Det finns kvällar då ett glas bra vin, varför inte ett skånskt sådant, från Kullabergs fina vingård, smakar bättre om man samtidigt hör en kronhjort bröla i mörkret.

Jag vet inte om det är en särskilt utbredd föreställning. Men jag är uppvuxen med kronhjortens sång som the soundtrack of my life, så för mig är det fullt rimligt.

När jag var liten följde jag med min pappa ut på nätterna. Vi åkte genom det sydskånska landskapet, parkerade bilen, smög ut och väntade. Sedan kom det. Först långt borta. Ett dovt, mullrande ljud genom mörkret. Sedan närmare. Ett bröl som inte riktigt lät som något annat i naturen. Mäktigt, hotfullt, nästan löjligt överdrivet.

Expert på kronhjort

Pappa älskade kronhjorten. Han var expert på den, skrev en bok om den. Cervus elaphus! Och han var dessutom med och drev frågan om försöksreservatet. Plus att göra denna – skogens sanna konung (sorry, älgen) – till Skånes landskapsdjur.

Pappa som hette Tom kände den på ett sätt som jag då hade svårt att förstå. Han gav djuren namn. Bruksgårdaren tror jag att en döptes till! Pappa följde dem i spåren. Visste vilka som var vilka och hur deras liv förändrades från år till år.

Det var nästan som att han hade ett slags vänskap med slättens storheter.

Hamnade i musiken

Själv blev jag tidigt jägare som han. Jag blev intresserad av vilt och viltvård, precis som pappa. Men sedan tog livet en annan väg.

Jag hamnade i musiken.

I decennier har jag intervjuat artister i tidningar och tv. Musiker från alla möjliga håll och kanter. Men kanske har jag allra mest återvänt till den musik som på ytan borde ligga längst bort från min barndoms skånska skogar: den extrema hårdrocken.

Gärna den svenska, världsberömt spjut spetsande. Dödsmetall. Svartmetall. Musik där sångaren ibland låter som att han försöker skrämma tillbaka själva döden.

Och det är här jag ibland börjar undra.

Vad var det egentligen jag hörde där ute i mörkret som barn?

Kanske tränades örat.

Något märkligt bekant

För när L-G Petrov i Entombed öppnade munnen och släppte lös sitt monumentala rasp, eller när Erik Danielsson i Watain lät sin röst stiga upp ur det svarta, så fanns där något märkligt bekant. Inte melodin. Inte orden. Inte musiken.

Brölet.

Den där uråldriga kraften i en röst som inte ber om ursäkt för att den hörs.

Kronhjorten brölar inte för att underhålla. Han brölar för att tala om vem han är, var han finns och att han tänker stanna där. Det är kommunikation i sin mest primitiva och imponerande form.

Och kanske är det också därför som jag älskar extrem hårdrock så mycket.

Jag har naturligtvis ingen aning om ifall min teori håller. Det är fullt möjligt att en psykolog skulle skratta åt den och säga att jag bara försöker skapa en vacker story i efterhand.

Nätterna med pappa

Det är också möjligt att min far, om han hade fått höra den som inbiten motståndare till ”min” musik, hade invänt att kronhjorten har betydligt bättre kontroll över sitt register än vissa dödsmetallsångare.

Men jag kan inte låta bli att tänka på nätterna med pappa.

Vi stod där i mörkret. Septemberkylan bet i kinderna. Någonstans ute på slätten stod ett brunstigt majestät och fyllde natten med sin röst. Jag var liten och lyssnade.

Många år senare stod jag med en mikrofon framför L.G. Petrov.

Och senare framför Erik Danielsson.

Jag hade då ägnat ett helt yrkesliv åt att lyssna på människor som gör oväsen på de mest oemotståndliga vis.

Ovanlig musikuppfostran

Kanske började alltihop där?

I mörkret.

Med pappa.

Och ett bröl.

Så nästa gång någon frågar mig varför jag fastnade för extrem hårdrock har jag kanske svaret.

Jag fick helt enkelt en ganska ovanlig musikuppfostran.

Först Cervus elaphus.

Sedan Entombed.

Det är inte så långt mellan dem som man skulle kunna tro.

Skål för kronhjorten! Och riktigt hård rock!

4 skånska viner till kronhjorten

J. Friberg Vineri Urskog, 2023

Kryddigt, örtigt, skogsbärigt och relativt lätt. Serveras lätt kylt till rosastekt kronvilt med svamp, örter och syrlig viltsås.

Ljungbyholms Vingård Grytskär, 2024

Bärigt, mörkare frukt, lite choklad. Kronviltfilé med kraftigare sås och rotselleri.

Rubin Hällåkra Vingård, 2023

Fruktigt! Svarta vinbär, körsbär, choklad. Bra till kronvilt med grillad och stekt yta med syrliga tillbehör.

Vingården i Klagshamn Vega, 2024

Kryddigt, röda vinbär, lingon, örter, kanel. Kronvilt med lingon, svamp och ljusare viltsås.

Obs! I dessa texter av PSL finns ibland vin som ej går att få tag i enkelt på ”det vanliga stället”, men många Systembolag kan ta in vid förfrågan (om du inte vill importera själv, såklart). Och bolaget är ofta mycket bra på att rekommendera något snarlikt. Prova gärna det vid behov. Bon appétit!