Ljungväxterna är viktiga foderväxter för hjortdjuren och kan i områden med litet snödjup stå för hälften eller mer av deras årliga foderintag. Samtidigt har förekomsten minskat kraftigt. I södra Sverige har täckningsgraden av ljungväxter minskat med omkring 50 procent sedan 1950-talet.
Granen ger sämre foder
Forskarna pekar framför allt på skogens täthet och trädslagssammansättning. I täta, grandominerade bestånd blir blåbär, lingon och ljung mindre, växer långsammare och producerar betydligt mindre biomassa än i ljusare tallskogar. En större andel tall och björk och en mer varierad skog kan därför öka mängden viltfoder.
Det kan också ha betydelse för skogsskadorna. När hjortdjuren har ont om bärris och annat foder kan de i större utsträckning söka sig till unga träd. Tidigare forskning visar bland annat att brist på ljungväxter kan öka älgens konsumtion av tall. Rapportförfattarna menar därför att skogsbrukets utformning kan påverka balansen mellan viltstammar och betesskador, inte bara antalet djur.
Viltstammarnas effekt mindre tydlig
En annan intressant slutsats är att forskarna i en treårig studie inte kunde påvisa någon tydlig effekt av hjortdjurstätheten på blåbärs- och lingonrisets tillväxt, trots stora skillnader i mängden vilt mellan studieområdena. Resultaten pekade i stället mot att trädskikt och markförhållanden kan ha större betydelse, även om forskarna betonar att längre studier behövs.
Forskarna sammanfattar resultaten med att hög grandominans försämrar fodertillgången, medan en variation av trädslag och tätheter skapar ett rikare ”näringslandskap” för hjortviltet. Särskilt i södra Sverige bedöms det finnas möjligheter att öka mängden blåbär och lingon genom att minska andelen gran till förmån för tall och björk.
Källa: Naturvårdsverket. Läs hela rapporten här.
