Det säger Stig-Åke Svenson, chef för naturvårdsenheten i Dalarna och den som fattat beslutet om att avslå begäran om skyddsjakt i Homnareviret.
Under senare tid har tre hundar angripits av varg i området, den senaste attacken inträffade den 17 september. Två av hundarna har dödats och en skadats.
Därför har Boda-Bingsjö Viltvårdsområde, Borns jaktvårdsförening, Grändens Jaktvårdsförening, Rättviks Södras Viltvårdsområde, Rättviks Västra Viltvårdsområde och Gärdsjöbygdens viltvårdsområden gemensamt begärt skyddsjakt i på varg i området.
Men den 10 oktober sa länsstyrelsen i Dalarna nej till skyddsjakt med motiveringen att man inte var säker på att det var samma varg som angripit alla tre hundarna. Så här skriver länsstyrelsen på sin hemsida:
”Det är heller inte säkert att det är den aktuella Homnahannen, som har dödat samtliga hundar. Endast i ett fall är det säkert att han har varit med om att döda en hund.”
Länsstyrelsen menar alltså att det är en speciell vargindivid som ska kunna ”bindas till brottet” och att det är den individen som i så fall ska skjutas bort. Om det inte går att binda någon individ så kan man inte bevilja skyddsjakt.
Men det här synsättet går stick i stäv med vad Jens Karlsson vid Viltskadecenter nyligen sa till Jakt & Jägare.
Enligt Jens Karlsson kan man aldrig tala om ”problemindivider” när det gäller rovdjur.
– Får man problem är det inte vissa problemindivider som ska tas bort utan det handlar om att glesa ut hela populationen, säger han.
Vad som styr om hundar angrips eller ej av varg är framför allt två saker. Det ena är rovdjurspopulationens storlek. Det andra är hur ofta hundar släpps i området.
– När angreppen på hund i ett område går ner beror det inte på att vargarna har blivit ”snällare”, utan på att människor inte längre vågar släppa sina hundar, förklarar Jens Karlsson.
– Tidigare har man hört att vissa revir är ”snällare” än andra. Exempelvis den berömda vargen Ullrik som fanns för många år sedan i trakten av Lindesberg och som jag vet att en del jägare var rädda om och sa ”rör inte Ullrik han skyddar våra hundar”, berättar Stig-Åke Svensson.
– Det är naturligtvis rimligt att om det är många vargar på en yta så kan det blir grinigare i gruppen, säger han.
– Jag ska sätta en handläggare att kolla det här. Det är ju särskilt intressant eftersom även vår lagstiftning bygger på antagandet att det finns vissa problemindivider.