Besvikelsen är stor i de mest vargdrabbade områdena, då ministern undviker att arbeta med rovdjursproblemen, skriver Henrik Tågmark och Solveig Larsson.
Besvikelsen är stor i de mest vargdrabbade områdena, då ministern undviker att arbeta med rovdjursproblemen, skriver Henrik Tågmark och Solveig Larsson.

Måste bli lättare att få skyddsjakt

Behovet av en ny syn på skyddsjakt på stora rovdjur är uppenbart tills vi har nått målet – inga frilevande vargar. Det debatterar JRF:s Solveig Larsson och Henrik Tågmark, som är besvikna på landsbygdsminister Jennie Nilsson.

När den nyblivna ministern med ansvar för areella näringar och landsbygden, Jennie Nilsson, gav uttryck för att ”konflikter mellan stad och land måste minskas” kände vi, som representerar jägare och landsbygdsbefolkning, en förhoppning om att konflikterna som stora rovdjur orsakar människor som bor och verkar utanför städerna skulle tas på allvar av landsbygdsministern.

Besvikelsen är stor
Besvikelsen är därför stor i de mest vargdrabbade områdena, då ministern undviker att arbeta med rovdjursproblemen och nu två gånger i riksdagsdebatten direkt har avvisat förfrågningar om att uppdatera skyddsjaktsreglerna. Två riksdagsledamöter från oppositionspartierna har fått svaret: ”Jag ser inget behov av förändring.”
Fortfarande är det kriterier som Viltskadecenter tog fram för 15 år sedan som ligger till grund för skyddsjaktsbeslut, trots att Naturvårdsverket i sin rapport 2015, på uppdrag av förre landsbygdsministern Sven-Erik Bucht, fann att behov finns av en översyn av skyddsjaktsreglerna för varg.

Ny syn på skyddsjakt behövs
För Jägarnas Riksförbund, JRF, är behovet av en ny syn på skyddsjakt på stora rovdjur uppenbart. Vargar uppträder oskyggt i människors närhet och människor känner oro och olust i sin närmiljö. Våra husdjur lemlästas och dödas. Särskilt svårt blir det när våra bästa vänner – hundarna – drabbas.
För att uppnå samhällets mål – minskade älgbetesskador på skog, färre viltolyckor i trafiken samt minskade vildsvinskador i lantbruksnäringen – är löshundsjakt en förutsättning. Men eftersom oron för vargangrepp på hundar ständigt är närvarande i vissa län med förtätad vargstam är samhällets mål inte möjliga att uppnå.

Lösningen: inga frilevande vargar
För JRF är den rätta lösningen enkel – inga frilevande vargar. Innan vi har nått dit måste människor och tamdjur i rovdjursområden respekteras. En förenklad och förbättrad skyddsjakt är en del av det arbetet.
JRF har sedan lång tid tillbaka krävt att stora rovdjur som uppträder nära människors hus och inhägnader där tamdjur finns ska få skjutas. Vi kan inte fortsätta att ha en situation där oskygga rovdjur dikterar villkoren i människors närmiljö.

Utveckla paragraf 28
Vi behöver också utveckla paragraf 28, så att de stora rovdjur som utför angrepp genast får förföljas och dödas på enskilds initiativ.
Bättre rätt att skydda sin egendom behöver omgående införas, vilket i sin tur kan ge ökad skygghet hos stora rovdjur.

SOLVEIG LARSSON
Förbundsordförande i Jägarnas Riksförbund

HENRIK TÅGMARK
Rovdjursansvarig och vice ordförande i Jägarnas Riksförbund