk.

Det blev två nätter innan Jan Pantzar kunde hämta hem sin hund.

Då fick han också fakturan för vården. 70 000 kronor. En smärre chock.

– Det är ju fruktansvärt. Men ingen sa något innan om att det kunde bli så dyrt.

Hamilton var försäkrad och Jan Pantzar behövde bara betala 8 000 kronor. Resten tog försäkringsbolaget.

– De betalade utan protester.

Jan Pantzar tycker att det var orimligt dyrt. 25 000 kronor per dygn i vårdkostnad plus serum.

– Men nu i efterhand spelar det ingen roll. Det viktigaste är att hunden blev frisk.

Finns en oro

De senaste åren har du säkert hört liknande historier om hisnande veterinärräkningar. På tio år bedöms den svenska djursjukvården ha blivit 75 procent dyrare. Mellan 2020 och 2025 ökade priserna för akutsjukvård med närmare 50 procent. Allmänt har veterinärvården stigit med 40 procent.

Frågan är om smärtgränsen är nådd. Veterinärsjukvården rapporterar om färre besök. Folk drar sig för att gå dit.

– Alltså, våra medlemmar som har hund – precis som alla andra som har hund – märker naturligtvis av en jätteökning av priserna inom veterinärvården och det finns en oro över om man har råd att skaffa hund, säger Jimmy Låås, som till vardags jobbar på Jägarnas Riksförbunds kansli.

Han jagar mycket och jobbar med eftersök tillsammans med sina fyra hundar. Generellt bedöms jakthundar vara friskare än sällskapshundar, men de vistas i en tuff miljö där risken för skador är stor. Det kräver en försäkring, och Jimmy Låås betalar flera tusen i månaden i premier. Vilket är absolut nödvändigt.

– Jag har haft många skadade hundar själv. 60 000–80 000 kronor är inte ovanligt att notan slutar på om det måste opereras.

För få aktörer

Thommy Sundell bor utanför Piteå, är jägare och har en schillerstövare. Han är ordförande i Svenska Kennelklubben, SKK, och organisationens medlemmar är oroade över om de har råd att ha hund.

Enligt Thommy Sundell fungerar inte marknaden

 – Det är två väldigt stora investeringsbolag som har tagit över rätt mycket av veterinärmedicinen i Sverige, och det gör att det är för få aktörer för att man ska kunna kalla det en marknad. För marknaden bygger ju på att det finns en konkurrenssituation, och att konkurrenssituationen reglerar, säger han, men är samtidigt noga med att berömma investeringar i djursjukvård som de här bolagen har gjort.

Men det är inte bara en marknadsfråga. Djursjukvården har blivit mer avancerad och därmed mer komplex.

Alexander Then har arbetat som veterinär på flera av Sveriges större djursjukhus. Han har specialistkompetens i sjukdomar hos hund och katt och lång erfarenhet av att behandla jakthundar som har skadats vid vildsvinsjakt.

– Jägare är generellt väldigt bra att ha att göra med. De är raka och tydliga. Men deras hundar kan vara betydligt svårare att läsa av. En hund kan komma in glad och svansviftande, trots att den har flera frakturer, djupa sårskador eller till och med svåra skador på inre organ.

Det kan vara svårt att bedöma skadornas omfattning vid första undersökningen.

– När hunden kommer in vet vi inte alltid om den behöver en omfattande ortopedisk operation eller om vi först måste hantera en livshotande inre blödning. Därför är det ibland omöjligt att ge en tillförlitlig kostnadsuppskattning redan från början.

De senaste 20 åren har veterinärvården utvecklats kraftigt. Modern diagnostik och nya behandlingsmöjligheter gör att veterinärer i dag kan upptäcka och behandla skador som tidigare var svåra att ta hand om. Utvecklingen har samtidigt höjt djurägarnas förväntningar och bidragit till ökade vårdkostnader.

Alexander Then betonar vikten av en fortlöpande dialog med djurägaren.

– Jag försöker alltid vara tydlig med vad vi vet, vad vi ännu inte vet och vilka behandlingsalternativ som finns. Men ibland handlar det om minuter. Om en hund håller på att förblöda ligger allt fokus på att rädda dess liv. Då kan kommunikationen bli mindre utförlig än man skulle önska. Vi är trots allt bara människor.

Få erfarna veterinärer

Ibland hävdas att bristen på veterinärer har drivit upp kostnaderna. Det är inte korrekt. I norra Sverige och under jourtider över hela landet är det svårt att få tag på veterinärer. Men generellt finns det ett stort inflöde av veterinärer från EU. Därtill har intaget till landets enda veterinärutbildning på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, ökat kraftigt de senaste åren. Dock finns det få veterinärer med lång erfarenhet. Men det är svårt att fixa över en natt.

