Han var inbjudan att hålla föredrag vid årsstämman för Sveriges jordbruksarrendatorer (SJA). I år hölls stämman i Hallsberg den 21-22 november.
Temat var ansvarsfull klövviltsförvaltning.
SJA representerar cirka 4 000 jordbruksarrendatorer runt om i Sverige. Cirka 40 procent av Sveriges åkermark är idag arrenderad.
Föreningen upplever ökande problem orsakade av vilt, i första hand vildsvin och hjort i skogs- och mellanbygderna. Gäss, tranor och svan utgör huvudsakliga problem i slättbygden.
När dialogen inte fungerar
– Via min bakgrund som jordbruksförvaltare är det lätt att sätta sig in i arrendatorernas frustration när jakträtten är undantagen och dialogen inte fungerar med jordägaren och jaktlagen, kommenterar Magnus Andersson.
Men en jordbruksarrendator är inte rättslös, konstaterar han.
– Lagtexten är tydlig vem som bär ansvaret för omotiverade viltskador och ytterst är det markägaren. Problemet är att inga prejudicerande domar finns, konstaterar Magnus Andersson.
Svinskador för uppåt 1,5 miljarder
Jordbruksskadorna i Sverige orsakade av vildsvin kostar årligen 700-1 500 miljoner kronor, enligt Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
– Med tanke på att 40 procent av åkermarken är arrenderad borde det finnas ett gigantiskt intresse att prova ansvaret, säger Magnus Andersson.
Med på mötet fanns också, förutom personal från böndernas LRF, tre olika juridiska ombud från advokatfirmor. De är specialiserade på arrenderätt. Ingen av dessa hade drivit större skadeståndstvister än motsvarande 70 000 kronor, trots mångårig tjänst som arrendatorsombud.
– Vi jägare blir ofta anklagade för att sparka in öppna dörrar och driva missnöjesyttringar i de egna tidningarna, bland de redan initierande och troende således. Men det samma gäller nog för jordbruksarrendatorer. Man behöver lyfta ut frågeställningen på den större scenen och kanske via LRF:s arrenderåd driva något eller flera mål där samarbetet inte fungerar, funderar Magnus Andersson.
Arrendatorn sitter säkert
En gårdsarrendator sitter säkert via besittningsskyddet.
– Kanske ska man kosta på sig att bli lite obekväm gentemot markägaren om det bevisligen inte fungerar? funderar JRF-konsulenten Magnus Andersson.
– JRF anser att vi ser tydliga förändringar i jägarnas och markägarnas inställning till viltskador och även utfodring, vilket är odelat positivt. Problemet på många håll är kulturkrockarn. Jägarkåren är till stor del urbaniserad. Många jägare är åtskilliga generationer från praktiskt jordbruk, vilket försvårar dialogen, säger habn.
– Lantbrukaren borde vara jägarens bästa vän och vice versa. De har allt att tjäna på att hjälpa och respektera varandra. Är man som jägare långsiktig i sitt engagemang bör man försöka förstå behoven från jordbruket och utifrån det agera. Gör jägare bara så gott de kan och är närvarande när de behövs är man bra långt kommen, tycker Magnus Andersson.