De fyra jägarna med jaktprofilen Robert Salomonsson i spetsen misstänks för brott i samband med 2019 års licensjakt på björn.
De påstås ha släppt en hund vid en åtel för spårupptag, vilket inte var tillåtet då. Jägarna påstås därefter ha lämnat platsen med motorfordon för att följa drevet och genskjuta björnen, vilket inte heller är tillåtet.
Brottsmisstankarna uppstod när en polispatrull fick in en hund på sin medhavda pejlutrustning och drog slutsatsen att hunden tillhörde Robert Salomonssons jaktlag.
Flera jaktlag
Alla fyra förnekar brott.
– Vi hade ingenting att göra varken med åteln eller hundsläppet. Våra hundar fanns i bilen när vi mötte polispatrullen. Vi var inte de enda som jagade den här dagen. De på grannmarken var också ute, har Robert Salomonsson tidigare sagt till Jakt & Jägare.
Polisen har försökt gå till botten med den saken, de har undersökt om andra jägare var i farten den här dagen. Här finns frågetecken som de fyra brottsmisstänkta jägarnas advokater tänker ta fasta på.
En polisman beskriver hur han kontaktade samtliga personer som vid det här tillfället hade tillstånd att jaga björn i trakten av Dorotea, totalt 21 jägare.
Åtta av dem berättade att de hade jagat den aktuella dagen. Alla uppgav att de hade haft total kontroll över sina hundar, ingen av dem hade haft sin hund borta. Samtliga åtta visste vad hundarna hade gjort under hela dagen.
En av jägarna hade jagat i närheten av området där Robert Salomonssons jaktlag sköt björnen. Personen berättade för polisen att han aldrig fick kontakt med någon björn, unghunden som han hade med sig ut i skogen hördes aldrig skälla.
Efter att ha pratat med jägarna drog polisen slutsatsen att hunden som de noterade i sin pejlutrustning måste ha tillhört Robert Salomonssons jaktlag.
Då hörde ytterligare en jägare av sig. Polismannen hade i sin rundringning inte pratat med honom, han hade på omvägar fått veta att mannen inte hade någon jakthund att jaga med.
Lånade hundar
Mannen berättade för polisen att han hade varit ute och spanat efter björn den här dagen. Han hade noterat björnspillning och åkt hem till Robert Salomonsson för att låna med sig två hundar från jaktprofilens hundgård.
Mannen uppger att hundarna hade pejlhalsband på sig. Han ville inte störa hundägaren under pågående björnjakt och meddelade därför inte att han tog med sig två av hans hundar.
Tillbaka på platsen med björnspillning släppte mannen lös hundarna. Han hörde därefter hundskall i skogen men såg inte till hundarna någon fler gång. Efter en stunds väntan lämnade mannen platsen.
Inte heller den här gången kontaktade han hundens ägare. Han tänkte att Robert Salomonsson senare på dagen skulle kunna pejla in sina hundar och få tillbaka dem.
Frågan är nu: Om mannen – som är släkt med en av de åtalade personerna – talar sanning, innebär det då att hunden som poliserna registrerade i sin pejlutrustning kan ha varit någon av hundarna som mannen hämtade från hundgården?
”Talade Robert Salomonsson sanning när han till polispatrullen uppgav att jaktlagets hundar fanns kvar i bilen och att jakten ännu inte hade startat? I så fall kan hela åtalet falla.”
En än viktigare följdfråga: Talade Robert Salomonsson sanning när han till polispatrullen uppgav att jaktlagets hundar fanns kvar i bilen och att jakten ännu inte hade startat? I så fall kan hela åtalet falla.
Till rättegången har inblandade jurister kallat sakkunniga personer som ska beskriva pejlingsutrustning och förklara hur tekniken fungerar. Åklagaren lutar sig mot en expert, Robert Salomonssons advokat mot en annan.
– Vi kommer att visa att det inte var Roberts hund som polisen fick in på pejlen, säger advokaten Lisa Länta.
Fejkad påskjutning?
Vid sidan av hundar, pejlutrustning och en illegal åtel kretsar polisutredningen kring ytterligare en sak.
Robert Salomonsson medger att jaktlagets medlemmar transporterade sig i bilar, men först sedan skott avlossats och jägarna misstänkte att björnen var skadskjuten. Sådana gånger är det tillåtet att använda motorfordon för att så snabbt som möjligt kunna lokalisera och avliva viltet.
Men var påskjutningen äkta? Eller är det som polisen antyder i utredningen, att jaktlaget kontaktade länsstyrelsen och anmälde en fejkad påskjutning för att få börja använda bilar?
Utredande polis ifrågasätter skyttens beskrivning av hur hon på några få meters håll sköt så illa att björnen kom undan. Polisen framför oblyga antydningar om att Robert Salomonsson har satt i system att anmäla fejkade påskjutningar.
– Hur kommer det sig att du så ofta är med när björnar blir påskjutna, undrar en polisman i ett förhör.
– Vem skjuter flest björnar? motfrågar Robert Salomonsson och tillägger att han skjuter hundra procent mer björn än alla andra jägare.
Hans advokat har åberopat en erfaren eftersöksexpert som vittne i rättegången. Men den anmälda påskjutningen tycks inte spela någon större roll för åklagaren när han hävdar grovt jaktbrott.
– Påskjutningen har en marginell betydelse. Jakten pågick och fordon hade använts redan innan påskjutningen, säger kammaråklagare Christer Jarlås.
Fler åtal
Rättegången inleds i morgon, onsdag, och väntas pågå i åtta dagar.
Tingsrätten ska utöver björnjakt i Dorotea även granska en skyddsjakt på lodjur i Strömsunds kommun. Även där misstänks Robert Salomonsson för grovt jaktbrott. Han och en annan person har åtalats för det brottet.