Trots riskkapital och storbolag – sjuka djur är ingen guldgruva. Enligt en branschrapport om djursjukvården, från Gröna Arbetsgivare, ligger rörelsemarginalerna de senaste åtta åren mellan drygt 6 procent och vissa enstaka år upp till 11 procent. Det är inte dåligt, men imponerar knappast på riskkapitalister.

Frågan är vart pengarna tar vägen. Ny teknik är ett återkommande svar. I dag kan veterinärer göra så mycket mer för djuren. Men har det verkligen blivit bättre?

Per Arvidsson som har varit med i 50 år är inte övertygad.

– Ja, de här bolagen har säkert satsat. Men jag menar, de äger ju också många mindre kliniker som inte besitter den här kostsamma utrustningen, utan som jobbar på vanligt vis.

Djur får mer vård

Agneta Egenvall är veterinär och forskare vid SLU. Tillsammans med forskarkollegor har hon sammanställt flera rapporter om prisutvecklingen inom veterinärmedicinen.

Inte heller hon är säker på att kvaliteten på vården motsvarar kostnadsökningarna.

– Folk hävdar att vården är så mycket bättre än vad den var för tio år sedan. Men rutiningrepp – som livmoderinflammation, eller en hund som har satt någonting i tarmen – är ungefär samma kirurgi som det alltid har varit

– Men det finns saker som skiljer. Till exempel har vi successivt fått bättre smärtbehandling, vilket är positivt för läkningsförloppet. På djursjukhus med intensivvårdsavdelning har man också ökade förutsättningar då komplikationer uppstår.

– Sedan om du ska operera ben eller leder till exempel, så har vi ju en annan metod nu som har visats ha en bättre prognos. Och det finns en hel del mediciner mot tumörer som är bättre eller som inte fanns eller var tillgängliga förut.

En annan konsekvens är att veterinärerna i dag ger djuren mer vård än tidigare. Fler behandlingar och fler återbesök. Det kan finnas flera skäl.

En mer tekniskt avancerad djursjukvård höjer ribban för vad som anses vara god veterinärvård. Det märks inte minst hos Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård, dit missnöjda djurägare vänder sig. Om en veterinär inte har gjort en dyr röntgenundersökning inför ett ingrepp riskerar han eller hon att bli fälld av ansvarsnämnden om den anser att undersökningen är nödvändig.

Generösa djurförsäkringar dämpar heller inte viljan att göra dyra ingrepp.

Avancerad vård som kostar mycket pengar blir helt enkelt ett sätt att friskriva sig.

Å andra sidan ska veterinärer anmäla djurägare som inte godtar ett föreslaget ingrepp på det sjuka djuret. Trots att djurägaren inte har råd.

Agneta Egenvall saknar en diskussion om veterinärvårdens utveckling, att nya vårdmetoder införs för snabbt ibland.

– De nya metoderna är kanske evidensbaserade. Men det är inte som inom humanvården, där man försöker fundera på vilka de kloka kliniska valen är. Vad som verkligen spelar roll för patienten och patientpopulationen, så att vi får så bra hälsa som möjligt för så många som möjligt.

Olivia Shell, vd på prisjämförelsesajten Vetpris, citerar Voltaire angående veterinärernas metodutveckling.

– Låt inte det perfekta bli det bästas fiende.

Sedan finns försäkringsbolagen. De protesterar mot de stigande priserna, men prisutvecklingen har samtidigt gett dem bättre intäkter.

Svenska hundägare är unika med en försäkringsgrad på 90 procent. I Nederländerna är betydligt färre hundar försäkrade. Därmed är det lättare för de svenska klinikerna att höja sina priser.

Förebyggande vård, som vaccinering och veterinärintyg, täcks dock inte av djurförsäkringarna och har heller inte ökat i pris i samma omfattning. Det är kostnaden för vård av sjuka djur som har ökat.

2010–2024 steg intäkterna från djurförsäkringspremier från 2,2 miljarder kronor till 6,4 miljarder kronor. Men försäkringsbolagen påpekar att samtidigt har utbetalningarna till djursjukvården procentuellt ökat ännu mer: från 1,5 miljarder kronor till 4,7 miljarder kronor. Vilket betyder att försäkringsbolagens netto har ökat med 1 miljard kronor under de här åren.

