Det var Ljusdalsposten som först skrev om eftersöksjägaren Pär Nordström från Sörbo utanför Bollnäs. Han har 500 uppdrag som eftersöksjägare i bagaget och tolv års erfarenhet.
Under en bil
När Jakt & Jägare når honom är han fortfarande påverkad av det som hände förra lördagen då han ringdes ut på en viltolycka i närheten av Kilafors utanför Bollnäs.
Ett rådjur hade hamnat under en bil och skadats för att sedan ta sig ut i terrängen.
– Jag gjorde som jag brukar, skannade av omgivningarna med min värmekamera. Ibland kan ju djuret ligga i närheten i någon dunge eller på åkern, säger Pär Nordström.
Han fortsätter:
– Jag såg inget och gick tillbaka mot bilen med pannlampa och reflexer. Då kom en EPA på 70-vägen med en bil bakom, och just när de var vid mig valde föraren att köra om.
Mycket hög fart
Pär Nordström beskriver en nära döden upplevelse. Bilen passera i mycket hög fart med någon decimeters marginal.
– Hade jag bara vinglat till hade den klippt mig. Helt otroligt beteende, föraren kan inte ha undgått att se mig.
– Jag var förbannad. Hämtade hunden och såg hår och köttbitar på vägen. Jag kollade igen i värmekameran. Inget där. Då påbörjade jag spårning och hittade blod. 60 meter in i söket skriker min tax och viker av mot åker igen.
Pär Nordström beskriver hur han instinktivt upplevde att han var iakttagen.
– Jag fick en plötslig känsla och vände mig om. Först trodde jag att det var rådjuret, men såg sedan att det var en varg. Vi tittade på varandra på sju meters avstånd, sedan kom nästa bil. Kvinnan som körde stannade mellan mig och vargen och blev stående när jag skulle fotografera. Jag försökte vifta vidare henne utan att hon verkade förstå.
”Taxen skällde”
Vargen vandrade vidare ner för en slänt och tittade efter Pär, sedan återgick både djur och människa till sina uppgifter.
– Och det var ju rådjuret, jag insåg att båda hade jagat det. Förmodligen kände vargen konkurrens då taxen skällde och ville ta den i stället.
Efter detta låg inte ett jobbigt eftersök högst på önskelistan, men Pär ville avsluta rådjurets lidande. Med tanke på vargnärvaron lämnade han sin hund i bilen och gjorde ett resultatlöst försök att handspåra.
– Då hämtade jag hunden igen och en spårlina, efter ett tag kom vi i kapp och jag avlivade rådjuret.
Vill fortsätta
Vargar i all ära, men det är bilisterna som är det stora problemet konstaterar Pär Nordström och tillägger att omgivningen trycker på för att han ska avsluta sitt engagemang som eftersöksjägare.
– Det här kunde ha blivit mitt sista eftersök, jag förstår ju hur familjen menar. Men jag känner att jag inte kan lägga av, jag brinner för det här. Med min erfarenhet lyckas jag ofta, jag känner att jag har en skyldighet att avsluta djurs lidande.
