• Knivar_nu

Godkänt vargstängsel hjälpte inte

DebattPublicerad: 2007-06-12 09:31

Vägen slingrar sig upp mot Åsmule på östra kanten av Kroppefjäll. Träden står i sitt vackraste flor, syrener och mandelblom har just slagit ut vid gårdar och boplatser. Ett stycke dalsländskt kulturlandskap som formats av generationer strävsamma jordbrukare och fäbodbrukare. Ska detta få växa igen? Vet tätortens folk vars förfäder odlade jorden vad som håller på att ske i våra skogs- och mellanbygder?

Jag är på väg till Astrid Andersson på gården Ed i Melleruds kommun. Jag ser på stegen när hon kommer mig till mötes på tunet att det är något som tynger henne. Den härliga känslan när tackor och lamm kan släppas på vårbete har tagits ifrån henne.
I september slog vargen till och tog 7 lamm. I höstas vågade hon därför inte betäcka de 23 tackorna för hon måste varje natt ta in fåren i lagården för att skydda dem och den rymmer inte så många djur. Hon har därför behållit tackorna bara för att de ska hålla markerna öppna så mycket som möjligt.

Vargstängsel inget skydd
Trots att hon hade investerat i drygt 4 kilometer av länsstyrelsen godkänt vargstängsel tog sig vargen in och rev sju lamm. Övriga sändes till slakt. 150 000 kostade stängslet till egentligen ingen nytta. Naturligtvis känns det bittert när vargdoktoranderna på Grimsö viltstation och Svenska rovdjursföreningen säger att det är bara att sätta upp godkänt vargstängsel. Och att nästan alla medier sväljer denna uppenbara lögn. Det är inte bara hos Astrid som vargen forcerat ”vargstängsel”.

Orimliga stängselkostnader
Astrid Andersson och andra djurhållare i det krympande öppna landskapet är minst av allt rovdjurshatare. Något som de välmående forskarna och Rovdjursföreningen genom sitt mediaövertag säkert har fått många att tro.
Att tvingas investera 150 000 för att hålla ett 20-tal tackor i en djurhållning som knappt går runt och som främst hålls för att bevara odlingslandskapet är rena Ebberöds bank. Det blir inte bättre av att staten betalade 120 000 till stängslet för att få en vargstam som inte funnits på över hundra år i dessa trakter. Samma stat som ger nålpengar till att behålla de gamla lantraserna som dessutom är ännu mer utrotningshotade på grund av vargen. Men de omistliga lantraserna göder inga forskare, spårare och akademiker som räknar och examinerar varglortar. Lantraserna är tydligen ointressanta för storstadens rovdjursromantiker.

Mycket merarbete
Elstängslet innebär oerhört mycket merarbete jämfört med traditionellt fårstängsel. Det drar också ström och ska enligt myndigheternas dekret stå på även på vintern. På sommaren kräver det ständig tillsyn. Att ständigt hålla rent för nedfallna grenar, gräs och sly under trådarna på 4 km kräver många timmars oavlönat arbete.
Hur blir framtiden?
– Jag vill avvakta och se om de med den nya lagen kan skjuta undan de vargar som river får. Men den är otydlig och förstås kommer myndigheterna att krångla på alla sätt för att försöka sätta dit oss, säger Astrid.
Hur tror du vargen kom hit?
– Jag tror att den är inplanterad. De första vargarna gick efter traktorerna, vilket tyder på att de utmatats från traktorer i någon djurpark. Det finns ju också en skrift ”Operation Varg” som Svenska Naturskyddsföreningen gav ut i början på 70-talet där man pekade ut bland annat Värmland och Dalsland som lämpligt område för att sätta ut varg. Skogsvårdsstyrelsen och djurparkerna ansökte samtidigt om att få importera varg.

Rådjuren är borta
– Jag är bekymrad för mina båda flickor 14 och 19 år som har lång väg till skolbilen. Och i höst är 14-åringen ensam. Man vet inte vad som händer när viltet tar slut. Rådjuren är praktiskt taget borta på Kroppefjäll och vissa jaktlag fick ingen älg alls i höstas, säger Astrid.
– Många drar sig för att gå i skogen och flertalet turister, särskilt barnfamiljerna gillar inte varg och kanske väljer bort Dalsland. Jaktarrendena och även gårdspriserna påverkas efter hand i negativ rikting.
Vargens inträde i Dalsland, som är ett landskap med krympande befolkning, och i andra glesbygder, får enormt negativa konsekvenser för de människor som valt att bo kvar och som älskar sin hembygd. Något som vargkramarna, många rikspolitiker och inblandade myndigheter inte har den blekaste aning om eller medvetet totalt struntar i.

Vargangrepp i Lane-Ryr
När jag sitter och lägger sista handen vid reportaget om Astrid Andersson på Kroppefjäll och hur hon förlorade 7 får kommer meddelandet om att vargar rivit 5 får på gården Håven i Lane-Ryrs socken mitt i Bohuslän, 5-6 mil från Kroppefjäll.
Det är ett illavarslande tecken på att vargen breder ut sig söderut när det vilda minskar i Dalsland.
Gården ägare Håkan Larsson tycker det är fel med varg ihop med tamdjur. De som vill se varg kan ju se dem på djurparken Nordens Ark, menar Larsson. Blir det fler angrepp så slutar jag nog med fåren, tillägger han.
Min mormors mor Carolina Sigurdsdotter vaktade som nioåring gårdens får och skrämde iväg en varg som tagit ett lamm. Hon var född 1840. Det var sista gången mina förfäder såg varg på gården Svinbohult i Lane-Ryr.



SKRIV EN INSÄNDARE!

Kommentarsfunktionen är borttagen. Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv kort, vi publicerar max 3000 tecken och förbehåller oss rätten att refusera och redigera texterna. Skriv att din text är en insändare. Vi tar inte emot insändare under signatur, lämna därför fullständigt namn och dina kontaktuppgifter. Du kan självklart också dela våra nyheter i andra forum, till exempel på Facebook.

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsGyttorp Norma
  • AnnonsFähallen Jakt AB