Måste hitta alternativ

Odd Einar Bruem, chef för djurförsäkringar på Svedea, menar att ett försäkringsbolag inte är en ideell verksamhet.

– Vi har inga egna pengar. Vi förvaltar djurägarnas pengar. Om skadeposten överstiger premieintäkten måste vi höja premien.

Djurförsäkringar har dock lockat fler bolag de senaste åren. Men de nya aktörerna, som i många fall är finansierade med riskkapital, marknadsför sig inte med lägre premier utan med högre utbetalningstak. Vilket de andra försäkringsbolagen anser sig tvingade att hänga på.

Tidigare i år anklagade djurförsäkringsjätten Agrias vd David Haak de nya försäkringsbolagen för att prisa in sig på marknaden. Ohållbart, menade Haak i en debattartikel och det framgick att han inte gillade de nya konkurrenterna.

Det ska påpekas att djurförsäkringsbolagen ändå har gjort något konkret med sina egna veterinärmedicinska rådgivare. Thommy Sundell på SKK menar att de ska ha en eloge för den insatsen.

– Men vi tycker att de borde ha kunnat göra mer, för de har ju följt med i prisutvecklingen.

Odd Einar Bruem på Svedea är benägen att hålla med.

– Vi har varit för reaktiva. Vi kan inte bara fortsätta höja premien när vi ser att skadekostnaderna ökar. Vi måste hitta alternativa sätt att hjälpa djurägarna att få en mer prisvärd vård.

Priser skenade

Priseskaleringen nådde sin topp 2023. Statistiska centralbyrån rapporterade att veterinärpriserna skenade. På ett år hade de stigit med 25 procent. Till och med Riksbanken pratade om det under en presskonferens, samtidigt som veterinärturism blev ett begrepp. Hundägare åkte till billigare länder för att göra planerade ingrepp på djuren.

Redan 2022 hade regeringen presenterat en utredning, en enmansutredning, om hur veterinärvården skulle förbättras. Där nämndes behoven av tydligare priser för djurägarna.

Pris blev sedan problemet som alla kunde enas om. Otydliga priser. Det var för svårt för djurägare att på förhand få veta behandlingens pris, priserna var heller inte lätta att förstå och det var ännu svårare att jämföra mellan olika kliniker.

Konsumentverket började att argumentera för pristransparens och 2024 krävde SKK att politiker skulle ta krafttag. Veterinärpriserna blev ett samtalsämne.

För dålig prisinformation

2025 fick Konkurrensverket i uppdrag av regeringen att utreda pristransparensen inom djursjukvården, analysera hur prisutvecklingen har påverkat konkurrensen och lämna förslag på åtgärder. Notera att det inte ingick i uppdraget att undersöka om marknaden behövde regleras. Det centrala var pristransparensen.

Konkurrensverkets slutsatser, som presenterades tidigare i år, var knappast omvälvande. Prisinformationen till djurägare har varit för dålig, framför allt vid vård av skadade djur och för akutsjukvård. Som åtgärd föreslås en branschöverenskommelse mellan djurägare och djursjukvården, att det ska tas fram enhetliga rekommendationer för behandlingar och att undersöka om veterinärvård kan sorteras in i konsumenttjänstlagen.

Alltså inget om regleringar, pristak eller ägarformer.

Mottagandet har varit lagom positivt. Thommy Sundell på SKK hoppas på en markering från politiker.

– Det vi önskar från politikerna är att de kliver in på arenan och gör någon form av åtgärd utöver det som redan är gjort. Våra politiska partier pratar ju om att man ser behovet av att göra mer, men än har de inte gått från ord till handling.

Förtroendekris för branschen

Flest invändningar har branschorganisationen Svensk Djursjukvård. Trots att det är veterinärklinikerna som antagligen har mest att vinna på förslagen.

I augusti presenterade Svenskt Kvalitetsindex en studie om svenskarnas inställning till veterinärvården. Generellt gillar svenskarna den veterinär de anlitar. Men det finns en misstro mot veterinärbranschen.

Emma Terander är ansvarig på Svensk Djursjukvård.

– Visst kan man se det som att vi har lite av en förtroendekris. Folk vet kanske inte riktigt vad som är källan till de här prisökningarna.

– Det är absolut ett problem för det här är ju en bransch som består av människor som verkligen vill göra sitt yttersta för djuren i alla lägen. Och det är klart att det är stor problematik om man som djurägare inte känner att man till hundra procent litar på att veterinären har djurets bästa för ögonen.

Hon ser Konkurrensverkets förslag om bättre pristransparens som en möjlighet för veterinärbranschen att förbättra förtroendet.

