Foto: Kennerth Kullman, Mostphotos "Projektet är ett bra initiativ och ett steg i rätt riktning" säger Sven-Olof Sandberg.

Samverkan för hållbar viltförvaltning mot betesskador

Länsstyrelsen Skåne har startat ett samverkansprojekt tillsammans med bland andra Jägarnas Riksförbund.

Enskilda lantbrukare som har problem med viltbetesskador i gröda kan genom samverkan med grannar och jägare få till effektivare förebyggande åtgärder och effektivare jakt, skriver länsstyrelsen i Skåne.

Länsstyrelsen Skåne har därför lanserat ett projekt som syftar till att skapa en balanserad och hållbar viltförvaltning genom samverkan mellan lantbrukare, jägare och markägare.

Bakgrund och mål

Viltstammarna har vuxit på grund av varmare klimat och moderniserat jordbruk, vilket har gett arter som vildsvin tillgång till energirik föda året om. Projektet fokuserar på att minska skadorna genom att balansera populationernas storlek och stödja hållbar livsmedelsproduktion. Målet är att lantbrukare ska kunna odla grödor som är möjliga att vidareförädla och sälja lokalt.

Strategier

Projektet bygger på samarbete mellan aktörer som bland andra JRF och LRF. Genom lokala skötselplaner planeras insatser för effektivare jakt och viltförvaltning. Utbildning och stöd erbjuds för att säkerställa långsiktiga resultat.

Projektet finansieras av Europeiska jordbruksfonden och kan bli en modell för andra regioner.

Så här säger Sven-Olof Sandberg, ordförande i JRF-Skåne:

”Vi har stora problem på vissa ställen med gässen och med dovviltet och delvis vildsvinen. Jag tycker att det är viktigt att vi kan förvalta dessa stammar jaktligt. Framförallt för dovviltet och vildsvin är det ett misslyckande när man måste tillgripa skyddsjaktsbeslut från länsstyrelsen.

JRF anser att de nuvarande jakttiderna är fördelaktiga och att jaktuttaget bör ökas för att hålla stammarna under kontroll. Vi betonar att samarbetet mellan jägare och markägare är avgörande för att lösa problemen och undvika myndighetsinblandning.

Projekt som Kronoparkens frivilliga skötselområde är exempel på framgångsrikt samarbete och en förvaltning som anpassas efter lokala förhållanden. Det gör det möjligt att snabbt hantera förändringar i viltstammarna och förebygga skador på grödor.”