Nu måste vi jägare samlat ställa upp bakom landsbygdsministern som tydligt har sagt sig vilja sänka vargstammen till 170 individer, uppmanar Karl Hedin.

DEBATT: ”Dags att bringa ordning i vargförvaltningen”

Vi som drabbas av problemen som vargens närvaro skapar blir allt fler och i riksdagen vill en majoritet att vargpopulationen ska minska. Det bör göras genom den typ av jakt som numera används för björn och lo, skriver Karl Hedin.

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Vargen har nu i 40 år plågat de delar av landsbygdsbefolkningen som tvingats leva med den runt knutarna. Vi har med några få års undantag haft en årlig tillväxt av vargstammen med 10–20 procent. Vargens numerär beräknades senast av myndigheterna till 460 i Sverige. Med den begränsning av tillväxten som den fiaskoartade vargjakten 2023 innebar (75 tillståndsgivna blev 57 fällda), torde vi stå inför minst 550 individer till 2024.

Vargen har spridit sig och finns nu lite här och där, även i södra Sverige. Vi blir fler som tvingas uppleva de problem som närvaron av varg skapar. Det är dags att minska de problemen nu. Vi som skadas blir således allt fler och kritiken mot den politik som har förts och inneburit en ständigt stigande vargpopulation med medföljande skadebild ökar.

Riksdagen vill minska stammen

Frågan är numera så viktig för så många att alla riksdagspartierna tvingades ta ställning till hur man ville ha det med vargfrågan inför valet 2022. Före valet utfrågades partierna om hur många vargar som de ansåg vi skulle ha. Utfallet blev: M = 170; KD = 170; SD = 170–270; L = ville inte ta ställning, vetenskapen får bestämma; C = 170; S = minskas, men EU:s krav på ”gynnsam bevarandestatus” (gybs) ska gälla; MP= vill inte ta ställning, det får vetenskapen bedöma; V = tillräckligt för att gybs ska gälla och det får Naturvårdsverket bestämma.

Det finns alltså en majoritet i riksdagen för att minska vargpopulationen i Sverige ner till 170 individer. Det innebär till den nedre gräns för gybs som riksdagen bestämde sig för 2013, efter att ha tagit hänsyn till den vetenskap som då fanns och fortfarande finns. Det är det enda riksdagsbeslut som har tagits i antalsfrågan beträffande vargen. Att Naturvårdsverket tycker att gybs ska vara 300 vargar förändrar inte riksdagsbeslutet.

2023 års jakt ett fiasko

Beräkningen av vargpopulationens numerär är en övning med många svagheter. Men enligt de metoder som man använder sig av anser Naturvårdsverket, med bas i länsstyrelsernas inventeringar, att vi i fjol hade 460 vargar i Sverige. Vargens årliga nettotillväxt är som sagt i snitt 10–20 procent. Vid 2024 års jakt har vi därmed troligen 560–580 vargar i Sverige.

Jakten 2023 var i numerär beslutad till 75 djur, troligtvis avsedd att hålla vargpopulationen oförändrat hög. Jakten får anses som ett fiasko, då endast 57 djur sköts. Anledningen var Naturvårdsverkets handläggning av jakten, som avblåstes i ett antal revir utan att jakt i nya tilläts. Naturvårdsverkets hantering 2023, och tidigare, ger vid handen att de är olämpliga att administrera vargstammen. Resultatet har med olika åtgärder blivit en ständigt ökande vargpopulation.

Ett regleringsbrev krävs

Så vad bör nu göras? Vi har en vargpopulation som ska minskas med cirka 380 djur, rimligtvis under jakten 2024, såvida man inte tycker att man ska dra ut på vargplågan ytterligare. Med tanke på Naturvårdsverkets tidigare agerande krävs en tydlig instruktion (ett regleringsbrev) från de politiker som har lovat att begränsa antalet vargar i Sverige till 170, innebärande att 380 vargar ska skjutas.

Det bör göras genom den typ av jakt som numera används för björn och lo. Man delar upp jakten i regioner och fastställer det antal som får skjutas inom en väl tilltagen tid, till exempel under tre månader. Sedan är det upp till jägarna att jaga. När en varg har skjutits rapporteras det in till länsstyrelsen, som blåser av jakten när tillåtet antal är fällda. Det fungerar bra när det gäller björn och lo, och skulle säkert fungera lika bra även när det gäller varg.

Inga skador av inavel

Invändningar kommer säkert från dem som inte önskar att reducera de skador som vargen orsakar, ett argument är normalt genetiken. Jag konstaterar bara att man inte har hittat några skador på alla de döda vargar som har undersökts genom åren, hänförliga till genetiken. Däremot har det uttryckts viss oro för att det kan dyka upp sådana i framtiden, om inte den genetiska variationen i stammen förstärks.

Oron finns hos några forskare som tror sig veta. Skulle det uppstå genetiska skador kommer vargstammen att lösa det på egen hand via utslagning. För att dämpa oron kan man importera ny genetik. En sådan import får en mycket bättre spridning i en liten population än i en stor. Det behöver man inte vara genetiker för att förstå. Min uppfattning är att det är orimligt att i verkligheten skada människor för att några genetiker ska slippa vara oroliga.

Gybs beräknad enligt reglerna

Några förtydliganden om Sveriges förhållande till EU vad gäller vargen; EU kräver att medlemsländerna ska införliva EU:s regelverk i vårt svenska regelverk som svenskar ska rätta sig efter. EU kräver att art- och habitatdirektivet, som vid det här laget är 30 år gammalt, gäller i Sverige. När det skapades hade vi i Sverige cirka tio vargar. Det säger att vargen är en strikt skyddad art som inte får förvaltas, om populationen inte har uppnått gybs. Hur man räknar ut gybs finns också beskrivet.

Det var det riksdagen gjorde, när man 2013 kom fram att gybs för vargen i Sverige ska vara 170–270 individer. Det fanns inget fel i den beräkningen, den utfördes enligt regelverket av Grimsö forskningsstation och riksdagen. Om någon inom svenska förvaltningen känner sig rädd för att EU skulle bli störd av det nationella beslutet, så är det rimligt att först låta EU framföra hur de vill ha det och det i en fråga som de inte har något med att göra.

Ministern måste få vårt stöd

Nu är det äntligen dags att bringa ordning i vargförvaltningen. Det finns en riksdagsmajoritet för att följa 2013 års riksdagsbeslut om 170–270 vargar. Vår nuvarande landsbygdsminister kommer från KD, som tydligt har sagt sig vilja ha 170 vargar. Nu måste vi jägare samlat ställa upp bakom honom, så att han känner stödet och ansvaret när genomförandets stund närmar sig.

Vi förstår att han måste ta några strider med myndigheter och så kallade vargkramarföreningar, för att uppnå det uppsatta målet. Vi står starkt bakom honom i dessa kommande strider. Besvikelsen blir givetvis minst lika stor bland alla väljare i landsbygdsbefolkningen, som drabbas av vargen i dag, om vallöftena inte skulle hållas.