Främst fältharar innebär ett större hälsohot mot människor än tidigare känt eftersom de kan överleva harpestsmittan och utveckla kronisk sjukdom.
Foto: Pascal Halder/Shutterstock.com Främst fältharar innebär ett större hälsohot mot människor än tidigare känt eftersom de kan överleva harpestsmittan och utveckla kronisk sjukdom.

Harpest ökat hot mot människor

Harpest (tularemi) kan även innebära att den bakterie som orsakar sjukdomen finns i hararnas muskulatur. Det innebär ökad risk att människor smittas. För jägare gäller det främst att se upp med fältharar. Skogsharen dör ganska snabbt av harpest, men fältharar kan överleva och utveckla kronisk sjukdom.

– Att bakterien även visade sig finnas i muskulaturen hos infekterade harar innebär en risk för att människor kan smittas om de skulle äta otillräckligt tillagat harkött, säger Gete Hestvik.
Det är i en avhandling vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) som hon är först med att visa att även muskulaturen hos harar kan innehålla den bakterie (Francisella tularensis) som orsakar harpest.
Harpest är en av de vanligaste zoonossjukdomarna hos människor i Sverige.
– Harpest är en komplex sjukdom som involverar ett stort antal värddjur liksom även fästingar och myggor, samt omgivande natur och vattendrag, kommenterar doktoranden Gete Hestvik.

Människor får feber
Skogsharar, och ett flertal smågnagararter, är mycket känsliga för infektion av harpest. De drabbas ofta av akut sjukdom som snabbt leder till döden.
Många kött- och allätare, till exempel brunbjörn, järv, räv och vildsvin, insjuknar däremot inte alls eller drabbas av mild sjukdom.
Människor får vanligen symptom som feber, huvudvärk och illamående.
– Min studie visar att harpesten orsakar likartade, sjukliga förändringar hos fältharar, skogsharar och två undersökta större skogsmöss. Infektionen har ett snabbt förlopp med spridning till många organ och leder till en snabb död. 

Fältharar kan bära smittan längre
– Några av de undersökta fälthararna hade dessutom kroniska förändringar i lungor och/eller njurar. Detta tyder på att de varit sjuka en längre tid, och eventuellt kan vara reservoarer för harpestbakterien i Sverige. Det något som beskrivits i andra delar av Europa, förklarar Gete Hestvik.
Vid undersökning av rovdjur och asätare hittades antikroppar mot harpestbakterien hos brunbjörn, järv, vildsvin och rödräv. Det är något som kan användas i framtida övervakning för att ge information om hur sjukdomen varierar över tid, samt huruvida harpesten är på väg att sprida sig till ett nytt område.
Den vanligaste infektionsvägen för människor är via bett av infekterade myggor, men man kan också drabbas genom direktkontakt med infekterade gnagare och harar eller genom att man äter infekterat kött eller dricker smittat vatten.
Mer fakta finns här: