Ur hovrättsdomen
Av 4 kap. 1 § djurskyddslagen (2018:1192) framgår att om ett djur är sjukt, skadat eller på annat sätt genom sitt beteende visar tecken på ohälsa, måste den som är ansvarig för djuret vidta nödvändiga åtgärder i form av t.ex. vård genom veterinär eller i svåra fall avlivning. Kraven innebär att den som ansvarar för ett djur har en aktivitetsplikt om djuret uppvisar tecken på ohälsa.
I november 2021 smet den tyska jaktterriern under jakt ner i ett grävlingsgryt. Det resulterade i att hunden fick en skada på sidan av nosen som hundföraren/ägaren valde att rengöra och sköta om själv, eftersom han ansåg att skadan inte var så stor att den behövde sys.
Först när ägaren – som är en erfaren jägare och hundinstruktör – fick veta att någon anonymt hade anmält honom till länsstyrelsen kontaktade han en veterinär som undersökte hundens då tre veckor gamla skada.
Behövde troligen sys
Enligt veterinären var hunden i gott skick och skadan nästan läkt. Eftersom veterinären inte såg skadan när den var färsk vet han inte om han i det läget skulle ha gjort bedömningen att den behövde sys, vilket hade påskyndat läkeprocessen, men troligen skulle han ha gjort det.
Länsstyrelsen bad länsveterinären, som gör sina bedömningar utifrån skriftlig dokumentation och bilder, om ett utlåtande. Han bedömde utifrån en bild tagen tre veckor efter skadetillfället att skadan initialt var så allvarlig att hundägaren borde ha uppsökt veterinär och hunden fått smärtlindring.
Det fick länsstyrelsen att polisanmäla hundägaren för djurplågeri och åklagaren att åtala honom för djurplågeri alternativt brott mot djurskyddslagen.
Friad i tingsrätten
En oenig Jönköpings tingsrätt friade hundägaren i maj i år. Delvis på grund av att länsveterinären inte bara hade bedömt den aktuella skadan som syntes på bilderna, utan även ärr efter en gammal skada som uppstod i ett annat slagsmål med en grävling. Tingsrätten menade därför att det inte var styrkt att hunden hade utsatts för lidande eller att den aktuella skadan hade varit så allvarlig att veterinärvård hade varit behövlig.
Juristdomaren och en nämndeman ansåg dock att hundägaren hade varit oaktsam och borde ha dömts för brott mot djurskyddslagen. Det är alltså inte förvånande att åklagaren överklagade till hovrätten och yrkade att hundägaren skulle dömas just för brott mot djurskyddslagen.
Borde ha sökt veterinärvård
Förhandlingen i hovrätten avgjordes på samma bevisning som i tingsrätten, det vill säga veterinärernas vittnesmål och dokumentation från framför allt länsstyrelsen. Och till skillnad från tingsrätten så ifrågasätter inte hovrätten någon av veterinärernas bedömning, utan anser att hundägaren borde ha sökt veterinärvård i ett tidigare skede.
Hovrätten dömer därför hundägaren för brott mot djurskyddslagen. Straffet blir 30 dagsböter om 340 kronor. Eftersom fängelse ingår i straffskalan för brottet ska han också betala 800 kronor till brottsofferfonden.
