För ett par år sedan tog forskare vid SLU fram ett kartsystem som länsvis visar antalet viltolyckor per år och kilometer.
”Vilt och trafik”
– Olycksförekomsterna syns som hotspots i vägnätet. Datat som ligger till grund för kartorna kommer från jägarrapporterade olyckor och polisrapporterade olyckor med klövvilt, säger Andreas Seiler, expert på vilt och trafik vid SLU.
För närvarande använder Trafikverket kartorna för att till exempel planera inför utsättning av faunapassager. Men de är också möjliga att använda som underlag för tekniska åtgärder som flexibla vägskyltar som anpassar hastigheten på vägar där risken för viltolyckor bedöms vara extra hög.
Sänkt fart
Skyltarna skulle , då det behövs, exempelvis kunna ändras från 80 kilometer i timmen till 60 då olycksrisken är förhöjd vid gryning och skymning, halka, brunsttid, rusningstrafik och kritiska årstider.
Forskarna utprovar också skrämselverktyg att sätta in, främst vid järnvägar. Försöken visar att särskilt människoröster fungerar bra. Också i Frankrike, Tyskland, Polen och England testas liknande metoder.
God effekt
– Stängsel och faunabroar har i regel god effekt och kan användas på särskilt olycksdrabbade sträckor. Men de är för dyra för att användas överallt och kan medföra betydande miljöingrepp framför allt i norr, så det behövs fler lösningar, säger Andreas Seiler.
