Nyligen presenterade Naturvårdsverket sitt förslag till ny nationell förvaltningsplan för de stora rovdjuren, som kommer att gälla till år 2027. Planen sätter bland annat referensvärdet för populationsstorleken på vargstammen, i klartext hur stor vargstammen ska tillåtas vara. Tyvärr lämnar planen en del att önska.
Sedan 2012/13 har referensvärdet varit mellan 170–270 individer och i maj beslutade riksdagen om ett tillkännagivande där detta också bör vara målet för gynnsam bevarandestatus. Det är något lägre än det mål på 300 vargar som Naturvårdsverket har arbetat efter hittills.
Därtill beslutade riksdagen att vi bör eftersträva att ligga i det nedre spannet, närmare 170 individer. Detta är något som Moderaterna drivit länge i riksdagen.
Långt ifrån det satta målet
Givet att vargstammen i dag ligger över 400 individer ligger vi långt ifrån det satta målet. Främsta skälet till det är att vargstammen de senaste åren har förtätats och därmed innebär en större påfrestning för människor och djur i de regioner som berörs.
Därtill måste den svenska vargstammen bedömas med hänsyn till den norska, eftersom de två populationerna utgör en gemensam skandinavisk vargstam som rör sig mellan gränserna. Givet att den skandinaviska stammen inte bör bestå av fler än 230 individer bör Sverige därför ta sitt ansvar och lägga sig i nedre spannet av referensvärdet.
Trots att en majoritet av riksdagens folkvalda står bakom beslutet har regeringen ännu inte införlivat tillkännagivandet i sin vargpolitik. I Naturvårdsverkets förslag till förvaltningsplan framgår nämligen att man fortsatt förordar 170–270 individer, utan en sänkning till det nedre spannet. Man beskriver det också som ett nationellt mål att vargstammen 2045 ska omfatta fler än 300 individer (vilket den redan gör), trots att detta saknar politisk förankring i riksdagen.
Behövs inte fler utredningar
Regeringen gav den 25 maj Naturvårdsverket i uppdrag att utreda frågan om att ändra referensvärdet för gynnsam bevarandestatus i enlighet med riksdagens beslut. Men det som behövs nu är inte fler utredningar av myndigheten själv, utan ett politiskt uppdrag att faktiskt genomföra den politik som riksdagen har beslutat om. Dessutom förhalar regeringen frågan genom att ge Naturvårdsverket fram till oktober 2024 för att redovisa uppdraget.
Människor som i dag lever med en tät vargpopulation inpå husknuten, med risk för betes- och sällskapsdjur, måste kunna lita på att vi politiker tar frågan på allvar. Det innebär inte minst att regeringen faktiskt måste genomföra den politik som en majoritet av riksdagens folkvalda står bakom och styra sina förvaltningsmyndigheter. Annars riskerar tilltron till politiken och demokratin att urholkas bland dem som får leva med konsekvenserna av vargpolitiken.
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribenternas egna.
ALEXANDRA ANSTRELL
riksdagsledamot (M) Stockholms län
JOHN WIDEGREN
landsbygdspolitisk talesperson (M)
STEN BERGHEDEN
riksdagsledamot (M) Skaraborg
MARLÉNE LUND KOPPARKLINT
riksdagsledamot (M) Värmlands län
LARS BECKMAN
riksdagsledamot (M) Gävleborgs län
