Våren kom osedvanligt tidigt i stora delar av landet i år. Tranor och gäss hittar barmark efter hela svenska kustlandet och sprider ut sina vårfanfarer. Antalet tranor som har besökt kända rastplatser verkar inte ha minskat, så fågelinfluensan tycks inte ha tärt på populationen i någon större grad.
Förhoppningsvis blir maj så skön som denna svenska vårmånad kan bli, med allt längre dagar och glädje över att årets viltkullar har fötts. En bra vinter med ovanligt lite snö har gjort vintern bekväm för skogens konung, älgen, med mer tillgång till bärris samt mindre behov av att vandra långt, vilket tvingar SVT att stuva om i tablån och tidigarelägga Den stora älgvandringen.
Fina jaktstunder
Däremot kan vildsvin, som har grisat den kallaste perioden inte klara sina ungar, utan brunstar om och föder en ny kull med många randiga smågrisar senare i år. Vildsvinsstammen verkar ha ökat under 2025, med rekordmånga trafikolyckor och subventionerade trikintester, vilket tyder på att mer gott vildsvinskött har nått middagsborden. Här finns det än mer utrymme för många fina jaktstunder som fortsätter med utsökt samvaro vid grillen i vår härliga vår och sommar.
1 maj är det premiär på vårbock och utöver härliga stunder i vårljus kan det, med de bra födoförhållanden som har varit under vintern, bli primärkvalitet vid jaktlycka.
Vänskap och förståelse
I dag bor majoriteten av jägarna på distans från jaktmark och ofta i en stad. Genom att lösa jordbrukares behov av att freda grödor från vilt och därmed hjälpa svensk livsmedelsförsörjning skapas en win-win-situation för jaktsökande cityjägare och bönders viltutsatta grödor.
Vänskap och gemensam förståelse för respektives behov uppstår och förvaltningen av vilt utvecklas till nytta för många. Jägarkåren stärker banden mellan stad och land och bygger broar över denna tidsandas åsiktsdiken.
Okynnesöverklagande
Åsiktsdiken som i stället fördjupas gräver tyvärr rovdjurskramarnas okynnesöverklagande. De förluster som jägare tvingas uppleva i försakad tid, resor och direkta utlägg genom att jakten ställdes in och avbröts behöver tas på allvar.
Licensjakt på lodjur är en viktig del i rovdjursförvaltningen och jägarnas insatser behöver förutsägbara förutsättningar, inte fastna i juridiska träsk.
De som överklagar bryr sig inte om samhällskostnaden och de vill omöjliggöra jakten. Ett tankespår hos mig är att varje överklagan borde beläggas med en avgift på förslagsvis 2 000 kronor. Licensjakt på stora rovdjur är en del som behöver öka för att upprätthålla tillit i rovdjursförvaltningen, och även för rovdjurens bästa!
