Variationerna är stora mellan olika klövviltsarters benägenhet att sprida de fästingburna sjukdomarna borrelius och fästingfeber.
Varierar stort
Det fastslås i en avhandling som ska försvaras vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, den 1 april. Ett tydligt resultat är att antalet fästingar varierar stort mellan de undersökta arterna.
Flest fästingar återfinns hos dovvilt och minst antal bär vildsvinen på.
Sprider smitta
– Skillnaderna i fästingantal påverkar hur viktiga de olika klövviltsarterna är för att sprida smitta. Eftersom vildsvinen knappt hade några fästingar är arten inte heller lika viktig för spridningen av fästingburna sjukdomar generellt, kommenterar Nannet Fabri, sin forskning i ett pressmeddelande.
Han betonar att det är viktigt att inte betrakta klövvilt som en homogen grupp avseende sjukdomsspridning via fästingar.
Människa och boskap
Ett exempel är att bakterien som orsakar färstingfeber, både hos människa och boskap, finns hos älg, dov- och kronvilt medan rådjur bara bär på varianten som inte orsakar fästingfeber.
Vad gäller spridningen av borrelius sker den inte via klövvilt som enbart fungerar som värddjur som bidrar till fästingarnas överlevnad.