I Jakt & Jägare den 22/1 upprörs Jens Gustafsson, riksviltvårdskonsulent på Jägarnas Riksförbund (JRF), över att kammarrätten och förvaltningsrätten förbjöd 2026 års licensjakt på varg. Ett förödande beslut för enskilda människor hävdar han som själv är jägare och som i mångt om mycket talar i egen sak.
Jens åsikter i sak är inget att oroa sig för, för i Sverige har vi rätt att tycka olika om saker. Men vidare i texten går det att skönja ett förakt för oliktänkande.
Jens Gustafsson hävdar att “riktiga människor av kött och blod” förväntade sig en decimering av antalet vargar. Djur som också består av kött och blod. Då är frågan vad vi andra består av, för att inte tala om beslutsfattarna på kammar- och förvaltningsrätten. Han leker även med, för honom, den befriande tanken att vi som tycker annat än JRF, inte finns.
Vilket juridiskt befriande problem, anser han! Organisationer som är emot jakt ska bort! Demokratiska beslut fattade av JRF:s oliktänkare ska alltså ogiltigförklaras? Har vi inte fått nog av Trumpister?
Alla består av kött och blod
Vidare i artikeln uttrycker sig JRF:s förbundsordförande Solveig Larsson negativt om domslutet. Hon menar att man i sina beslut gått för mycket på försiktighetsprincipen, vilket är en självklarhet i ett demokratiskt samhälle, där alla består av kött och blod.
Att skjuta för att döda, för att sedan upptäcka att det inte var så lyckat, visar att JRF som organisation inte bör tas på allvar. Solveig Larsson kommenterar dessutom inte med ett ord sin kollegas synpunkter. Människor med tillgång till vapen och konspirationsteorier är aldrig lyckat! Med rätt retorik vinner man respekt!
MIKAEL BECKMAN, Täby
Riksviltvårdskonsulentens replik:
Mikael har helt rätt i att jag är jägare och därmed också har personliga, utöver naturligtvis mina yrkesmässiga, skäl att uppröras efter att det inte blir någon vargjakt. Och det sätter också fingret på det som jag har försökt uttrycka genom att benämna mig, och de andra som drabbas av den inställda vargjakten, som ”riktiga människor av kött och blod”.
Inga människor får överklaga – bara organisationer
I kontrast till oss står dock inte de människor som av olika skäl motsätter sig vargjakt. I stället står ideella organisationer som, med stöd i Århuskonventionen, tillåts överklaga dessa beslut. Så faktiska personer, som faktiskt påverkas genom att deras livsstil eller yrke omöjliggörs eller kraftigt försämras, får se sin vardag och verklighet påverkas av organisationer som på ett brett sätt företräder ”miljöintresset”. Och dessa organisationer, likväl som de människor (även dessa av kött och blod naturligtvis) som de företräder, påverkas inte på något praktiskt vis av förekomst eller frånvaro av varg. Deras upplevelser är rent känslomässiga.
Så funkar demokratin
Och däri finns också summan av kardemumman: är det rimligt att dessa miljörörelser tillåts påverka faktiska människors vardag utan att själva behöva ta ansvar för följderna av deras agerande?
Jag anser inte att det är rimligt, även om jag naturligtvis förstår och accepterar att det i dagsläget är så det fungerar. Det betyder dock inte att jag behöver hålla med om det och det betyder inte att jag inte får jobba för att förändra den verkligheten. Det är nämligen så demokrati fungerar – man förhåller sig till lagarna som finns och om man inte gillar dem tillåts man jobba för att förändra dem. Det är inte alls något som gör mig eller JRF till ”Trumpister” utan snarare själva essensen i vad som definierar ett demokratiskt förhållningssätt.
Oseriöst påhopp
Att Mikael slänger sig med ord som Trumpist och konspirationsteoretiker, och dessutom kopplar det till mitt (och våra medlemmars) vapeninnehav är svårt att bemöta på ett seriöst sätt. Det är faktiskt tillåtet att ha väldigt många åsikter och ändå inneha vapen – faktum är att just den principen relativt nyligen slagits fast i en domstolsprocess mot Karl Hedin.
Och just domstolens prövning av licensjakt på varg är också något som jag är kritisk mot. Inte att domstolar ska kunna pröva beslut som fattas av myndigheter – det är en absolut självklarhet i ett demokratiskt samhälle. Jag är dock kritisk mot tolkningen att dessa miljörörelser anses vara part i processerna och jag är kritisk mot att domstolen ger sig på tolkning av både biologiska och politiska begrepp. Och den kritiken tycker jag mig nog ha min fulla rätt att ha – och jag respekterar naturligtvis den som tycker annat.
JENS GUSTAFSSON
riksviltvårdskonsulent i Jägarnas Riksförbund
Förbundsordförandens replik:
Jag anser att licensjaktsbeslut på en strikt skyddad art i myndigheternas framtagande både har ”hängslen och livrem” som säkerställer att det är låg sannolikhet att jakten leder till att populationen nalkas det beslutade målet, i detta fall 272 vargar.
Överklagande får enbart ske för att minska antalet djur att fälla och inte av dem vars verksamhet påverkas allvarligt negativt av varg. Vargen är inte längre klassad i högsta skyddskategorin och behov av försiktighet i beslut bör sänkas avsevärt och andra skador för människor och miljö.
SOLVEIG LARSSON
förbundsordförande i Jägarnas Riksförbund
