Med bara några dagars mellanrum inträffade två separata incidenter med jämthundar under älgjakten i Jämtland hösten 2022.
Den 8 september tappade en jägare kontakt med sin hanhunds pejl. Hunden ska, under tiden som täckning saknades, ha slutat jaga och i stället hakat på ett gäng gymnasieelever och lärare som var på utflykt i jaktmarken. På leden, på väg ner från fjället, flög jämthundshanen bakifrån och till synes oprovocerat på en kopplad lagotto som de gick i fatt. Lagotton klarade sig dock utan allvarliga fysiska skador.
Tre dagar senare skulle en jämthundstik jaga älg bara ett par mil från platsen där den första incidenten inträffade. Men när tiken träffade på två bärplockare med små kopplade sällskapshundar bet hon hundarna. Bärplockarna lyckades avstyra attacken genom att ta tag i jämthundstikens halsband. En av bärplockarna lyfte upp den ena hunden och hade den andra gående bredvid sig på väg mot bilen när jämthundstiken lyckades slita sig och attackera sällskapshundarna på nytt. Båda hundarna blev allvarligt skadade, den ena så svårt att den var tvungen att avlivas.
Koppeltvång även under jakt
Incidenterna anmäldes till länsstyrelsen i Jämtlands län. Efter att ha varit i kontakt med samtliga hundägare samt – i ena fallet – ögonvittnen, beslutade myndigheten om förelägganden som innebär att båda jämthundarna hädanefter ska hållas kopplade utomhus, om de inte befinner sig inom ett ”betryggande inhägnat” område. Tiken ska dessutom bära munkorg.
Det innebär att deras liv som jakthundar är över, trots att de när incidenterna inträffade bara var sju respektive tre år gamla.
Jakthundsägarna överklagade var och en för sig till förvaltningsrätten och yrkade att länsstyrelsens föreläggande skulle upphävas. Som skäl angav de bland annat att hundarna aldrig har gjort något liknande förut och att det fanns flera skyltar uppsatta om att jakt med lös hund pågick. Ägarna var också kritiska mot länsstyrelsens handläggning av ärendena och tyckte inte att de hade blivit lyssnade på.
Men förvaltningsrätten fann ingen anledning att ifrågasätta länsstyrelsens beslut. I båda fallen håller förvaltningsrätten med om att ägarna har brustit i tillsynen över sina jakthundar.
Riskerar att bli prejudicerande
En som har reagerat är Magnus Jensen, förste vice ordförande i Svenska Kennelklubben, SKK, och ordförande i SKK:s jakthundskommitté.
– Gud förbjude att länsstyrelsens beslut och förvaltningsrättens dom blir prejudicerande. Om man hårdrar det som står innebär det att ingen kommer att kunna släppa sin drivande hund utan att hela tiden ha uppsikt över den, säger han.
I beslutet som gäller hanhunden skriver länsstyrelsen bland annat:
”Länsstyrelsen anser att det brister i tillsyn och skötsel att släppa hunden /—/ lösspringande, utom synhåll och utan kontaktmöjligheter på mycket långt avstånd från sin förare under flera timmar.”
”Länsstyrelsen anser att det brister i tillsyn och skötsel att släppa tiken som dessutom nyss varit i löp, lösspringande på långt avstånd och utom synhåll från sin förare.”
Ur länsstyrelsens föreläggande
I beslutet som gäller tiken skriver länsstyrelsen bland annat:
”Länsstyrelsen anser att det brister i tillsyn och skötsel att släppa tiken som dessutom nyss varit i löp, lösspringande på långt avstånd och utom synhåll från sin förare.”
Och i båda besluten går att läsa:
”Att jägare under jakt tillåts ha sin hund lösspringande på långt avstånd fråntar inte jägaren ansvaret att känna till sin hunds egenskaper och sinnelag och därmed kunna förebygga att skador och avsevärda olägenheter kan ske.”
Samt:
”Att hundar släpps lösspringande utan uppsikt och utan rimlig möjlighet för hundansvarige att agera om behov uppstår i samband med jakt, är under förutsättning och i syfte att de ska jaga älg eller annat avsett jaktvilt, inte jaga och angripa andra djur.”
”Ansvaret borde vara delat”
Magnus Jensen på SKK menar att det var ”olyckliga omständigheter” som ledde till att de ”beklagliga incidenterna” inträffade, att det handlar om olyckshändelser och att ansvaret borde vara delat mellan hundägarna.
– Sällskapshundsägarna har utnyttjat allemansrätten på ett sätt som inte är tänkt. De har valt att med sina hundar gå på mark där det jagas med lös hund. Det borde ligga i deras intresse att skydda sina hundar och de borde därför ha haft bättre uppsikt. Kanske kan det som de gjorde till och med klassas som jaktsabotage, säger han.
I de här fallen menar Magnus Jensen att det dessutom är framför allt hundarna som straffas, eftersom de inte längre får jaga på det sätt som de är avlade för, trots att det i Jordbruksverkets föreskrifter står att en hund ska ges möjlighet till mental stimulans anpassad efter hundens specifika behov.
Har överklagat domen
Ägaren till jämthundshanen har med hjälp av en advokat överklagat förvaltningsrättens dom och ansökt om prövningstillstånd i kammarrätten, för att försöka få länsstyrelsens beslut upphävt alternativt ”att kravet på koppel även får frångås vid aktivitet i samband med jakt eller jaktträning när hunden är inom det egna jaktområdet”.
I överklagan skriver advokaten att jämthundsägaren bestrider det som står i förvaltningsrättens dom och att han har lämnat andra uppgifter om händelseförloppet.
Han skriver också:
”Det saknas vägledning i rättstillämpningen för vad som krävs för att koppeltvång ska råda för en jakthund, särskilt inte som påstås ha angripit en annan hund på hundägarens mark under pågående jakt.”
”Den egentliga frågan som ställs på sin spets är inskränkningen av möjligheten att jaga med lös hund på egen mark.”
Ur överklagan till kammarrätten
Och:
”Den egentliga frågan som ställs på sin spets är inskränkningen av möjligheten att jaga med lös hund på egen mark. Hundägare och ungdomar har i det förevarande fallet med stöd av allemansrätten befunnit sig på annans mark där det pågått jakt. En grundsats inom allemansrätten är ”inte störa, inte förstöra”. I detta fall har ungdomarna stört jakten genom att mata och gosa med /—/.”
Beaktar inte jaktförordningen
Advokaten påpekar också att förvaltningsrätten i sin dom inte beaktar lagen om tillsyn över hundar och katter:
”Av 16 § e contrario framgår att hundar inte behöver hållas under sådan tillsyn att de hindras från att driva eller förfölja vilt när de används vid jakt.”
Förvaltningsrätten beaktar inte heller jaktförordningen, där 16 § säger att jakthundar som är lämpade för respektive jaktändamål får ”användas av jakträttshavaren eller av en annan person med jakträttshavarens medgivande vid tillåten jakt och vid jaktträning enligt följande […] älg i hela landet den 21 aug.–31 jan.”
I jaktförordningen 18 § står att en hund som vid jakt eller jaktträning jagar på ett olämpligt sätt snarast ska kopplas, vilket också skedde i det här fallet.
Planerar att överklaga
Även jämthundstikens ägare planerar att överklaga förvaltningsrättens dom. Han har fått anstånd med att inkomma med handlingar till kammarrätten till i morgon, den 1 juni.
