Finska jägaren Arto Määttä berättar i tidningen Jägaren om olyckan han var med om.
– Utanpå såg tornet ut att vara i skick; stolparna, golvplankorna och räckena var friska och stadiga. Akilleshälen visade sig vara den ena tvärbalken som golvplankorna var fastspikade i. Där hade virket murknat och hölls ihop av friskt virke som inte var tjockare än en blyertspenna, berättar Arto Määttä.
Golvet gav vika
– På den ena sidan höll golvet att stå på, men när jag flyttade mig till den svaga sidan så gav den utan förvarning vika. Jag hade dock tur i oturen och föll stående med fötterna före och kunde ta emot med armarna. Vid landningen föll jag inte omkull, men det gjorde ont i hela kroppen och armarna var blåslagna, berättar Arto Määttä.
Riv förbrukade torn
Det finns flera positiva säkerhetsaspekter med jakttorn; kulbanan riktas snett nedåt, sikten blir bättre och tornet visar klart och tydligt passets plats.
Arto Määttäs råd till markägare och jaktlag är att tänka på stabiliteten, att det ska vara enkelt att klättra upp och ned, samt att inte överdriva höjden på jakttornet. Och inte minst viktigt, aktivt hålla befintliga torn i skick och åtgärda brister. Eller riva tornet om det har tjänat ut.
