Jakt & Jägare fick tillfälle att delta under en kron- och rådjursjakt i strålande solsken på den första snön djupt inne i Jämtlandsskogen.
Räv eller hare
– Och skulle det dyka upp en räv eller en hare är det ju också okej att skjuta, säger Svenka, krönikör i Jakt & Jägare, då han som dagens värd hälsar välkommen till jakten och säger några ord om vad det är som gäller.
Det är en trivsam camp, långt från läckande arbetsbodar och åldriga husvagnar, som Flakamarkens jaktlag huserar på. Ett stort boningshus och flera välskötta stugor innebär att övernattning för ett 15-tal jägare inte medför några problem.
Med facit i hand får det nog beskrivas som ett kap, då man vid millennieskiftet ropade in den före detta banvaktarbostaden på auktion och renoverade upp och byggde ut. Nu finns här en fullständig anläggning med slakteri, vatten och indragen el.
Firar 50 år
Men under längre tid än så har jaktlaget åkt på en årlig resa till Tyskland, 2026 jubilerar man efter 50 år.
– Vi jagar allt som överhuvudtaget går i Tyskland. Det brukar var riktigt bra dagar. Svinpesten ändrar inget, den finns ju redan där och vi är extremt noggranna med rutinerna innan vi åker dit och hem, säger Svenka.
Jakt & Jägares utsände får skjuts av Hans-Olof Eriksson till passet som ligger i höglänt terräng med fjällutsikt. Åsa Norman har samma utgångspunkt med Eka, en petit basset griffon på ett och ett halvt år.
– Jag har inte fällt något vilt för henne ännu, så det skulle verkligen vara extra roligt om det händer i dag. Det är mycket jakt i henne.
Skallen avtar
Och det är nära. Eka driver rådjur mellan oss, skallen återkommer och avtar. Till slut blir det tyst och vi återsamlas vid bilen.
– Jag såg rådjuret, men det var för långt för hagel och för studsigt för kula så jag lät bli, säger Hans-Olof när han vandrar tillbaka med sitt kombivapen på ryggen.
Han tillägger:
– Det grämer mig lite, det hade varit roligt för Åsa om vi hade skjutit.
Efter korvlunch vid den värmande elden lottas nya pass ut. Undertecknad som måste i väg tidigare för ett 50-årsfirande får generöst ett finpass där rådjuren brukar passera revy i mera låglänt terräng.
Rådjurens väg
Markus Skånöy med taxen Sixten visar vägen. Tillsammans med Svenka är det han som arrangerar jakten och han pekar ut var rådjuren brukar korsa en liten grusväg.
– Där ska du stå. Ha uppsikt speciellt vid mötesplatsen, det är där det händer, säger han.
Också nu hörs hundskallen tidigt, men undertecknad hinner bara stanna en timme innan det är dags att, med sneglande blickar mot skogen, röra sig mot bilen.
Och som så ofta är det när journalisten packat sig i väg som det sker – Olle Holmström fäller ett smaldjur framdrivet av Tobias beagle. Grattis! Hundarbetet skulle för övrigt med facit i hand visa sig fungera väl, samtliga hundar drev under jakten.