– Ja, där har vi varit saktfärdiga och kunde själva ha gjort mer tidigare. Men nu står vi där vi står, och vi som branschorganisation har gått ut till alla våra medlemmar och uppmanat dem att i ett första steg publicera priser på sina webbplatser.

– För vi vill bidra till en förbättrad transparens. Precis på samma sätt som distriktsveterinärerna och universitetsdjursjukhuset har gjort med sina prislistor. Vi vill såklart, det ligger i allas intresse, inte minst branschens, att djurägare känner sig trygga.

Tror du att det kan höja förtroendet för veterinärbranschen?

– Jo, jag tror absolut att det bidrar till att höja förtroendet.

Måste ha bättre omdöme

Tydligare och mer jämförbara priser.

Är det alltså lösningen på allt? Odd Einar Bruem på Svedea tror snarare att pristransparens är ett medel. Djurägarna måste lära sig att agera på samma sätt som när de bygger om köket. Ta referenser och jämföra priser. Men då måste djursjukvården gå att jämföra.

I grunden handlar det om att djurägarna måste bli mer medvetna och ha bättre omdöme.

– Det är kanske ett generellt problem som vi har i samhället: Vi vill att någon annan ska lösa våra problem. När man förr hade en valp som fick sin första diarré ringde man till uppfödaren och frågade om det var normalt. I dag sätter man sig på akuten efter första symptomen.

Djursjukvården har redan blivit bättre på att presentera priser och Odd Einar Bruem tycker sig se att det nu görs mer medvetna val.

– Vi har sett att stora aktörer har tappat besök, medan mindre aktörer har fått en uppgång. Mindre aktörer har generellt sett en något lägre prisbild än de allra största. Det gör ju att vi får en skadeutveckling inom branschen som ser bättre ut. Men det är nog mest tack vare att djurägarna har börjat vakna till liv och inse att ”jag kan inte gå till den första och bästa och största för min hunds klokapselbrott”. För det behövs inte.

Marknaden fungerar inte, säger Kennelklubbens Thommy Sundell, som ändå är en försiktig man. Det är ett tänjbart påstående, men svensk djursjukvård har under drygt tio år genomgått en snabb strukturomvandling. Från byns veterinär till internationell djursjukvård. Försäkringsbolagen har gått från att erbjuda trygghet för djurägarna till att bli finansiär av en ny typ av bransch. Samtidigt har smådjuren gått från bruksdjur och sällskapsdjur till familjemedlemmar.

Stora affärer och stora känslor där det inte har funnits incitament att hålla efter kostnader. Det blir dyrt och det är där vi är i dag.

Men ingen vill heller riktigt gå tillbaka till där djursjukvården befann sig för 10–20 år sedan. Därför: Så länge efterfrågan finns (och ökar!) kommer veterinärbranschen att tillse tillgången. Och ta betalt för det.

Nästa gång som din jakthund får diarré kommer du att fundera en gång extra på den saken. Och sedan beslutar du hur du ska agera. Din hund, ditt beslut.

Så fungerar djursjukvården i Europa

Finland

Finska staten är kritisk mot att vården köps upp av stora veterinärkoncerner. Evidensia bedöms ha halva marknaden. Myndigheterna ställer krav på bättre prisinformation, kliniker ska inte dela upp kostnader på ett vilseledande sätt. Offentlig veterinärvård har ett fortsatt ansvar för grundläggande och akut hjälp.

Frankrike

Fri prissättning, men veterinären ska lämna tydlig information och kunden måste ge sitt samtycke. Krav på att veterinärer ska ha majoritetskontroll över bolag som utövar veterinärmedicin, medan externa ägare är mer begränsade.

Nederländerna

Låg försäkringsgrad, djurägaren betalar mer själv. Efter prisökningar har konkurrensmyndigheten föreslagit öppna priser, skriftlig information om total kostnad och alternativ före behandling, standardiserade behandlingsrekommendationer och ett stopp för omsättnings- eller vinstbaserade incitament för veterinärer. Det finns även hot om prisreglering.

Storbritannien

En granskning av marknaden hävdar att priserna har stigit mer än kvaliteten och att konkurrensen är för svag. Därför föreslår myndigheterna obligatorisk pris- och ägarinformation, prisjämförelsesajt, skriftlig information före vård, specificerade vårdpaket och bättre klagomålssystem.

Tyskland

Har en nationell veterinärtaxa med lägsta och högsta avgifter för definierade åtgärder. Material och läkemedel tillkommer.